LÄS MER:Antisemitiskt budskap lyste på Eriksbergskranen
Jag brottades med en av publiceringarna av GP Kulturs texter på Förintelsen minnesdag (27/1). Det handlar om en översättning av ett vittnesmål från de nazistiska övergreppen i Ukraina. En mindre omskriven del, bortom de industrilika koncentrationslägren i Polen, men inte mindre fruktansvärd. Tvärtom åsamkades lidande på en så absurd nivå att texten på sina ställen blir akut smaklös.
Det handlar om makabra beskrivningar av ett vansinnigt mördande. Hundar som tuggar ihjäl barn. Civila som tvingas gräva sina egna gravar och sen blir nedmejade. Blod som sipprar ur jorden. Människor som begravs levande. Också bildsättningen är vidrig. En judisk man blickar ned i en massgrav, sekunderna innan han skjuts av en SS-soldat.
Som läsare går det inte att värja sig. Det är en emotionellt uppskakande upplevelse som jag som redaktör tvingar på er, utan att ni bett om det.
Det är när vi glömmer bort att vi är kapabla att begå svår ondska, som individer och som kollektiv, som det sanna mörkret har en chans att uppstå.
Men när bokstäverna hänger där över staden, ”FÖRINTELSEN ÄR EN BLUFF”, inbrända spår av ljus på Eriksbergskranen – då finns inget att tvivla över. Antisemitismen ligger fortfarande under ytan, redo att bryta ut. Också i Sverige. Också i dag, i Göteborg. En, eller flera människor har tagit sig tiden att i detalj planera hatet. Någon har köpt nödvändig utrustning och letat upp den rätta platsen i staden (något skyddat, med god utsikt över hamnen och nära nog för en projektor att fungera). Någon har skrivit ned meddelandet i datorn och sparat den i rätt format. Bestämt tid (Förintelsens minnesdag, på, kvällen när det är mörkt men folk fortfarande är vakna). Och utfört.
Detta händer just nu.
Detta händer också just nu: Ett före detta nazistiskt parti sitter i riksdagen. QAnon-rörelsen bär drag av konspiratoriska vanföreställningar som för idéerna om ”Sions vises protokoll” som florerade i början av förra sekelskiftet. Våldsamma, islamistiska föreställningar om judisk ondska är så utbredda att det sker en utflyttning av judar från Malmö.
Och antisemiter och förintelseförnekare tjänar bisarrt nog på smaklösheten i det vanvettiga våldet. Den sanslösa omfattningen som är så bisarr att många som en naturlig reaktion värjer sig för att ens ta in det. Och ja, det är svårt att förstå att människor är kapabla till sådant som Förintelsen, antagligen också för en hel del antisemiter. Och steget därifrån till att intala sig att det måste vara en bluff är inte långt. Men det är också ett steg närmare att det händer igen.
För, som Ricki Neuman skrev i DN (26/1): det enda vi egentligen kan lära oss av Förintelsen är att vi inte ska döda. Och det visste vi redan.
Det innebär också att det enda vi kan fortsätta göra mot det våld som mänskligheten gång på gång visat sig kapabel till är att minnas det. Att se det. Genom att med jämna mellanrum utsätta oss för just såna vittnesmål som det från Ukraina inser vi att det avgrundsdjupa mörkret också kan uppstå i vårt samhälle. Och motsatt: det är när vi glömmer bort att vi är kapabla att begå svår ondska, som individer och som kollektiv, som det sanna mörkret har en chans att uppstå.
Läs fler texter av Björn Werner:
LÄS MER:Göteborg är bäst på litteratur just nu
LÄS MER:Det råder anti-intellektuell Trumprädsla på förlagen
LÄS MER:Fin tanke – men hur ska Bulletin tjäna pengar?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
