Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Johan Lindqvist: Neil Young visste att han inte kunde vinna mot Joe Rogan

Neil Youngs markering mot Spotify är mer än en hippie-aktivists ojämna kamp mot kapitalism och mediemakt. Den påminner oss om vad som händer när vi förutsätter att musik och kultur ska vara både billig och oändlig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Man ska aldrig underskatta en Neil Young som bestämt sig. Det här är mannen som byggde om sin gräddvita Lincoln Continental från 1959 till en hybridbil. Och sedan körde den hela vägen till Washington. Just to make a point.

Detta är hippien som snickrade en egen portabel spelare, Pono, när han tyckte att musiken komprimerades sönder i Apples i-pods. De blev såklart alldeles för dyra. Gick inte att sälja. Neil Young har efter det gjort alla sina låtar, filmer och böcker tillgängliga via den smått ogenomträngliga prenumerationstjänsten neilyoungarchives.com.

Natten till torsdagen försvann Neil Youngs musik från Spotify. Rocklegendaren hade tidigare i veckan förklarat att det antingen var han eller poddaren Joe Rogan som skulle bort. Young är förbannad över att Rogan ”sprider desinformation om covid” och vill inte dela plattform med honom.

Neil Young visste naturligtvis att han inte kunde vinna. Spotify har sedan en tid tillbaka gjort en kraftfull satsning på poddar. När man för 900 miljoner kronor köpte rättigheterna till Rogans podcast, och därmed fick hans 200 miljoner lyssnare i månaden, rusade Spotifys aktie. Samtidigt som Spotify fick ännu större inflytande. Man är numera ett mediehus mer än en musikspelare.

Nu är vi ett gäng som sticker våra långa näsor i flyttlådorna med gamla cd-skivor för att försöka fylla det gapande hålet i det som vi fånigt nog kanske trodde var vår musiksamling.

Joe Rogans roll i vaccin-debatten är bara ett exempel. Hans podd ansågs påverka delar av det senaste amerikanska presidentvalet. Tesla-aktien dök efter att Elon Musk gästat Rogan och rökt en joint i programmet. Joe Rogan har reell makt – och nu bor den makten hos Spotify.

Neil Young ville ändå göra en markering.

Och nu är vi ett gäng vänner av hans musik som sticker våra långa näsor i flyttlådorna med gamla cd-skivor för att försöka fylla det gapande hålet i det som vi fånigt nog kanske trodde var vår musiksamling. Men som i själva verket kunde försvinna över en natt. Vi kan lära oss något av detta.

LÄS MER: Fab 5 blottar vårt sorgliga underskott på genuin omtanke

LÄS MER: Det är typiskt Pugh Rogefeldt att ändå sätta ett eget outro

Nämligen att om vi betraktar musik, eller annan kultur, som något förhållandevis billigt men alltid tillgängligt – om vi ser musiken som något flyktigt, utbytbart och oändligt där valfriheten alltid ska vara maximal. Ja, då får vi tänka om.

Det är möjligt att det som hänt i veckan tillfälligt skadar Spotifys varumärke hos en del användare. Men inte ens om Taylor Swift nappar på uppmaningarna att följa Neil Youngs exempel kommer det riva upp några skrapsår i kommande kvartalsrapport.

Neil Young kan ändå sträcka på sig. Han har satt lampan på att musik och kultur har ett värde och att principer kostar. Nu ska jag bara hitta den där ”Rust never sleeps”-cdn...

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.