Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ny kvalitetsbio på Götaplatsen

På fredag hissar SF Bio ridån för kvalitetsfilmbiografen Göta. Den blir det senaste tillskottet i en stad med anrik filmvisningshistoria. I början av förra seklet var Göteborg till och med biotätast i Europa.

– Utan att överdriva skulle jag nog säga att salong 3 på gamla Göta var sämst i hela Sverige, mer avlång än en skokartong. Annat blir det med de nya salongerna. 

Ett par veckor före nyöppnandet av Götaplatsens Göta är biografen ännu en byggarbetsplats, även om det mesta av inredningen börjar komma på plats. I foajén står ett guldigt biljettpodium redan uppställt bland byggbråtet och Mats Kullander, som varit med och byggt SF:s biografer i mer än 35 år, pekar på alla detaljer som ska ge Göta den rätta känslan. Det räfflade vita taket i foajén är original från 1930-talet och ridåer från de klassiska Göteborgsbiograferna Viktoria och Palladium ska återanvändas i de nya salongerna. Snart monteras skylten upp på den gamla baldakinen över entrén. 

Den gamla Götabion låg på samma ställe men stängde av ekonomiska skäl 1997, i en tid då många av de stora singelbiograferna gick omkull. Lokalen som senare bland annat kom att husera en elektronikbutik har nu förvandlats till en toppmodern biograf med fyra salonger i vitt, guld och biorött, med Sveriges bredaste biostolar.

– Till och med toaletterna ska kännas lyxiga är tanken, det är nog de dyraste toaletter jag varit med och byggt, säger Mats Kullander.

Bara några tiotals steg längre ner på Avenyn – ett stenkast även bokstavligt talat – ligger en av biograferna som får konkurrens av Göta: den anrika Bio Roy. Även här har sommaren ägnats åt renoveringsarbete medan biografen varit stängd. 

– Vi har passat på att återställa salongsväggarna till deras ursprungliga utseende. Fältet runt filmduken har målats mörkblått för att smälta samman med väggmålningen och den gula pegamoiden på väggarna har ersatts. Det visade sig efter alla dessa år att materialet var brandfarligt, säger Roys föreståndare Cornelia Bjurström. 

När biografen Royal, som senare bytte namn till Roy, invigdes i funkisstil i april 1940 pågick en byggnadsboom; hela fem nya biografer invigdes i stan samma år. Royal hade ett böljande innertak och på var sida om filmduken stod pampiga pelare med offerskålar. De är borta i dag, men i övrigt är bions utseende bevarat så som det en gång såg ut. Stora väggmålningar över det stjärnbeströdda himlavalvet pryder väggarna nu som då, och foajén med sitt kravcertifierade kafé har kvar sin funkisstil med röda retrostolar.

Roys vision var från början att visa svensk och fransk film. I dag fokuserar filmrepertoaren på lite udda och nischade kultfilmer som annars kanske inte hade nått biopubliken. 

– Vi har en väldigt engagerad och lojal publik och tar ofta in filmer efter specifika önskemål från besökarna. Det gör vår roll som biograf lite speciell, säger Cornelia Bjurström. 

Roy är också speciell genom sina visningar av direktsänd teater, balett och opera som sänds från hela världen via satellit, och säljer flest biljetter i Sverige till den typen av visningar. 

– Fördelen med att vara en liten biograf som till stor del drivs av ideella krafter är möjligheten att bredda vad en biograf kan vara. Att vara lättrörlig och kunna jobba med olika koncept. 

Avenyn är ett legendariskt biostråk som rymt åtta biografer, men de senaste åren har Bio Roy stått kvar som ensam aktör. Det kommer nya Göta nu att ändra på.

– När lokalen blev ledig frågade Wallenstam, som äger huset, om vi inte ville öppna en bio där igen. Vi tyckte redan att vi behövde öka antalet salonger i stan och ville få möjlighet att också visa lite smalare filmer. På så sätt föll bitarna på plats, säger SF Bios informationschef Thomas Runfors. 

På Göta kommer sf Bio att satsa på ett lite annorlunda utbud med filmer som vänder sig till en mer kulturinriktad publik. Filmer som annars hade riskerat att drunkna i utbudet på de stora komplexen Biopalatset och Bergakungen. Många göteborgare som sörjt att biograf efter biograf stängts ner de senaste decennierna uppskattar det nya initiativet. Även om antalet salonger är tillbaka i ungefär samma antal som under 1960- och 1970-talen, har de på senare tid koncentrerats till några få stora underhållningskomplex, som Bergakungen med sin restaurang, bar och kafé. Det har förändrat biografkulturen.

Trots glädjen är öppnandet av nya Göta inte helt okontroversiellt. Det finns de som upplever att sf Bio genom att satsa just på kvalitetsfilm försöker konkurrera ut stans alternativbiografer som med nöd och näppe hankat sig fram de senaste åren. Kommer Göta innebära dödsstöten för dem, eller tvärtom hjälpa till att locka ny publik till dokumentärfilm och andra smalare genrer? 

Frågorna blir allra mest aktuella för Bio Roy, som nu inte bara delar koncept utan också gata med den nya biografen. Sedan flera år tillbaka har Roy och sf Bio en spänd relation, som uppstod när Svenska Bio – till nära hälften ägt av sf Bio – skulle lämna ifrån sig biografen som de tagit över något år tidigare. Bostadsrättsföreningen som äger huset ville till varje pris ha kvar biografen och länsstyrelsen ansåg att det var kulturhistoriskt viktigt att bevara den i befintligt skick. 

Organisationen Folkets Hus och Parker klev in, villig att ta över driften, och önskade köpa inventarierna av Svenska Bio. Men bolaget valde i stället att plocka med sig allt som gick att flytta på. Bioduken, projektorerna, ridån, stolarna och sittbänkarna i foajén försvann, samtidigt som kablarna till de automatiska entrédörrarna klipptes av. Bolagets vd Peter Fornstam berättade för gp 2008 att Svenska Bio helt enkelt planerade att montera ner det som var deras och ta med sig det. ”Jag har svårt att se vilken kulturhistorisk roll det kan spela för Göteborg”, sa han då. 

Konflikten gällde inte bara den fysiska inredningen utan också rättigheterna till namnet Royal som stod skrivet i stora neonbokstäver över entrén på Avenyn. Svenska Bio ville inte släppa det och resultatet blev att biografen fick byta namn till Roy, efter filmregissören Roy 

Andersson, och halva neonskylten släcktes ner. Två slocknade bokstäver, ett A och ett L, finns ännu kvar som ett minnesmärke över bråket. En liten bit av svensk biohistoria.

Att SF Bio nu ger sig in på Roys arena, kvalitetsfilmen, har som sagt stuckit i ögonen på en del. Även det motsatta scenariot, när Roy visat så kallade storfilmer som samtidigt spelats även på SF Bios biografer, har väckt reaktioner. I samband med Roys visningar av succéfilmen Män som hatar kvinnor och Pernilla Augusts regidebut Svinalängorna, har SF Bios Thomas Runfors skrivit brev till kulturförvaltningen, där han anklagat Roy för att med hjälp av sitt kommunala verksamhetsstöd ”locka besökare från SF:s biografer”. 

– Roy får ju verksamhetsbidrag för att utgöra ett komplement till de mer kommersiella biograferna. Att då visa samma filmer till lägre pris tycker jag blir konstigt, säger han.  

Thomas Runfors tycker att verksamhetsstödet är bra, men att det används på ett sätt som snedvrider konkurrensen på biografmarknaden. Andra har svårt att förstå varför jätten sf Bio bråkar om denna småpotatis: Bolaget Framtidens Mötesplats där Roy ingår omsätter totalt ungefär 24 miljoner kronor årligen medan motsvarande siffra för sf Bio är ungefär 1,5 miljard. 

Redan 2005 försökte Konkurrensverket motverka SF Bios monopolliknande ställning genom att neka bolaget att köpa upp konkurrenten Sandrew Metronome av den norska mediekoncernen Schibsted. Man befarade att sf Bio skulle få en alltför dominerande ställning och att affären skulle hämma konkurrensen. Köpet skulle ha gett sf Bio 95 procent av marknaden i Stockholm, Göteborg och Malmö. I dag har bolaget tillsammans med Svenska Bio 96 procent av biobesöken i storstadsregionerna. 

– När jag först hörde talas om SF Bios nya planer tänkte jag ärligt talat att ’jaha, nu vill de krossa oss en gång för alla’, säger Cornelia Bjurström på Bio Roy. 

Men nu försöker hon i stället att se fördelarna med den nya etableringen. 

– Jag tror att biograferna kommer att bli två väldigt olika platser även om vi satsar på liknande typer av film. Roy har en stor stampublik och förhoppningsvis kan alla tjäna på att det blir ett kulturellt centrum här runt Götaplatsen. 

Kanske innebär det slutet på de spända relationerna. sf Bio beskriver den nya visionen med liknande ord: att Götaplatsen ska bli en hub för finkultur och underhållning i Göteborg med nya Stadsbiblioteket, Stadsteatern och Konserthuset som grannar till de två biograferna. 

– Nya Göta kommer att vända sig till samma publik som de kulturinstitutionerna gör. På så sätt är det logiskt att bion ska ligga just där, och vi hoppas och tror att både vi och Roy kan dra nytta av det. Göteborg är en bra biostad historiskt sett så det finns goda förutsättningar, säger Thomas Runfors.

Göteborg hade redan i början av förra seklet en pionjärroll när det gällde tidiga svenska filmföreställningar. Den första som uppmärksammats i pressen var en visning av Lefvande fotografier i naturlig storlek på Valands festvåning under julhelgen 1896, nästan precis ett år efter bröderna Lumières filmvisning i Paris som räknas som världens första. 

På Valand visades flera kortfilmer, bland annat en om ett tåg som lämnar en perrong. Göteborgs-Postens recensent var lyrisk och skrev att ”alla gamla familjeporträtt skulle blekna af afvund” om de kunde se hur bilderna tog liv i sina ramar. ”Den märkliga apparaten”, som man kallade kinematografen, hade aldrig tidigare visats i Göteborg.  

Trenden att visa film växte snabbt och i början av det nya seklet var Göteborg en av Europas, kanske världens, biotätaste städer. 1906 öppnades här 19 nya biografer, att jämföra med New York där man öppnade 16 stycken det året. Fler än hälften av alla biografer Göteborg någonsin har haft slog upp portarna under de 18 första åren.

Men med tiden blev biograferna färre. 1947 fanns 35 biografer i Göteborg, 1985 tio färre än så och 1992 fanns bara elva kvar. 1980-talet blev decenniet då biografdöden härjade som värst och i grunden förändrade Biogöteborg. Många av stadens legendariska biografer tvingades stänga ner, trots högljudda protester och allmän upprorsstämning. Biorama, Flamman, Cinema, Fyren, Prisma, Mignon, Kaparen, Rio, Kronan, Skansen, Star, Cosmorama och fler därtill lade alla ner under 1980-talet, den sistnämnda bara någon månad före sitt 80-årsjubiléum. 

I dag rymmer många av de anrika biolokalerna i stan nya verksamheter: Fyren på Stigbergstorget blev skivbutiken Bengans, Kronan på Kungsgatan och flera andra har blivit affärslokaler medan Flamman i Olskroken i dag är kyrka och loppis. 

Livsmedelsbutiken på Sofiagatan i Strömmensberg bär spår av gamla biografen Saga: på väggen inne på kontoret finns autografer från gamla filmstjärnor som Sten-Åke Cederhök och Anne Danielsson. En liten hemlighet som få av kunderna känner till.

Men trots alla nedläggningar har ett par av de gamla biograferna outtröttligt fortsatt sina visningar ända fram till i dag. I innerstaden finns bara Bio Roy och Capitol på Övre Husargatan kvar. Och så Hagabion, Linnégatans kronjuvel. 

En varm och solig torsdagseftermiddag är det ovanligt lugnt i Hagabions vegetariska restaurang. Några enstaka gäster gör sina beställningar i baren, och biografens personal gör de sista förberedelserna för kvällens visningar. 

– Blir det mycket folk i kväll? frågar någon. 

– Nja, till 3:an kommer en person. Han får visst salongen för sig själv, säger en annan. 

Omaka retrolampor hänger lågt över borden, gafflar och knivar praktiskt nedstoppade i färgglada teburkar. Vanligtvis är här fullt av människor som köar för filmvisning, ett glas vin eller en getostsmörgås, men i dag är det nog lite för fint väder för biobesök, resonerar Annika Cederlöf och Tim Flodin. De sitter i biografkassan vid entrén, och är två av dem som arbetar ideellt på Hagabion. Till vardags jobbar de som lärare respektive handläggare på Försäkringskassan, men varannan torsdagskväll kommer de hit för att visa film och umgås. 

En som också ingår i torsdagsgänget är Gunnar Bergdahl, känd i Kultursverige som före detta chef för Göteborgs filmfestival och fram till i vintras kulturchef på Helsingborgs Dagblad. Just nu står han och väntar på att få riva biljetter utanför salong 2 längst bort.

Hemkomsten av Zhang Yimou ska visas, en film Gunnar själv tycker om. Ett tiotal kvinnor har samlats utanför den blå trädörren och just som tre sena besökare småspringer fram börjar Gunnar släppa in skaran. 

– Man ser ju tydligt vilka det är som bär upp svenskt kulturliv. 

Han nickar mot klungan som står redo med sina biljetter. Samtliga kvinnor i medelåldern. 

Det är mindre än ett år sedan Gunnar Bergdahl återvände till Hagabion för att jobba ideellt ett par kvällar i månaden, men för 30 år sedan var han med bland dem som arbetade under biografens uppbyggnad. Vid starten i mitten av 1970-talet låg Hagabion inrymd på andra våningen i en sliten före detta Smyrnakyrka på Skolgatan 26 i Haga.

Den vänsterpolitiska hemvisten gjorde sig tydlig såväl i filmutbudet som i den estetiska framtoningen i lokalen; efter folkomröstningen om kärnkraft 1980 utgjordes hela fasadväggen av en gigantisk antikärnkraftsmålning som Målarbrigaden Solen hade gjort. 

– Det var som … som något som inte finns kvar på det sättet längre. Jag vill absolut inte låta nostalgisk här men det var verkligen en annan tid, det var alternativt så att det bara tjöt om det, säger Gunnar Bergdahl. 

Och även om biografen kanske visar färre politiska plakatfilmer nu menar han att kärnan är densamma: Att visa film som annars inte fått chans att visas på en biograf. 

Gunnar Bergdahl hamnade från början på Hagabion av en slump, blev anställd på ”nån konstig kvartstid” och eftersom detta var under en tid när den stora omvälvningen av Haga var på gång visste han och kollegorna att deras dagar på Skolgatan var räknade. Kommunen uppskattade förekomsten av en alternativbiograf i Linnéstaden och erbjöd dem att flytta in i den gamla Viktoriaskolan. 

Restaurangdelen som i dag är hjärtat i biografen var då en gammal gymnastiksal med ribbstolar och romerska ringar. 

Gunnar Bergdahl tycker att alternativbiografen i sig har en självklar plats i Göteborg, att den utgör ett viktigt samhälleligt komplement till kommersiella biografer.

– Jag känner enormt starkt för bion och dess funktion. En biograf innebär en helt unik överenskommelse mellan filmskapare och publik. 

Han förklarar hur han menar: En författare skulle säkert gärna bestämma hur läsaren ska läsa boken, på samma sätt som en konstnär gärna skulle diktera i vilken vinkel galleribesökaren ska stå, hur ljuset ska falla in från fönstren. 

– Av alla konstnärer är det egentligen bara filmskaparen som har den makten. Besökaren konsumerar ju filmen just så som filmskaparen tänkt sig. Att gå på bio är på så vis lite som att gå till en hypnotisör, och man gör det frivilligt! Betalar, sätter sig och hoppas att huvudet ska bli lite större. Det är ju fantastiskt. 

Trots kärleken till kvalitetsfilmen tillhör inte Gunnar Bergdahl skaran som jublar åt SF Bios nya satsning. 

– Det som är stötande med projektet är ju att de hade en bio där som de lade ner på det vanliga sf-viset, det vill säga genom att slakta bion och se till att ingen annan kunde driva den. sf Bio är enligt mig ett företag som fungerar enligt Jan Stenbecks idé om att den fria konkurrensen är toppen, men att ingenting går upp emot ett gammalt hederligt monopol.

I början av 1960-talet, när många hushåll ännu inte hade tv, genomförde svenskarna 40 miljoner biobesök varje år. Den siffran har drastiskt minskat, men sedan början av 1990-talet ligger den ganska stabilt runt 15–16 miljoner besök om året. Och en undersökning som som-institutet vid Göteborgs universitet gjort tillsammans med Svenska filminstitutet, visar att biografens roll snarare ökat än minskat under de senaste åren.

Svensken ser omkring 80 filmer per person och år, och även om visningsfönstren blivit fler och vi i dag kan välja hur och när en film ska ses, har antalet biobesök per person hållit sig på en konsekvent nivå. Behovet av kollektiva upplevelser minskar inte av att filmtittandet blir alltmer digitalt och individualiserat. 

Uppenbarligen stämmer branschens gamla slagord från tiden då hyrvideokassetten hotade biograferna: Film är bäst på bio. Även om man råkar vara en alldeles ensam besökare i salong 3 på Hagabion en solig torsdagskväll. För Gunnar Bergdahl utgörs hela grunden till hans engagemang för den fria biografen av just den där ensamme besökaren. Tack vare ideella insatser kan en film visas oberoende av antalet sålda biljetter, och han säger sig vara svag för tanken att vi ska våga mäta saker i annat än kommersiell potential. 

– Den där ensamme biobesökaren blir – om han kommer ihåg filmen, reflekterar över den och sätter in den i sitt livsbagage – mycket mer värd än tiotusentals människor som betalat dyra pengar men glömt filmen i morgon. I slutändan handlar det väl om vilken syn vi har på kulturen, och på människan.

Fakta: Sex biografer i Göteborgs innerstad

Efter öppningen av Göta finns det sammanlagt sex biografer i Göteborgs innerstad.

■ Hagabion drivs av föreningen Folkets bio i Göteborg genom ett hundratal medlemmar. De tre salongerna har totalt 198 platser (121, 58 respektive 19). Föreningen driver också Angeredsbion och Aftonstjärnan på Lindholmen.

■ Bio Roy drivs av Folkets hus och parker, med stöd från föreningen Royalbiografens vänner med 800 medlemmar. Vid nyöppnandet 2008 var Roy först i Göteborg med att visa filmer i digital 3D. Roy är en singelsalong med parkett och balkong, totalt 286 platser.

■ Capitol som först invigdes 1941 drabbades av nedläggningshot 2008, men överlevde mot alla odds. Den drivs i dag av tre privata ägare i en ekonomisk förening. Den stora salongen har 206 platser och på övervåningen, byggd på en del av den gamla balkongen, finns även en liten salong med 18 platser.

■ Nya Göta har fyra salonger och totalt 249 platser (105, 86, 36 respektive 21). SF Bio ingår i Nordic Cinema Group som ägs till 30 procent av Bonnier och till 70 procent av riskkapitalbolaget Bridgepoint. SF Bio driver också biokomplexen Bergakungen som har 14 salonger (totalt 2 264 platser) och Biopalatset som har tio salonger (totalt 1 143 platser).

Fakta: Svenskarna biovanor

■ Enligt statistik från Svenska Filminstitutet gjorde svenskarna förra året 16,3 miljoner biobesök, fördelade på landets totalt 765 biografsalonger. Det innebär 1,7 biobesök per person. En fjärdedel av de sålda biljetterna gick till visningar av svensk film. Störst är marknadsandelen för amerikansk film. 

■ Under 2014 var Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann den mest sedda filmen i Sverige, med 91 530 biobesök bara i Göteborg. Nationellt sågs den av en dryg miljon besökare. Den film som sedan 2001 setts av flest personer i Sverige är Sagan om Ringen – Härskarringen, som hade premiär under julhelgen 2001 och sågs av nästan två miljoner besökare. 

■ Hittills i år toppar Fifty Shades of Grey biotoppen både i Göteborg och i landet i stort, med cirka 50 000 respektive 500 000 besök.  

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.