Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/16

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Naturlig konst skapar oväntade möten i staden

Inför 400-årsjubileet 2021 vill kommunen göra Göteborg till en grönare skönare stad. Bland annat har fem hängbukssvin rekryterats för uppdraget.

De guppar runt som lurviga oliver på kulturhuset Kåkens innergård i Härlanda, konstnären Tage Andersens hängbukssvin, i själva verket konstnärer de också.  Oförtröttliga, lyckliga masserar de jorden med sina trynen i jakten på rötter och mask, förkultiverar den så att de framtida blommorna ska få bästa möjliga jordmån. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag jobbar ofta med djur, säger Tage Andersen. Just grisarna är praktiska för de är så stillsamma. Man får komponera i fred. 

Här, bakom det som en gång var ett fängelse, är det en utomordentligt vacker liljegård som ska bli Andersens komposition. I höst planterar han 3 000 blommor av sju olika liljevarianter i den uppbökade jorden. Installationen är ett av sju naturkonstverk som invigs i år; detta är ett led i kommunens arbete att skapa en grönare stad fram till Göteborgs 400-årsjubileum 2021. 

Vill överraska göteborgarna

Cecilia Liljedahl, projektledare vid Göteborg & Co, säger att de har använt gömda utrymmen i stadsbilden, sådana som inte betraktas av så många människor annars.

– På så vis skapas nya möten på oväntade ställen, som den här tidigare ganska förfallna gårdsplanen.

Satsningen kallar de för Land art, ett namn som lånats från den internationella rörelse som sedan 1960-talet inriktat sig på att använda naturens egna beståndsdelar i skapandet av konst. 

– Man blir lätt hemmablind och tror att en plats måste se ut som den alltid gjort. Kanske kan vi med Land art få göteborgarna att bli överraskade av sin egen stad. Det hoppas jag, säger Cecilia Liljedahl.

Det knallgula tornet

På en bergsknalle i Hökälla mellan Backa och Tuve reser sig ett annat av konstverken: Jens Thoms Ivarssons gula utsiktstorn Nuet. Namnet kommer sig av att Ivarsson ser tornets läge som en brännpunkt mellan dåtid och framtid. 

– I sundet intill gled för tusen år sedan vikingaskepp förbi, och vänder man blicken söderut ser man stadens tätbebyggelse med Läppstiftet i centrum, säger han och pekar med hela armen där han står i tornets topp. 

Finesserna med vyn slutar inte där. Till väster har man från det fjorton meter höga tornet utsikt mot ett välkänt fågelskådarområde, där det häckar knipa, sothöna, enkelbeckasin, rörhöna och smådopping, och till öster, i ett närliggande bostadsområde, "häckar" en ännu märkligare art: människorna.

– Det är ju bon, båda två, bara olika typer av det. Jag tycker att det är en rolig bonus, säger han.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.