Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Fria skolvalets konsekvenser. När skolan inte längre är en plats för möten mellan olika sociala världar hotas kunskapsutvecklingen såväl som den sociala sammanhållningen och demokratin, skriver Ove Sernhede.

När skolan inte längre är en plats för möten

Marknaden skapar vinnare och förlorare. Men en skola som skall ge alla elever jämbördiga möjligheter måste vara fredad från denna logik, skriver Ove Sernhede som läst ett antal rapporter om den svenska skolan.

Försommar och skolavslutning. I dagarna går Göteborgs alla skolelever ut på ett efterlängtat sommarlov. För stadens skolpolitiker kan det möjligen bli tid för ledighet men knappast för någon lindring av den politiska huvudvärk som skolsituationen i kommunen gett upphov till. De senaste årens rapporter från Skolinspektionen om hur Göteborg sköter sina skolor är ingen munter läsning. Kritiken är drabbande på många punkter men allvarligast är bedömningen att stadsdelsnämnderna inte klarar av att ge stadens elever en likvärdig utbildning. Skillnaderna i prestationer mellan olika skolor är chockerande stora och det är de unga från miljonprogrammets förorter som är de stora förlorarna i det skolsystem som växt fram med marknadiseringen av den svenska skolan. 

Det rödgrönrosa kommunstyret förklarade i en försvarstals likande debattartikel i denna tidning (GP 22/3 2016) att problemen i skolan är en ”spegling” av de problem staden Göteborg brottas med. Skolan är lika segregerad och ojämlik som staden. I artikeln menar de att de trots sin politiska position saknar de nödvändiga verktyg som krävs för att få skolan på rätt köl igen. Förslag om fortbildning av lärarna, bättre fördelning av resurser, förstärkning av fritidshemmen är nödvändiga men det tycks som om man är tveksam till om dessa insatser kan rädda situationen. 

I debatten har allt större skillnader mellan skolor hänförts till boendesegregationen. Att den skiktningsprocess som sorterar människor i rika och fattiga stadsdelar har betydelse är uppenbart. Skillnaderna mellan skolor har också förstärkts av det fria skolvalet. Boendesegregationen var inbyggd i miljonprogrammet redan från början. Men den närhetsprincip som tidigare rådde innebar att elever från angränsande villaområden gick i samma skola som höghusbarnen. Skolorna i Angered, Bergsjön och Biskopsgården hade därigenom en social mix som gjorde att de i högre grad än idag var likvärdiga med andra skolor. 

Kulturgeografisk forskning, ledd av Bo Malmberg vid Stockholms universitet, visar att skolvalet i stor utsträckning är ett negativt val. Valfriheten utnyttjas främst av resursstarka grupper och det är vanligare att föräldrar väljer bort skolor som har för många synliga minoriteter och socialbidragstagare än att de väljer skola utifrån att den företräder en viss pedagogisk profil.

Förre finansministern Kjell-Olov Feldt menade nyligen i en SVT-intervju att friskolereformen, som han själv var en tillskyndare av, idag framstår som ett misstag. De resurser som pumpas in i skolan räcker inte för att kompensera de brister som uppstått när den sociala mix, som var ett viktigt fundament för svensk skola, tunnats ut, menar han. Skolinspektionen kan inte heller precisera på vilket sätt eller hur mycket resurser som krävs för att motverka den bristande likvärdighet som under senare tid omvandlat den svenska skolan.

Den sammanhållna och socialt blandade skola, En skola för alla, som tog form under decennierna efter andra världskriget var internationellt aktad för sin kvalitet. De goda resultaten var inte minst en funktion av den så kallade kamrateffekten. Elever från familjer utan studietradition sporrades av de från hem med studieambitioner. Men inte bara det, genom mötet i klassrummet skapades en ömsesidig förståelse som också stärkte den sociala sammanhållningen. 

Feldt säger vidare att ”sammansättningen av elever i klasserna och i skolorna är viktigare än resurser” och pekar då på en viktig aspekt av de problem skolan idag står inför, nämligen att det fria skolvalet sorterat eleverna i olika skolor efter bakgrund och ambition. Flera av de göteborgska grundskolor som varit föremål för Skolinspektionens kritiska öga är drabbade av denna elevsortering.

Analyserna av de fallande skolresultaten visar att den i första hand drabbar elever från hem med svag studietradition. Dessa elever presterar inte bara sämre, de har också blivit fler. I en rapport från 2012 hävdar Skolverket att variationen mellan olika skolors resultat mer än fördubblats sedan slutet av nittiotalet. 

1960- och 70-talets skolpolitik hävdade allas rätt till en likvärdig utbildning. Att sträva efter en likvärdig skola innebär inte att utbildningen skall vara likriktad eller samma för alla, men det innebär att skolan man går i inte får avgöra huruvida man klarar kunskapskraven, alla skolor skall vara bra. Elevens sociala bakgrund har alltid betydelse för skolresultaten. För att tala om likvärdighet krävs det därför att grupper med svagare förutsättningar kompenseras genom skolpolitiska insatser. 

Det finns idag en bred opinion mot det fria skolvalets negativa konsekvenser såväl som mot skol-koncernernas vinster. Politiska krafter verkar också för begränsningar och korrigeringar av de rådande villkoren på skolans område. Den av de fallande Pisa-resultaten påkallade Sverigeundersökningen som gjordes av expertis vid OECD menar också att Sverige måste utforma skolvalet på ett sätt så att det inte drabbar likvärdigheten. 

Skolkommissionens delbetänkande, som nyligen presenterades, pekar åt samma håll. Så gör också den rapport som tagits fram av Studieförbundet näringsliv och samhälle, Policyidéer för svensk skola. Rapporten är en genomgång av de senaste decenniernas forskning och debatt om svensk skola författad av Jan-Eric Gustafsson, Sverker Sörlin och Johan Vlachos, tre av landets tyngsta samhälls- och skolforskare. Här befaras att den sociala segregationen framöver kommer att manifesteras i än större kvalitetsskillnader mellan skolor och flera förslag presenteras på hur svensk skola skall räddas, bland annat menar författarna att möjligheterna till vinstutdelning måste begränsas. 

Mot denna bakgrund är det uppenbart att Svenskt näringsliv ser sina intressen hotade. Man menar i den nyligen publicerade rapporten Likvärdigheten i den svenska skolan att kompensation för skillnader i resultat beroende av bakgrund och förutsättningar skall ha lägre prioritet och manar fram en skola som ger legitimitet åt ett skolsystem som odlar fram eliter. Rapporten har forskningsambitioner men måste snarare ses som en del av organisationens opinionsbildande verksamhet. Friskolornas riksförbund är också på offensiven och hotar med att anmäla Göteborgs kommun om den motsätter sig ytterligare etablering av aktiebolag som driver skolor i vinstsyfte. Det är i mot denna bakgrund som det rödgrönrosa kommunstyrets skolartikel skall läsas.

När skolan blivit marknad, utbildning en vara och eleven en kund blir det svårt att realisera de utbildningspolitiska mål som var vägledande för En skola för alla. Marknaden bygger på konkurrens. Marknaden skapar vinnare och förlorare. Men en skola som skall ge alla elever jämbördiga möjligheter måste vara fredad från denna logik. När skolan inte längre är en plats för möten mellan olika sociala världar hotas kunskapsutvecklingen såväl som den sociala sammanhållningen och demokratin.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.