Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Lis Hellström Sveningson: Nycirkusen fortsätter att växa

I förhållande till annan scenkonst är nycirkus en ung genre, men har ändå hunnit utveckla både bredd och kvalitet. I den processen har Göteborgspubliken vuxit med., skriver Lis Hellström Sveningson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Stora teatern är Sveriges ledande nycirkusscen. Stoltheten är inte att ta miste på när Pernilla Appelqvist, en av teaterns producenter, i helgen  introducerade ännu ett program. What will have been, med gruppen Circa från Australien, sällade sig till den imponerande raden av gästspel från Frankrike, Kanada, Spanien och Kambodja som har visats bara under den här säsongen. Svenska Cirkus Cirkör hör till stamgästerna på Stora teatern och svarar med sin uppmärksammade Satyagraha för den stora finalen, nu till helgen.

Nycirkusprogram som presenteras i Göteborg idag förväntas hålla hög nivå. Både arrangörer och publik är kvalitetsmedvetna. I förhållande till annan scenkonst är nycirkus en ung genre, men har ändå hunnit utveckla både bredd och kvalitet. I den processen har Göteborgspubliken vuxit med. Till och med Cirque de Soliel, nycirkusens stora slagskepp, har förstått att omfatta Göteborg på sin turné.  

Mycket kan vi tacka Dans- och teaterfestivalen för. Från starten 1994 har nycirkus varit återkommande och populära inslag i programmet. Dessutom varierade. Åskådarna har fått möta allt från bullriga iscensättningar, som franska Cirque Baroque, på Göteborgsoperans stora scen, till Cirque Icis solonummer i det intimaste av tält. Somliga grupper har blivit hemtama favoriter, James Thierrée med La Compagnie du Hanneton och ständiga förvandlingskonster, till exempel. När festivalen har svajat har nycirkusen ändå hållit sitt grepp om intresset.

Den hör också till det som visas utomhus och når därigenom även publik som inte hittar till scenerna. Basingas balansakt på hög lina över Götaplatsen vände mångas blickar uppåt senast. Och Les Colporteurs underfundigheter samlade familjerna i Trädgårdsföreningen.

Förr brukade nycirkus trubbigt beskrivas som cirkus utan djur. Idag kräver genren ett mer nyanserat bemötande. Det stämmer inte heller att nycirkus måste berätta en historia. Vissa föreställningar gör det, men lika gärna kan stämningar, associationer och poesi vara drivkrafter. Det behövs inte stora gester eller konster för att övertyga.
Parallellt med Dans- och teaterfestivalens internationella gäster har Göteborg regelbundet fått ta del av vår inhemska Cirkus Cirkör, som under Tilde Björfors konstnärliga ledning erövrat en framträdande position. Cirkör startade i Alby, utanför Stockholm, 1995. Tio år senare infogades den utbildning som hade byggts upp där i högskoleprogrammen vid Dans- och cirkushögskolan, DOCH. Tilde Björfors var vår första professor i nycirkus.

Cirkör spelar gärna på Stora teatern, lägger även premiärer här. Förra året blev Limits en succé med repris. Där fördjupade cirkuskonsten debatten om gränser. Och nu kommer Satyagraha, Philip Glass opera, i ett samarbete med Folkoperan. Här är inspirationen Mahatma Gandhi och hans upptäckt av sanningens väg. Tillsammans med sångsolister, kör och orkester växer nycirkusen vidare, i Tilde Björfors regi.