Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nu är det dags för männen att minnas

Jag tror att vi har en motreaktion att vänta oss nu.
Snart kommer platsen för den här typen av berättelser försvinna precis när kvinnor just tyckte det hade börjat. I vårt samhälle kan nyheter bli otroligt stora på kort tid, men ingenting varar. Sociala medier är som gjorda för att gå över till nästa hajp, försvinna, bytas ut. Och på redaktionerna börjar man längta efter andra nyheter, tycka att alla vinklar gjorts, allt sagts.

Därför var det otroligt imponerande att #metoo förra helgen flyttade ut på gatan. Jag satt i en mörk repsal på Backa Teater på andra sidan älven och följde uppdateringarna från demonstrationerna i hela landet. Tårarna, skyltarna och värmen kvinnor emellan.

Det jag har tänkt på allra mest sedan #metoo startade är min skam, och vem som lärde mig att skämmas. För om några år ska jag uppfostra en dotter och då måste jag förstå och förlåta mig själv. Jag måste förstå varför jag har skämts varje gång jag fått utstå övergrepp, verbala eller fysiska. Jag måste förstå varför jag har tagit ansvar för situationen.

Jag vill inte föra det vidare.

För det här handlar inte om en ful snubbe på TV4 som gör populära tv-program. Det här handlar om strukturer. Strukturer som sitter väldigt djupt. Och risken är stor att allt går tillbaka till hur det varit. Att ingenting förändras. Därför måste vi kvinnor ta ansvaret för att #metoo-rörelsens berättande del fortsätter. När TV4, Expressen och Aftonbladet tröttnat så hoppas jag att det finns en beredskap, på teatrar, på bokförlag, hos fotografer och konstnärer som kan förvalta berättelserna och låta dem leva.

Men vi ska också tvinga männen att ta ansvar. Nu när de anklagade kändisarna börjar berätta, försvara sig och förklara sin syn på saken måste vi tvinga dem att minnas. För det finns inte tillräckligt med svärord i min vokabulär som kan utrycka den ilska jag känner när dessa män säger att de inte minns. För det är banne mig det enda vi kvinnor har gjort sedan #metoo startade. 

Vi minns, och vi minns och vi minns. Vi ligger sömnlösa om nätter och minns, vi sitter på kvinnomiddagar och gråter och minns. Jag minns saker som jag absolut inte har lust att minnas. Och jag har ingen som helst respekt för dessa herrars glömska. Nu är det dags för männen att minnas, att gräva i sitt förflutna och börja berätta när de varit passiva och sett på och när de varit aktiva och tagit för sig. 

De måste städa som Simon Bank säger i sin krönika om vad som krävs av Svenska Fotbollförbundet. Det måste städas och denna gång är det inte kvinnorna som ska städa utan männen. De ska städa noga, så noga att viss smuts aldrig kommer igen. Men vi ska påminna dem.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.