Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Björn Werner: Nationalteatern hade aldrig blivit stora i dag

Budskapet i ”Kolla kolla” är alldeles för komplext för dagens svartvita samhälle. I stället för att tro på människan är i dag lösningen allt för ofta att bekämpa hårt med hårt, skriver GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har aldrig trott på ondskan. Att försöka förstå mänskliga handlingar med metafysiskt hokuspokus är att göra saker alldeles för lätt för sig.

Tvärtom brukar jag akta mig noga sig för såna som slänger sig med ord som ”ondska” och ”godhet”. I den enkla indelningen ligger en förförande tjusning, inte minst för såna som söker makten – eller vill behålla den. Att definiera något som fel och sedan utlova att bekämpa det är och har alltid varit mycket praktiskt för att få folkets stöd. Att ondskan därför verkar uppstå överallt just nu är inte konstigt. Vi lever i en tid där politiken visionslöst försöker upprätthålla status quo.

Ta den svenska politikens enögda syn på kriminalitet. Det har sen flera år nästan helt utan debatt pågått en kraftfull uppräkning av straffskalorna, inte minst de ”onda” brotten sexualbrott och våldsbrott. Från höger och långt till vänster råder en bred konsensus om att den bästa lösningen på stora samhällsproblem är att låsa in det och slänga bort nyckeln. Polischefer pratar om att gängen är som ”cancer i samhället”, glatt uppbackade av inrikesminister Mikael Damberg som i nästa andetag pratar om att inskränka rörelsefriheten för barn i utsatta områden. Göteborgs kommunalråd vill sätta in militären i Hjällbo. Mot ungdomar som regeringen också vill avskaffa straffrabatten för.

Säg den artist som i dag skulle kunna släppa kultklassikern ”Kolla, kolla” av Nationalteatern.

Populärkulturen speglar världen. Genom true crime-genren snaskar vi i människan när hon är som lägst. Netflix och HBO men också SVT bjuder oss på ett dagligt frosseri i amerikanska seriemördare som mysrysig kvällsunderhållning. Vi ägnar vår fritid åt att aktivt befästa en tydlig gräns mellan oss och dem – vi, de laglydiga och goda, och de – de perverterade och onda.

Det är ljusår från Tage Danielssons film ”Släpp fångarne loss – det är vår” (1975), där Lena Nyman rider runt och vill ge fångarna en andra chans. Och säg den artist som i dag skulle kunna släppa kultklassikern ”Kolla, kolla” av Nationalteatern om att förstå hur den som är ”född bland proletärer och gör narkotikaaffärer” gör det på grund av ett socialt arv. Det närmaste vi kan komma i dag – Yasin Byns musik om och från gängkrigets Järvaområde – är knappast populärt på grund av sitt politiska budskap. Det är rop på hjälp från en förlorad ungdom till en värld som sedan länge gett upp hoppet om dem.

Men det vet ni väl egentligen? Att ingen människa är ond eller god? Sexualbrottslingar har ofta själva tidigare blivit utsatta för övergrepp. Gängbrottsligheten i förorten går, som Diamant Salihu visar i sin reportagebok ”Tills alla dör”, att förklara med djupa socioekonomiska och kulturella problem. De amerikanska seriemördarna var mer än ofta traumatiserade krigsveteraner. Många av IS-krigarna, vår tids ultimata ”bad guys” som begått fruktansvärda övergrepp är uppvuxna i länder i Mellanöstern som legat i väpnad konflikt sen 2001. Allt går att förklara. Och när det går att förklara dunstar också arkaiska föreställningar om orubbliga värden som ondska och godhet bort.

LÄS MER: Gängkriget skildras i Diamant Salihus ”Tills alla dör”

Framåtrörelsen har stannat upp och människorna slutit sig inåt, mot sig själva och sina närmaste.

Den insikten fanns förr, men inte i dag. Också det går att förklara. Fram till 1980-talet fanns fortfarande en drivkraft framåt i världen, lite oavsett politisk inriktning. Samhället var en plats som inte bara skulle förvaltas – det kunde bli och blev också hela tiden bättre. Det handlade till viss del om att ekonomin tillät politikerna att vara kreativa – men också om en modern tro på att världen var en plats vi byggde tillsammans, för våra barn och barnbarn.

Den synen saknas i dag. I framtiden finns inte längre några utopier, bara dystopier. Framåtrörelsen har stannat upp och människorna slutit sig inåt, mot sig själva och sina närmaste. Med det följer en självklar logik: kan inte världen bli bättre kan inte heller människorna bli det. Bara då är det rimligt att resonera som till och med socialdemokrater gör i dag: att den som är född bland proletärer och gör narkotikaaffärer inte ska få det bättre. De ska sättas bakom lås och bom.

Läs mer av Björn Werner:

LÄS MER: Kändisarnas pandemikampanj gör mig provocerad

LÄS MER: Berlin Alexanderplatz är ett misslyckande

LÄS MER: PK-studenter är inte det största hotet mot akademisk frihet

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.