Jan Henrik Swahn har hoppats på att Nobelpriset ska gå till Olga Tokarczuk i flera år.
– För två år sedan kände jag på mig att det skulle bli hon. Men där hade jag ju fel, så jag har inte dragit några växlar på det sedan dess, säger Jan Henrik Swahn.
Ändå var han på plats i Börshuset i Stockholm och hörde när Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm läste upp motiveringen ”För en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform”.
– Nu promenerar jag hemåt. Jag har börjat tappa rösten och har inte riktigt kunnat fatta det än, men det verkar ju stämma. Det är så vansinnigt roligt, säger han.
"Herregud, det är ju min författare!"
Jan Henrik Swahn, som själv är författare, kom i kontakt med Olga Tokarczuks böcker för snart 20 år sedan, då hennes förläggare undrade om Swahn ville översätta "något polskt".
– Då hade jag inte läst någonting av henne och kände inte till henne alls. Men jag började läsa och kände "Herregud, det är ju min författare!", säger han.
Han hoppas att deras samarbete ska fortsätta även nu när hon har bytt svenskt förlag till Bonniers.
– Vi har känt varandra i snart 20 år, hon är den enda författaren jag har översatt, det är väldigt speciellt, en litterär vänskap som med åren har blivit en personlig vänskap.
Engagerar läsaren väldigt mycket
Han har inga problem att beskriva vad han tycker om med hennes författarskap.
– Hon har ett fantastiskt språk som hon har fått priser för, till och med i Polen, där hon är något av en persona non grata.
Han lyfter även fram hennes människoporträtt, som ofta börjar i det vardagliga, men sedan utvecklas till udda historier.
– Den mosaiska formen hon har, att hon väver samman historier på ett så spännande sätt, det engagerar läsaren väldigt mycket.
Hur är det att översätta henne?
– Det är väldigt lätt att hamna i fällan att ta ett strykjärn och göra hennes språk platt och fint. Jag har försökt ligga tätt intill hennes formuleringar och samtidigt hålla ordning på hennes långa associationskedjor.
Hur ska du fira?
– Jag hoppas kunna dricka lite champagne någonstans. Och få tag på henne.
"En overklighetskänsla"
Förläggaren Mikael Nydahl kände en "overklighetskänsla" när han via radion i sitt hem nåddes av beskedet att 2018 års Nobelpris går till Olga Tokarczuk.
– Det är klart att det är omtumlande. Vi på förlaget har i några års tid diskuterat möjligheten att det skulle kunna bli hon, och försökt förbereda oss så gott det går, både praktiskt och mentalt. Men många är ju förtjänta av priset, så du vet aldrig säkert förrän det händer...
Det är Mikael Nydahl och hans förlag Ariel, med bas utanför Linderöd, som lanserat den polska författaren i Sverige.
– Första titeln var novellsamlingen "Många små trummor" 2002, som vi gav ut i samarbete med Ellerströms. Sedan har vi följt hennes författarskap i realtid i nästan tjugo år. Det är en lång relation.
Mikael Nydahl berömmer Jan Henrik Swahns arbete som översättare, något han anser har betytt mycket för författarskapet.
–Han är själv författare, vilket gett honom en helt annan möjlighet till realisation av verken.
Förläggaren Mikael Nydahls personliga favorit bland Tokarczuks verk är "Jakobsböckerna":
– Det är en mäktig krönika om en väldigt intressant period i polsk-judisk historia. En över tusen sidor lång episk berättelse med ett myllrande persongalleri, dessutom är den en riktig bladvändare.
För den som föredrar ett lite kortare format rekommenderar han istället "Löparna", en bok som han tycker är karaktäristisk för Olga Tokarczuk både när det gäller tematik och form.
–Förutom författare är hon ju också utbildad och praktiserande psykolog, och får därmed en särskild inblick i människors psyke. Hon har en väldigt speciell, dubbel blick på detta att vara människa – både i historisk och psykologisk bemärkelse.
När beskedet om Nobelpriset kom stod förlaget Ariel just i begrepp att lämna över Olga Tokarczuks författarskap till Bonnier.
– Vi har en konstruktiv överenskommelse, och kommer nu omedelbart gemensamt att ge ut ett par av hennes titlar på nytt.
