Oförglömligt modersporträtt

På besök på Sri Lanka och sin mammas familj ställer den sjuke morfadern samma fråga som alla tycks göra: ”Vad tycker du om Finland?” Och sedan hävdar han, ”Du skulle ändå aldrig passa in här / You’re a white monkey”.

Adrian Pereras poesidebut vann prestigefyllda Svenska YLE:s litteraturpris för årets bästa bok på svenska i Finland. Och det är inte svårt att förstå varför. Perera har ett självklart sätt att i små scener fånga pregnanta situationer av lika mycket strukturell rasism som existentiell impressionism.

Perera skriver in boken och författarskapet i texten så att säga innan ens boken är tillkommen. Den innehåller samtal med en redaktör som tycker att han ”fyller en nisch” och vill stryka ”blatte-dikterna” eftersom ”Det finns trots allt två i Sverige / och en i Danmark / som skriver dikter om sånt”. Och dikten interfolieras av en förnumstig journalist som med sina frågor om ”hur utstött han varit” visar på exakt hur utstött han varit.

Allra bäst är de partier när andra i poetens omgivning ges ordet, den hårt dubbelarbetande, snart utslitna, lankesiska modern som varenda gång de får gäster häller ut kryddorna i vasken ”för att inte sticka ut”, den finländske stele och kontrollerande fadern, mormodern som skottar i sin sari: ”De slår henne aldrig att gå i byxor och tröja.” När dessa tar ordet i jagform uppstår en litterär svindel under de sekunder läsaren ännu inte förstår vem som talar.

De sjuttiofem glest satta sidorna går mycket snabbt att läsa, för mig tog det högst en kvart, men Perera hinner ändå bli tillräckligt motsägelsefull i sin märkliga blandning av försynthet och frustration. Och bilden av modern glömmer man inte:

Mina föräldrar visar sin kärlek

på olika sätt.

Min far lyfter mig på sina axlar

så att jag kan luta mitt huvud

på hans.

Pojkens styrkor är mina, säger han.

Min mor gömmer sig i köket

så att mina vänner tror

att hon har försvunnit.

Dina brister är mina, säger hon.

Följ

Ulf Karl Olov Nilsson

Följ