Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Journalistförbund, Förläggareföreningen, Författarförbund och Svenska Pen arrangerade en stödmanifestation utanför Kinas ambassad för den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai som då varit frihetsberövad i Kina i tre år. Bild: Anders Wiklund/TT

Björn Werner: Nu måste Stefan Löfven fördöma Kinas diktaturfasoner

Om inte Sverige agerar tydligt mot Gui Minhais dom visar vi att det går att trampa på våra ideal. I ett tidevarv när den demokratiska tanken är satt på undantag är det en mycket farlig eftergift att göra. Det skriver GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Visa upp Gui Minhai, Kina!

Det framstår närmast som en plattityd att understryka att Kinas 10-åriga dom mot den svenska medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai är rättsvidrig. Precis som det nästan är banalt självklart att det är en lögn att Gui Minhai självmant skulle ha avsagt sig sitt svenska medborgarskap.

För kinesiska domstolar är inte självständiga. Till skillnad från västerländska demokratier finns ingen tydlig separation mellan det styrande kommunistiska partiet och lagen – det kommunistiska partiet och den kinesiska statens vilja är en och densamma. Ett allt mer tilltagande faktum under president Xi Jinpings styre. Därför är det inte heller så konstigt att den kinesiska domstolen inte ens behagar presentera vad den regimkritiske Gui Minhai har gjort (”försett utländsk makt med information” är den officiella domen) – han har fått status som dissident och för det ska han straffas.

Det är heller ingen större hemlighet att våld och tortyr är en del av det kinesiska fängelsesystemet. Allt ifrån elchocker till sexuell förnedring och tvångsarbete i form av krimskrams att sälja till västvärlden har rapporterats, både från västerländska ex-fångar och i kinesisk dissidentlitteratur. Den kinesiske poeten Liao Yiwus självupplevda berättelser från fängelsesystemet i ”För en sång och hundra sånger” beskriver tillståndet med all önskvärd förskräcklighet. I en passage tvingas han sjunga 100 socialistiska sånger med en påslagen elbatong uppkörd i anus.

Stefan Löfven måste fördöma dessa diktaturfasoner – tydligt och tungt. Även om det kan leda till både ekonomiska och politiska konsekvenser för Sverige.

Att ett system med en sådan avsaknad av respekt för mänsklig värdighet kan tvinga fram i princip vilka erkännanden och personliga uppoffringar som helst är närmast en självklarhet. Gui Minhai befinner sig i en fruktansvärd situation.

Allt detta vet alla, också den svenska regeringen. Ändå är det häpnadsväckande tysta morrningar från UD och regeringen. En av de svenska ämbetspersoner, förra Kinaambassadören Anna Lindstedt, som tydligast tagit steg för att frige Gui Minhai står själv just nu åtalad för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”. En lag ursprungligen framtagen för att förhindra tyska påtryckningar av svenska diplomater under andra världskriget. Precis som Maria Schottenius skriver i DN är det anmärkningsvärt att den här lagen just nu tillämpas – svenska regeringens uttalade syfte är ju att få Gui Minhai frigiven – det vittnar inte minst utrikesminister Ann Lindes tydliga uttalande om just detta idag om.

Sverige bör agera mycket kraftfullare och tydligare än så. Det räcker inte att utrikesministern säger självklarheter: Stefan Löfven måste fördöma dessa diktaturfasoner – tydligt och tungt. Även om det kan leda till både ekonomiska och politiska konsekvenser för Sverige.

Viktigare saker än årets BNP står nämligen på spel här. Vi må vara ett litet land, men om vi inte ens förmår stå upp för svenska medborgare när allt pekar på att de fängslats på politiska grunder visar vi bara en sak: att det går bra att fortsatta trampa på oss och våra ideal. I ett tidevarv när den demokratiska tanken är satt på undantag är det en mycket farlig eftergift att göra.

LÄS MER: Fyra år sedan Gui Minhai frihetsberövades

LÄS MER: Döp spårvagnar till Dawit och Gui