Debatten om den finlandssvenska minoritetens ställning i Finland har blossat upp och på de olika fronterna står  bland annat Kulturministern Sampo Terho, längst upp till höger, och författaren Juha Hurme. Stora bilden till vänster är från president Sauli Niinistös installationstal den första februari.
Debatten om den finlandssvenska minoritetens ställning i Finland har blossat upp och på de olika fronterna står bland annat Kulturministern Sampo Terho, längst upp till höger, och författaren Juha Hurme. Stora bilden till vänster är från president Sauli Niinistös installationstal den första februari. Bild: TT och Mostphotos

När nationalisterna tar makten över kulturlivet

Sen det nationalistiska Blå framtid fick hand om kulturministerposten i Finland förra våren har svenskans ställning monterats ned i snabb takt. Håkan Lindgren gör upp med myterna om att svenskan är överklassens språk och drömmen om ett monokulturellt Finland.

ANNONS
|

Konflikten kring den finlandssvenska minoritetens ställning i Finland är numera så laddad att den kan blixtra till när som helst – som när landets tyngsta litterära pris, Finlandiapriset, delades ut i höstas. Pristagaren Juha Hurme markerade mot de nationalistiska, antisvenska stämningarna genom att hålla sitt tacktal på en blandning av svenska och finska. De författare som betytt mest för honom själv, sade han, har varit finlandssvenska, som Elmer Diktonius och Gunnar Björling. Hurme avslutade med uppmaningen ”Opetelkaa ruotsia, juntit. Maailmankuvanne avautuu kummasti.” (”Lär er svenska, era töntar. Er världsbild öppnas på ett förunderligt vis.”) Kulturministern Sampo Terho nämndes inte i talet, men kände sig tydligen träffad. På Twitter skrev han att en ursäkt vore på sin plats.Terho är partiledare för Blå framtid (Sininen tulevaisuus), en utbrytargrupp från Sannfinländarna, dit utrikesminister Timo Soini också hör.

ANNONS

LÄS MER: Per Svensson - Gabriel Byströms bok om nationalism och Gud är nödvändig läsning

Terho är en ökänd svenskhatare, säger flera finlandssvenskar som jag har talat med. Med honom har Finland fått en kulturminister som är fientlig till det ena av landets två officiella språk. Terho har inga iögonfallande kulturpolitiska meriter, däremot har han fram till årsskiftet varit ordförande i det språknationalistiska Finskhetsförbundet (Suomalaisuuden liitto). Men innan jag beskriver hans antisvenska politik misstänker jag att jag borde backa några steg och förklara ett par grundläggande saker. Svenskar kan vara ganska okunniga om finska förhållanden – det vet jag eftersom jag själv var det tills jag fick några vänner i Helsingfors.

Det är fel att tro att finlandssvenskarna enbart skulle vara överklass, och att den svenska som talas i Finland skulle vara kolonialmaktens språk. Den sortens svenska fördomar passar lustigt nog perfekt in i den historieförfalskning som Sannfinländarna och Blå framtid ägnar sig åt. Vill man läsa en finlandssvensk skribent som har tröttnat på att höra sådant rekommenderar jag Pia Ingströms artikel ”Sverige upptäcker 1918” (Hufvudstadsbladet 31/12 2017).

Terho har motarbetat finlandssvenska styrelseledamöter i flera nordiska kulturfonder. Han har tillsatt finsktalande personer istället, vilket professor Jan Sundberg, en av de nominerade personer som Terho vägrat godkänna, kallar ”någon slags etnisk utrensning” (Yle.fi 30/11 2017). Lagom till jul föreslog Terho att bibliotekens stöd för inköp av kulturtidskrifter ska slopas från och med 2018. Någon stor besparing handlar det inte om: stödet är på 184 000 euro. Det är uppenbart att syftet är att skada tidskrifterna.

ANNONS

I årets budget har Terho gett Finskhetsförbundet 40 000 euro extra, men vägrat höja anslagen till Folktinget, ett tvärpolitiskt samarbetsorgan som värnar de svenskspråkigas rättigheter. Finskhetsförbundet och Sannfinländarna har länge varit emot den obligatoriska svenskundervisningen i skolorna (för svensktalande elever är finska obligatoriskt på motsvarande sätt). Från och med i år kan 2 200 elever frivilligt välja mellan svenska eller ett annat första främmande språk. Regeringen beskriver det som en försöksverksamhet, men bakom det ligger ”en långsiktig plan: att steg för steg urholka svenskans ställning som nationalspråk”, kommenterar den förre kulturministern Stefan Wallin (Åbo underrättelser, 16/5 2017). Om allt färre läser svenska blir universitetsutbildning på svenska så småningom överflödig. Därefter kan kraven på svenskkunskaper i offentliga tjänster avskaffas.

LÄS MER: Finlands mörkaste historia

Vård och andra samhällstjänster på det egna språket är en grundlagsskyddad rättighet, men i praktiken ser det annorlunda ut. Vill du ringa efter ambulans är det bäst att du kan finska.

Det är därför striden om Centralsjukhuset i Vasa har blivit så het. 2016 beslutade regeringen att akutvården flyttas från det tvåspråkiga sjukhuset i Vasa till det finskspråkiga sjukhuset i Seinäjoki sju mil bort, trots att ingen kan se några fördelar med flytten. ”Finland går från att vara en rättsstat med ett grundlagsstadgat skydd för minoriteter till att vara en republik med en enkelspårig och brutal majoritetsdiktatur”, kommenterade Mats Nylund från Svenska folkpartiet.

ANNONS

Nationalistiska och populistiska partier kunde inte önska sig en bättre present än makten över kulturlivet. Det är värt att komma ihåg när ministerposterna ska fördelas efter det svenska valet i höst

Samma sak sker när antalet tingsrätter föreslås minska från 27 till 20: färre och större enheter missgynnar den svensktalande minoriteten. Motviljan mot att erbjuda samhällstjänster på svenska beror inte på att finlandssvenskarna skulle vara en krympande minoritet. Antalet svensktalande är stabilt. Jag frågar Stefan Wallin vad som ligger bakom svenskfientligheten.

– Sannfinländarnas medvind signalerade en historiskt sett falsk dröm om ett monokulturellt Finland, som måste slå sig fritt från sitt historiska förflutna med ”ockupationsmakten” Sverige. Bland de yngre generationerna är den personliga kopplingen till det svenska i Finland, och det nordiska sammanhanget, allt tunnare. Också detta har bidragit till ett klart kärvare språkklimat.

Terho lägger däremot all skuld på svenskundervisningen.

– Den obligatoriska svenskundervisningen är den enda orsaken till att det förekommer fientlighet mot svenskspråkigheten, har han sagt. (Hufvudstadsbladet, 11/5 2017).

Nationalistiska och populistiska partier kunde inte önska sig en bättre present än makten över kulturlivet. Det är värt att komma ihåg när ministerposterna ska fördelas efter det svenska valet i höst.

LÄS MER: SD lyfter kulturen som politiskt vapen

– Jag tror att Sannfinländarna har en helt klar men inte offentliggjord agenda för att montera ned det svenska i Finland. Den har varit ruskigt effektivt verkställd, och kulturministerposten är central för den agendan, säger en person som vill vara anonym och som har stor insyn i det kök där den finska politiken tillagas.

ANNONS

Jag har frågat Terho varför Hurme borde be om ursäkt och till vem – honom själv eller hela det finska folket? – samt hur han ser på svenskans ställning i Finland i ett längre perspektiv. Ministern har inte svarat.

ANNONS