Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nya kamrater på jakt efter saknad kanin

En småmysig bullerbyliknande fresk målas upp i nya bokserien om Sigrid och Affe, skriver Stina Nylén, som dock har några invändningar.

Bok

Barn
Moa Eriksson Sandberg
Sigrid och Affe räddar djuren Illustration: Eva Björkstrand
Rabén & Sjögren

Moa Eriksson Sandberg och Eva Björkstrand inleder en serie böcker för barn i lägre skolåldern med Sigrid och Affe räddar djuren, där huvudpersonerna är två nioåriga bästisar, de enda barnen i en mycket liten by. Serier är förstås ett bra sätt att få barn att vilja läsa vidare, om de har fäst sig vid gestalterna, men ibland är det svårt att förstå dagens ymniga serieproduktion av böcker där intrigerna lika gärna skulle kunna stå fria från varandra. Att till exempel Lasse-Majaböckerna liknar varandra hör till konceptet, men Eriksson Sandbergs nya bok tyder inte på att de följande delarna kommer att behöva varandra på det sättet.

Men det kan ju visa sig att styrkan ligger i karaktärernas utveckling. Jag urskiljer nämligen ett oväntat grepp i personskildringen där berättelsens jag, Sigrid, är lite översittaraktig och nästan otrevlig mot kompisen Affe när de ska bilda en klubb för att rädda djur. Sigrid ska förstås vara ordförande, eftersom hennes pappa en gång varit ordförande i en bostadsrättsförening. Affe befalls att föra anteckningar. Det är vanligare att jaget visar underdogperspektivet, så även om Affe inte intar ett tydligt sådant hoppas jag på framtida psykologiska vändningar.

Handlingen är konkret om än med vissa sagomarkörer som de tre gamla bröderna som delar både förnamn och bondgård. Det rör sig om djurens rätt och om en bortsprungen kanin; en småmysig bullerbyliknande fresk målas upp där medelklassföräldrarnas dilemman kommer till synes i att barnen snor deras middagsoxfilé för att mata grannkatten.
Språket saknar tyvärr helt den poetiska klangbotten som kännetecknat Eriksson Sandbergs böcker för äldre barn och illustratören Eva Björkstrand placerar jätteögon à la Bratzdockor i barnens ansikten. Medveten felstavning i klubbreglerna ökar min gnällighet liksom Sigrids och Affes konsternerade reaktioner inför bondgårdsdjur; flickorna är ju uppvuxna på landet, bevars

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.