Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Karin Frid: Nya SATC behöver inte vara bra – vi kommer kolla ändå

Bara några dagar innan tredje advent sker miraklet. Det är premiär för ”And just like that…”, uppföljaren till den ikoniska tv-serien ”Sex and the city”. GP:s Karin Frid skriver om kärleken till dess skildring av New York, kärleksgrubbel, extravaganta modekreationer och cosmopolitans.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I morgon är det premiär för fortsättningen på kultserien ”Sex and the city”. För ett mångårigt fan är det här stort, verkligen jättestort. Det hann bli sex säsonger och 94 avsnitt innan serien dog 2004. Fyra år senare kom den första filmen som var helt okej. 2010 kom den andra filmen som var bedrövlig. Trots det fortsatte vi fans att skrika efter mer.

”And just like that…” blir tack och lov inte en tredje film utan en återgång till serieformatet. Tio avsnitt som äntligen erbjuder en fortsättning på berättelsen om kvinnorna i New York med massa pengar och orealistiska liv. Förväntningarna är inte höga, men de behöver heller inte vara det. Ingen tror att det kommer att vara en bra serie.

LÄS MER: "Pantertanter” var alltid bättre än ”Sex and the city”

Många andra tv-serier har gjort samma resa. Vi har en ny ”Gossip girl”, en återförening av ”Vänner” och ytterligare en film om ”Downton abbey”. Det som sticker ut med ”And just like that…” är att den allra bästa karaktären inte är kvar: frihetskämpen Samantha Jones. Kim Cattrall som gjorde rollen ville helt enkelt inte fortsätta (och så har det bråkats en del om pengar också).

Själv har jag älskat serien sedan jag var 13 år och drömde mig bort från batikplagg till glitter och flärd. En kärlek som inte sviktat trots att det finns mycket som är problematiskt i klassikern. Homofobin är ett exempel. Så det är högst välbehövligt att serieskaparna till ”And just like that…” säger sig vilja bredda narrativet bortom den vita heterosexuella kvinnans värld.

Men som sagt, förväntningarna är inte höga. ”Sex and the city” blev så kult att innehållet spelar mindre roll. Det är faktiskt inte det det handlar om längre. Nu finns en bok om karaktären Miranda, full av visdom: vi lär oss bland annat om hur man klär sig och dejtar som ”en Miranda” och att Mr Big är en sociopat. På Instagram har ett konto med nära en miljon följare valt att dokumentera varje klädplagg i serien. I couldn’t help but wonder om det inte har blivit en rörelse bortom själva serien där allt egentligen handlar om nostalgi.

Därför kommer jag med många andra att följa ”And just like that…” slaviskt, bara för att den finns. Den behöver inte vara bra, den kan misslyckas med allt. Vi kommer att älska den ändå.

LÄS MER: "Sex and the city" får icke-binär rollfigur

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.