Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Näslund: Norskan tar sig in i huvudet direkt

Vilken fantastisk, nordisk språkfest!, skriver Maria Näslund om norska tv-serien Skam.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När Skavlan hade premiär i SVT för ett antal år sedan blev jag i egenskap av tv-kritiker intervjuad av en norsk tidning direkt efter sändning. Jag minns att jag gav premiärprogrammet bra betyg, men också att jag påpekade att jag tycker att det är lite genant att vi i Sverige anser att vi måste översätta Fredrik Skavlan när han pratar.

Och inte verkar vi ha lärt oss särskilt mycket under alla dessa år med norskt fredagsmys; svenska gäster mal på med alla möjliga dialekter utan text, men så fort Skavlan öppnar munnen kommer översättningen. Jag inser att här finns stora individuella skillnader och att geografin spelar in - i danska Bron är knappt ens namnet Saga begripligt för mig utan svensk text - men det här ständiga språkcurlandet kan ju varken vara bra för oss eller för gemenskapen med våra grannar. Hur ska vi komma någon vart om vi aldrig får en utmaning? 

Hoppet står, som så ofta, till ungdomen. Norska tv-serien Skam har blivit en supersuccé i hemlandet, men också i Sverige och Danmark. Långt innan serien landade hos SVT Play slukade unga svenskar avsnitt efter avsnitt via NRK på webben, alltså på norska och utan svensk text. Det dröjde inte länge förrän ”drittsekk”, ”dust” och ”kleint” smög sig in i skolgårdssvenskan, för att inte tala om norsk slang som ”serr" för seriöst och ”ass” för alltså.

Vilken fantastisk, nordisk språkfest! Med tanke på hur många engelska uttryck vi dagligen slänger oss med utan att reflektera det minsta så är det här ingenting - förutom väldigt uppfriskande. Det tycker även Föreningen Norden som tilldelat Skam ett språkpris ”för att den engagerat en ung nordisk publik och bidragit till positiva attityder mellan de nordiska grannspråken”. Det årliga priset delas ut till insatser som på ett innovativt sätt stärker den nordiska språkförståelsen, vilket man ju verkligen kan säga att Skam gör. 

Receptet på framgång är helt enkelt en ovanligt lyckad tv-produktion - och en genomtänkt kommunikation med den tonåriga målgruppen. Skådespelarna har gjort ytterst få intervjuer, samtidigt som deras rollfigurer lever ett eget liv på Instagram och har tät kontakt med sina fans. Seriens skapare Julie Andem har hittat den magiska portalen till ungdomarnas värld och lärt sig språket som talas där. Det är skickligt och oerhört imponerande. Och ännu bättre: även vi som har lämnat tonåren fastnar för Skam. Enda kravet är att du någon gång varit sexton år.

Väl på plats i Skamvärlden tar sig norskan in i huvudet direkt och du hör snart dig själv säga saker som ”stoler du ikke på meg” och ”kødder du”. Både svenska och danska tidningar har presenterat listor av typen ”Norska ord du behöver kunna för att fatta något i Skam” och där kan man till exempel läsa att ”vors” är förfest och ”dust” en idiot.
Vad ”luremus” betyder får du räkna ut själv. SVT:s översättare försöker lite oväntat med ”muffbluff”, men den svenska texten är ändå snart glömd; det är norska vi vill ha.