Pippi Långstrump var en helt ny karaktär när hon såg dagens ljus 1945. Det frimodiga, starka och självständiga barnet hade fötts inom svensk barnlitteratur. Bort alla sötsliskiga prinsessor och väluppfostrade barn. Hon har blivit en ikon, ett flickideal och en sinnebild för den svenska könsmodellen. Alla älskar vi henne. Gammal som ung.
När jag spelar Pippi-spelet på min Ipad med barnbarnen och vi går in i Villa Villekulla, lyfter hästen, bankar på tjuvar, letar skatter och bakar ett oändligt antal pannkakor som Pippi, Annika och Tommy får äta med hur mycket grädde, sylt och strössel och karameller som helst känns det fortfarande lika spännande och fräscht.
Böckerna om Pippi Långstrump är en framgångssaga som kan berättas på många sätt. Den var Astrid Lindgrens genombrott och början på en författarkarriär som skulle bli lång och få internationella dimensioner. Den var också den tio år yngre Ingrid Vang Nymans genombrott som illustratör. Vid hennes död fjorton år senare skulle Astrid Lindgren betyga sin stora tacksamhet över att ha fått en så kongenial illustratör.
De hade inte kunnat skapa Pippi utan varandra. När jag bläddrar i den praktfulla utgåvan Vår Pippi – Vår Vang slår det mig att det kanske rentav är Ingrid Vang Nyman och inte Astrid Lindgren som skapat min bild av Pippi. Lindgren var visserligen den som skrev att Pippi är rödhårig och så stark att hon kan lyfta sin häst, men det är Ingrid Vang Nymans underbara bild på omslaget till första boken om henne som jag ser framför mig när jag tänker på Pippi Långstrump.
Utan Lindgren ingen Pippi, utan Vang Nyman ingen Pippi. Bilderna har smält samman. Men där Astrid Lindgrens namn finns i våra hjärtan är Ingrid Vang Nyman nästan helt glömd. Och man kan inte annat än vara tacksam för att Salikon, Astrid Lindgrens dotterdotter Annikas förlag, lyfter fram hennes underbara illustrationer till hundraårsjubileet av hennes födelse både med denna rikligt illustrerad coffe-table book och en biografi.
Vår Pippi – Vår Vang en självklar julklappsbok, en ren njutning både att bara bläddra i och att läsa. En nostalgitripp av mått och samtidigt en mycket informativ berättelse om hur Vang Nymans bild av Pippi gett energi åt alla de skickliga barnboksillustratörer som Sverige haft under de senaste decennierna, Gunna Grähs, Eva Lindström, Cecilia Torudd, Jan Lööf och många fler. När man jämför de bilder från deras böcker, som också finns i boken, kan man se hur de arbetat både med och mot den kraftfulla bild av barnet som Ingrid Vang Nyman skapade. De flesta med, men det finns två avvikande röster i hyllningskören, som också väcker två intressanta frågor om vårt ideal. Det är Pia Lindenbaum som med sina böcker om Gittan velat skildra en flicka som inte behövde vara så käck och modig som Pippi. Och det är Ann Höglund som, liksom i sin egen Skuggbarnen, saknar skuggorna i Vang Nymans teckningar.
Många har menat att Pippi Långstrump var ett självporträtt. Ingrid Vang Nyman hade också en ilsket röd kalufs och i de få berättelser om hennes barndom som finns beskrivs hon som ett över hövan frimodigt och äventyrligt barn. En gång åkte hon kälke så vildsint att hon fick en kraftig skallskada som kostade henne synen på ena ögat.
Lena Törnqvists biografi om Ingrid Vang Nyman är emellertid fylld av skuggor. Man kan se den glada, generösa, omåttligt idérika, begåvade och självsäkra personen där, men till skillnad från Pippi som går segrande fram bryts Vang Nyman sönder och går under.
Ingrid Vang Nyman utbildade sig till konstnär i Köpenhamn och kom så småningom till Stockholm genom giftermålet med Arne Nyman. De levde aldrig ihop, men fick ett barn tillsammans. Hon stannade i Stockholm och etablerade sig som illustratör. I slutet av 40-talet och början av 50-talet var hon illustratören på modet. Hon gjorde inte bara Pippi utan också mycket annat. Många är de barn som liksom jag mött henne redan i småskolans läsebok Nu ska vi läsa.
En av de stora behållningarna med Lena Törnqvist biografi är skildringen av Ingrid Vang Nymans genomtänkta mycket medvetet konstnärliga arbete. En annan är den öppenhet med vilken hon beskriver illustratörens dåliga villkor och Ingrid Vang Nymans fåfänga kamp för att förbättra dem.
Ingrid Vang Nyman hade en klar uppfattning om sin egen begåvning och värdet av sitt arbete. Det blev hennes olycka. Hon blev känd som krävande och besvärlig och fick färre och färre uppdrag. Den roll Astrid Lindgren spelade i denna historia är både förvånande och förskräckande.
