Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Det är bara att nyktert konstatera - man kan inte ha hemkörning av stor stark. Bild: Janerik Henriksson/TT
Det är bara att nyktert konstatera - man kan inte ha hemkörning av stor stark. Bild: Janerik Henriksson/TT

Marcus Berggren: Nu måste vi värna sunkhaken

De fina krogarnas utmaningar har fått mycket uppmärksamhet under pandemin. GP kulturs krönikör och ståuppkomikern Marcus Berggren vill att vi skänker en tanke också åt de enklare ställena.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det sägs att tomma tunnor skramlar mest. Fast låter inte en tunna fylld med pengar mer ändå? Under pandemin är det i alla fall de som redan har som gapar mest.

I komikerbranschen är det Jonas Gardell som skrikit som någon som saknar en scen, om att han saknar en scen. Argumenten han använt för att öppna teatrarna har varit allt från att det är för scenarbetarnas skull, till att det inte är mer än rätt eftersom Ullared har öppet. Jag tror alla som läste det tänkte att problemet nog inte är att Jonas Gardell saknar en scen – utan att Ullared är öppet.

Jonas har minus på bekräftelsebehovs-kontot men det vanliga kontot går det ingen nöd på. Nog finns lite pengar från tidigare utsålda shower och böcker kvar att knapra på nu, kunde man ju i alla fall hoppas.

Ni skulle inte tro mig om jag berättade hur många komiker jag känner som lever från gig till gig på fadd hamburgertallrik och lufttrycket från främlingars applåder. Men de har inte tid att gnälla för de har fullt upp med att överleva.

Från krogbranschen hörs mest stjärnkrögare samt killar med små mössor och stora smaklökar från fräcka inneställen. De får alla spaltmeter i syne för att breda ut sig om katastrofen att de inte kan sälja någon pretentiös fisks rygg i en pöl av skum för en slutnota som närmar sig en ganska bra åkgräsklippare åtskilliga gånger varje kväll.

Det är inte såna krogar som ligger riktigt risigt till. Nej, de ställen som kommer att försvinna är de dit ingen frisk människa går för maten. Syltorna, ölgryten i fejk- mahogny; där vanligt folk tränar för allsvenskan i Jack Vegas och läser gårdagens Aftonbladet med veckans öl som enda sällskap.

Staden är inte bara till för dem som tycker marmor är snyggt.

Ställena för de som missade klasstågets sista avgång upp till den bekväma medelklassen. Jag är rädd att såna lokaler snart bara kommer vara ett minne blott. Som en subkultur från svunna tider som nu bara praktiseras av ett fåtal med alvöron i en park som kommunen inte ens brytt sig om att döpa. För man kan inte ha hemkörning av stor stark – tyvärr.

Ingen kommer bry sig. Men jag bryr mig. Dels för att jag gillar att frekventera ställen där jag är tryggt omsluten av en kuliss som lånad från en polsk detektivbyrå. Men också för att det är det viktigt med platser där man får lov att vara lite skev.

För staden är inte bara till för dem som tycker marmor är snyggt.

Så – tänk två gånger om du på ett smittsäkert vis väljer att ge dig ut för att stötta krognäringen. Sätt dig i så fall helst dagtid och luftigt på det värsta stället i kvarteret. Sänk tre stora stark och en skål chilinötter. Det är den trevligaste klasskamp du någonsin kommer bedriva.

För även om det inte känns så nu så kommer kanske också du någon gång i livet behöva ett vardagsrum där ölen kostar som en strutglass, och du inte är den på plats som har haft den sämsta dagen. De starkaste vinner ändå alltid i slutändan och vem vill heja på de som vinner? Ingen jag vill hänga med i alla fall.

Läs mer av Marcus Berggren:

LÄS MER: ”Så mycket bättre” är så mycket sämre

LÄS MER: Jag vill inte bli en kulturgubbe med hår i näsan

LÄS MER: Nej, det är inte dags att festa när pandemin är över

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.