Olafur Eliasson gör konst av 180 ton grus

ANNONS
|

Kras, kras, kras. Så låter det när man går på höstens stora utställning på Louisiana. Hur den känns? Som att balansera omkring på en sluttande, porös och halvt uttorkad flodbädd. Hur den ser ut? Exakt som den känns, som en porös och halvt uttorkad flodbädd, grusig, karg och stenig, med en smal fåra av porlande vatten som slingrar sig fram genom landskapet.

Det är som om den hämtats direkt från ett nordiskt fjällandskap.

Dansk-isländska konstnären Olafur Eliasson är känd för enorma installationer.

Med verket "The Weather Project" skapade han 2003 en jättelik, konstgjord solnedgång i Tate Moderns turbinhall i London. 2008 byggde han ett gigantiskt vattenfall under Brooklyn Bridge i London.

ANNONS
Skyfflat basalt

Och nu har han alltså tagit en grävskopa, skyfflat in 180 ton sten och grus av blå basalt i containrar, och fraktat hela rasket, från sina föräldrars hemland Island, till konstmuseet Louisiana strax norr om Köpenhamn.

Verket "Riverbed" fyller bokstavligen upp hela museets södra flygel, och ger begreppet "gå på museum" en något annorlunda klang.

-Vi ville att det skulle handla om museet, om vad som är natur och arkitektur, inomhus och utomhus, säger Louisianas direktör, Poul Erik Tøjner.
-Verket omförhandlar reglerna för hur det ska fungera här på Louisiana. De gamla reglerna är tillfälligt åsidosatta, säger Olafur Eliasson.

Det är därför inte helt oväsentligt att inte bara fråga sig hur verket ser ut, utan också hur det låter och inte minst känns. Enligt Olafur Eliasson handlar det bland annat om att utforska hur verklighet produceras.

-I de tider vi lever i nu känns det relevant att inte bara fråga sig hur vi tar verkligheten i anspråk, utan också med vilka verktyg vi gör det. I det här fallet är verktygen våra sinnen. Vad jag ser är relativt till hur jag ser på det. Hur jag ser det har betydelse för vad jag ser, säger han.
Vida omtalade

Olafur Eliasson är förmodligen Skandinaviens internationellt mest uppmärksammade konstnär just nu. Hans produktionstakt och arbetsmetoder är vida omtalade. I ateljén i Berlin arbetar 80 anställda med allt från att hålla reda på konstnärens schema till att förverkliga hans ofta fysikaliskt, arkitektoniskt och ekonomiskt utmanande idéer.

I "Riverbed" har totalt ett 50-60 personer engagerats. Ändå är det bara ett namn som står på katalogen och affischerna.

-Vi har haft ingenjörer, logistiker, ekonomer, projektering, och en massa saker som jag inte hade klarat själv. Det ligger ett stort kollektivt projekt bakom. Men det var jag som ställde den första frågan, och jag som kom med sista svaret, säger han.
Nollställt dagsljus
-Olafur Eliasson har i flera av sina verk undersökt förhållandet mellan natur och kultur. Så även i "Riverbed", som lyses upp av ett blekt, nollställt dagsljus, silat genom en vit fiberduk i taket.
-Jag är väldigt intresserad i frågan om naturen är relativ. Är natur verkligen natur, eller är det i själva verket kultur?

TT: Så varför då se "Riverbed" på Louisiana, i stället för en helt vanlig flodbädd i den så kallade naturen?

-Skillnaden är själva museet. I naturen är det bara naturen. Verket existerar inte heller bara i relation till museet och dess historia, utan också i relation till de förväntningar man kommer hit med. Att se utställningen är inte detsamma som att se en flodbädd på Grönland eller Island, säger Olafur Eliasson.

Visas: Från den 20 augusti 2014 till den 4 januari 2015 på Louisiana Museum of Modern Art i danska Humlebæk norr om Köpenhamn. Förutom det platsspecifika verket "Riverbed" ingår det även i utställningen ett bibliotek med flera av de böcker och skrifter som Olafur Eliasson producerat, liksom de tre filmerna "Your embodied garden" (2013), "Movement microscope" (2011) och "Innan Stadt Aussen" (2010), samt ett rum med olika geometriska modeller från 2003.

I samband med utställningen släpps även boken "Contact is content" som innehåller landskapsfotografier tagna på Island mellan 1986 och 2013.

Tillgänglighet: Själva flodbädden är inte tillgänglig för rullstolsburna, men det finns en ramp in i verkets första rum. "Verket är av sådan karaktär att det inte går att komma in i det med rullstol. Men det ett undantag för museet", säger direktör Poul Erik Tøjner.

Född: 1967 i Köpenhamn av isländska föräldrar.

Bor: I Berlin och Köpenhamn.

Arvid Jurjaks
TEXT
Arvid Jurjaks
ANNONS