Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nyskapande jazzveteran

Gilbert Holmström tänker inte kasta in munstycket. Jazzveteranen släpper en ny skiva i höst med sin kvartett och plockar upp trådar från 60-talet.
En bit in i den första låten på skivan A celebration of 50 years in jazz som släpptes för ett tag sedan dyker det upp ett udda ljud i några sekunder.
- Det är jag som sågar in tempot med en bräda, med en sån där liten såg, i 6/8-dels-takt. Det har aldrig någon annan gjort, säger Gilbert Holmström med ett leende när vi ses på ett konditori i Majorna.
Han plockar fram ett klippalbum, berättar när han, 13 år gammal, såg Charlie Parker på Konserthuset 1950, pratar om musikaliska möten med Lasse Werner och många andra svenska musiker som tagit honom genom en rad olika stilar och inriktningar. Jazzen har alltid varit en naturlig del av honom. Föräldrarna bodde i Santa Barbara, Kalifornien, under fem år på 20-talet och hade med sig jazzskivor i en koffert när de flyttade tillbaka till Göteborg
- De spelade musik och sjöng, min mamma brukade berätta sagor för mig vid pianot. Det var min pappa som ville till USA, han var äventyrare, och tävlingssimmare, tog medaljer i SM och EM. Men mamma tyckte inte om det, det fanns ingen kultur.
Gilbert Holmström betonar flera gånger att jazzen har varit en forskningsresa, att man lär sig nya saker hela tiden.
- Jag har prövat det mesta, utvecklats, man får använda de medel som finns, spela med de musiker som finns. Alla enskilda medlemmar har sina kvaliteter, det gäller att ta fram dem, det är det som gör den här kvartetten speciell.
Gilbert Holmströms kvartett anno 2007 är till tre fjärdedelar samma musiker som för 40 år sedan. Gilbert Holmström (tenorsax), Pider Åvall (trombon), Anders Söderling (trummor). Ny medlem: Kjell Jansson (bas).
Är det ny musik?
- Det är musik jag skrev på 60-talet. Vi jobbar med tema, och går sen in i improvisation. Försöker hitta brytpunkten mellan ordning och kaos, mellan fritt och form.
Under 60-talet övade han två timmar varje dag, 17-19, efter det dagliga jobbet som tandläkare. Det var en händelserik tid. Gilbert Holmströms band var svenska representanter på den första jazztävlingen i Montreaux, spelade en vecka på Gyllene Cirkeln, gjorde albumet Utan misstankar (1965) och spelade i radio, TV och turnerade. Han var även högst delaktig i att arrangera konserter och fixa lokaler i Göteborg.
- Du har väl sett Birros serie, om Cue Club, det fanns ett ställe i närheten, Globe Club, längre bort mot stationen. Vi frågade om vi kunde vara husband och fick tillgång till källaren en kväll i veckan. Det var ruffigt, men det kom mer och mer folk, det kallades för Jazz Workshop.
Jazz Workshop var en föregångare till jazzklubben Artdur och Gilbert Holmström var senare involverad i grundandet av föreningen Jazz i Göteborg som driver Nefertiti. Skrubben (Chalmers), Kåken (vid SKF), Röhsska, Medicinarvillan och Konsthallen var andra ställen där det arrangerades jazzkonserter.
En rolig anekdot från den här tiden är när gänget hoppades att få jamma med John Coltrane på Skrubben vid ett Göteborgsbesök.
- Vi hade en person som stod och vaktade vid fönstret och skrek "nu kommer dom" och så började vi spela Dahomey Dance som vi repat in. Coltrane var inte med, men resten av bandet, men de tyckte att vi var amatörer, förutom Elvin Jones som slog sönder stockarna och svettades kopiöst i en lusekofta som han köpt i Norge.
A celebration of 50 years in jazz - inspelningar mellan 1964 och 1966 - spelades in i Radiotjänsts studio på Drottninggatan och i Konserthusets repsal. På tre av låtarna är den amerikanska trombonisten Brian Trentham gästmusiker. Och det var den egentliga anledningen till att skivan gavs ut.
- Brian Trentham var i Stockholm och spelade med George Russell och Don Cherry, jag kände till det och fick ner honom till Göteborg. Han var försvunnen i många år, många trodde att han var död, men han blev nyavågare och odlar exotiska frukter i Costa Rica. Först nyligen har han skaffat en liten generator så att han kan lyssna på cd-skivor.
1970 blev kvartetten ett fusionband i och med att fyra unga rockmusiker tillkom. Bandet döptes om till Mount Everest och krympte efter hand till trio. En Bitches Brew-präglad skiva följdes upp med frijazztrioalbumet Waves from Albert Ayler som gavs ut av GBG-etiketten Levande Improviserad Musik (LIM) 1975. Senare blev det mera fusion, latin, bebopfunk med äldre brodern Chris Holmström, och under ett antal år på 80-talet drev Gilbert Holmström Jazzgalleriet vid Röda Sten.
Och nu är kvartetten tillbaka. Redo för nya utmaningar.
- Jag ska vara som bäst när jag är 70, säger Gilbert Holmström, i snålblåsten vid Stigbergstorget och traskar iväg mot bilen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.