Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Marcus Berggren håller helst sina vattenhål för sig själv, men kanske är 7:ans Ölhall ett av dem! Bild: Magnus Sundberg
Marcus Berggren håller helst sina vattenhål för sig själv, men kanske är 7:ans Ölhall ett av dem! Bild: Magnus Sundberg

Marcus Berggren: Om alla heter Glenn i Göteborg kan väl barerna få heta något annat?

Barerna var länge den sista utposten för någon form av lokal särprägel. Marcus Berggren vet att det finns underbara ställen i Göteborg att mötas på, men vill att det ska förbli så också.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag älskar Göteborg sådär humorlöst som bara någon från Kungälv kan göra. De som växte upp i innerstan bryr sig inte, de tar utbudet och folklivet för givet och flyttar till Billdal så fort man vänder ryggen till. Mina finaste stunder i livet är när tåget hackar in i Göteborg en fredagkväll och staden ligger öppen som en tappad plånbok. Göteborg är inte där jag kommer från, men det är där jag ville komma från.

Jag har mina vattenhål men de håller jag helst för mig själv. Man ska vara aktsam med strupens svampställen: pratar man bredvid mun finner man sig snart omringad av killar som heter Lucas med c och så var det med den stämningen.

LÄS MER: Vi hade ingen aning, Greta!

Men tiden för att fira att ännu en dag passerat på mina favorithak, utan att man blev varken högerextremist eller förkyld, är på ond väg att ta slut. Jag sa inte ens ifrån den gången en kille frågade om han kunde “få stjäla min cykel” men här går min gräns. Jag försvarar min rätt att få dricka en smörig Falcon på ett ställe som inte har ett centrallager för inramade foton på basketspelare.

Hela Göteborg håller ju på att förvandlas till ett bowlingkalas på Mall Of Scandinavia. Varenda sylta med lite karaktär och hjärterum för de halta och lytta har blivit en franchise. Är det inte Harrys så är det O’Learys eller ännu värre John Scotts. Och försök inte lura mig med Ölstugan Tullen - det är en dålig imitation av ett sunkhak där folk från Borås luras att de har en autentisk upplevelse. Sportbaren Glenn? Vi är bättre än så. Om alla heter Glenn i Göteborg kan väl pubarna få heta något annat?

LÄS MER: Det gör inget om Linnéa Claeson hustlar och skarvar

Det här ställena är inte dåliga – de är helt ok. Duger i krig, men fjärilarna i magen är inte direkt på rymmen efter att jag har stövlat in. Typiskt 3 av 5. Hela världen håller på att stöpas om till medel. Allt skevt och fult ska bort och allt ska bli bekvämt och ”ganska trevligt”. Det får inte finnas en enda vass kant i centrum för då kanske kapitalet flyr.

Men invånarna då? Ska vi verkligen behöva dricka öl i ett Ikea showroom och stå och trängas bakom “bardisken Bernard” i glansig teakimitation?

De höga lokalhyrorna i stan har gjort så att minsta motståndets lag gäller för att ett ställe ska går runt. De ska passa alla. Hela familjen ska kunna gå dit och fika, bowla, äta julbord, titta på fotboll och det är omöjligt att bli berusad för en stor stark kostar som att parkera på månen.

LÄS MER: Jag vill inte vara husgöteborgare

När all annan kommers strömlinjeformades var barerna länge den sista utposten för någon form av lokal särprägel. Jag vet om att det finns underbara ställen i Göteborg att mötas på. Men jag vill att det ska förbli så också. Tänk på det när det ska ölas: stötta en lokal egenföretagare istället för en koncern för annars kommer vi vakna upp i ett Disneyland: Oktoberfest snabbare än vi hinner säga “nej tack”.

Den dagen Sejdeln blir Le Pain Francaise så kommer jag flytta hem till Göteborg från Stockholm bara för att kunna flytta igen i protest.