Nu är Guillou framme vid sig själv – eller?

Jan Guillous romanserie Det stora århundradet är framme vid 1950-talet – med allt vad det innebär av ökande välstånd, nya husmorsideal och terrorbalans. I den sjätte delen, Äkta amerikanska jeans, träder en representant för en ny generation Lauritzen fram våren 1953. Nioårige Eric är, precis som sin upphovsman, född i januari 1944. Vi får följa honom en bit in i tonåren till decenniets slut.

Att Guillou och Eric Lauritzen har mer än födelsedatumet gemensamt råder det inget tvivel om. Därmed givetvis inte sagt att boken ska tolkas självbiografiskt. Berättelsen har uppenbara likheter med romanen Ondskan. Huvudpersonen misshandlas av sin far, är en ypperlig simmare, relegeras från realskolan och hamnar så småningom på internatet Stjärnsberg. Man kan tro att det rör sig om samma person, men med en lätt ironisk blinkning åt den initierade läsaren avslöjar författaren så småningom att så inte är fallet. Eric Lauritzen framstår som en snällare, mindre våldsbenägen variant av Ondskans Erik Ponti.

Händelseförloppet skildras ur Erics, det vill säga barnets perspektiv. Den unge berättaren är inte särskilt medveten om vad som händer ute i världen. Visst nämns exempelvis kalla kriget, Suezkrisen och Ungernrevolten men det är framförallt vardagen i Stockholm med omnejd som skildras.

Eric lever ett privilegierat liv i fashionabla Saltsjöbaden. Men när hans morfar – ingenjör Oscar Lauritzen, släktens överhuvud – plötsligt dör förändras tillvaron radikalt. Efter att modern har skilt sig från sin sadistiske man bor hon med Eric och hans lillebror i en omodern lägenhet på Kungs­holmen samtidigt som hon försörjer sig på diverse jobb, under en tid som expedit i en av Nils Adamssons butiker för ”sjukvårdsartiklar”. Eric är livrädd att klasskompisarna ska få veta att hans mamma säljer knullgummin.
Inte utan nostalgi berättar Guillou om ett svunnet 50-tal då televisionen, med bland andra Lennart Hyland i rutan, gjorde sitt intåg i svenska hem. Annars kom det mesta som beundrades från Staterna: bilarna, rockmusiken, Coca-Cola, filmerna, kläderna – ja, en hel kultur skapad för en ny åldersgrupp (kallad tonåringar) i glappet mellan barns och vuxnas värld. Eric sväljer det mesta som kommer från andra sidan Atlanten med hull och hår.

Men i ett antal inskjutna avsnitt betraktas 50-talet ur en annan synvinkel. På försommaren 1968 skriver Eric Lauritzen några brev till sin mors kusin Johanne, huvudperson i seriens förra del Blå Stjärnan. Hon har övergett livet som spion och förvandlats till fruktad litteraturkritiker i DN. Med henne diskuterar Eric den självbiografiska roman han just är i färd med att skriva om sin uppväxt. Han är aktiv i FNL-rörelsen och har med åren blivit betydligt mer kritisk till USA.
Kanske får vi veta mer om detta i Guillous nästa roman. Jag misstänker att berättelsen om 1960-talet kommer att bli mer passionerad och dramatisk. Äkta amerikanska jeans är en underhållande och träffsäker skildring av svenskt 50-tal men känns ändå som något av en transportsträcka, en mellanbok i detta mäktiga romanbygge.