Som historiker med ett kritiskt uppdrag riskerar man att bli glädjedödare, inte minst i jubileumstider, då klang- och jubelstämning förväntas. Herr Göteborgianaredaktören Kristian Wedel tycks finna mitt ena bidrag till antologin ”Göteborg genom tiderna” som snudd på förargelseväckande.
LÄS MER:Recension: ”Göteborg genom tiderna”, red: Jan Christensen med flera
Men i stället för att diskutera sakfrågan – verklighetsunderlaget för begreppet Göteborgsandan – tillämpar Wedel en arrogant debatteknik där rang ges företräde framför argument. Vem som talar blir viktigare än vad som sägs. Docenten bör således tiga i professorernas församling.
Som framgår av mitt antologibidrag är jag dock inte den förste att ifrågasätta den seglivade myten om den unika Göteborgsandan. Ett exempel bland många är Ernst Jungen, socialdemokratisk ordförande i Göteborgs stadsfullmäktige under nästan trettio år. Härtill kommer att socialdemokratiska Ny Tid alltsedan starten 1892 och långt in på 1900-talet polemiserade mot föreställningen att Göteborg kännetecknades av ovanligt goda relationer mellan överhet och underklass. I själva verket var, framhöll Ny Tid, stadens arbetsgivare de hårdaste och mest oförsonliga i hela landet.
LÄS MER:Kulturredaktionens bästa böcker att läsa i sommar
Det har alltså funnits andra bilder av Göteborg än den som ständigt traderas. Denna den tidiga arbetarrörelsens opinion borde självfallet ha vägts in i berättelsen om Göteborg.
Mitt ärende har dock inte varit att, som Wedel insinuerar, underkänna hela den utomordentliga forskning som stadens ledande ekonomhistoriker bedrivit. Däremot har jag tagit mig friheten att påpeka att det mesta av det som hittills skrivits om Göteborgsandan inte bara lider av stora brister vad källkritik beträffar, utan också på ett systematiskt sätt bortsett från alla de röster ur det förflutna som stör bilden av Göteborg som den goda medborgarandans stad framför andra.
Det är givetvis upp till var och en att med argument bestrida denna min slutsats, men att bara likt Göteborgianaredaktören reflexmässigt sätta större tilltro till den med högst titulatur, är lika absurt som om undertecknad skulle ha hävdat att docenters utsagor alltid väger tyngre än vad populärhistoriker har att säga.
LÄS MER:Bubbel och halv special – så firade göteborgarna stadens 400-årsdag
LÄS MER:Korvätare och kravaller
Om skribenten:
Jan Christensen är docent i historia vid Göteborgs universitet och redaktör för ”Göteborg genom tiderna – nedslag i stadens sociala och politiska historia (Daidalos 2021).
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
