Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Sverker Sörlin och Elisabeth Åsbrink är två av redaktörerna bakom antologin Handbok för demokrater
Sverker Sörlin och Elisabeth Åsbrink är två av redaktörerna bakom antologin Handbok för demokrater

Mycket snack i behov av verkstad

Ann Ighe läser en antalogi som uppmanar oss att prata med varandra över åsiktsbarriärerna, helst utanför sociala medier. Enligt henne ett lovvärt men förnumstigt projekt som behöver backas upp av förändringar i verkliga institutioner för att ha faktisk förändringspotential.

Antologi

Handbok för demokrater. Hur gör en enskild människa för att skydda demokratin?

Elisabeth Åsbrink, Sverker Sörlin & Ola Larsmo (red)

Natur & Kultur

”De är inte människor, de är djur”. Detta uttalade USA:s president på ett möte i Kalifornien för ett par dagar sedan, syftandes på papperslösa migranter (snälla, läs: människor) som utvisats ur landet. Och ärligt talat, jag tror att de flesta liksom jag själv mest skakar på huvudet. Varför? Kanske har jag tröttnat på att förfasas över att detta idag är en normalitet.

I mars presenterades ett folkbildningsinitiativ som har namnet #vimåsteprata. Som hashtag verkar den inte vara så framgångsrik, men kanske är det som det ska. Hela idén är att vi ska kliva ur det invanda, inte acceptera, att vi ska utsätta oss för vad andra vill och måste säga, vad andra tycker och behöver. Helst ska detta ske utanför de sociala medierna.

Omslag till antologin Handbok för demokrater.
Omslag till antologin Handbok för demokrater.

I detta fall är 25 skribenter inblandade. Ett antal korta kapitel, som alla avslutas med kursiverade direkta råd och uppmaningar till läsaren. Somliga är trots det korta formatet spretiga, men en del får faktiskt en hel del sagt på sitt lilla utrymme, och exempelvis Anders Wijkmans brödtext om ”den förbannade kortsiktigheten” eller Per Molanders om ”Demokrati eller plutokrati” är mycket bättre än de pliktskyldiga råden i kursiv.

Träffsäkra observationer

Det finns i råden en ton av förnumstighet som lätt uppfattas av öron som mina. Men, en hel del av dem framstår också som sanna. "Upphör att enbart vara en enskild människa!", manar Göran Greider, och gör åtminstone lite uppror mot bokens titel. Också en del av observationerna är träffsäkra, som Kristina Perssons om hur intern opposition är något av det mest förbjudna i det politiska livet idag, eller Aase Bergs ”psykopatkapitalisterna behöver inte längre arbetskraft, de behöver konsumenter som jämt tror att det är julafton”. Jag skulle gärna hålla igång ett par träffar i en studiecirkel utifrån den! På det stora hela är det dock språkets glidningar som drar till sig mest uppmärksamhet, i såväl Ola Larsmos som Anita Goldmans bidrag är det huvudsaken. Rådet ”vänj dig inte” som Hédi Fried uttalar, fästs också i hennes självupplevda exempel när det som hon kallar för en ”folklig antisemitism” blev statsunderstödd. Man kan sedan läsa Mohammed Fazlhashemis text om islamofobin och sätta den senaste opinionsundersökningen i halsen.

Det är en handbok som riktar sig till medborgarna, som förhoppningsvis vill vara demokrater. Författarna hoppas nog att du ska läsa den här boken i ett sammanhang – i de där efterlängtade samtalen. I dessa får du säga (nästan) vad du vill, men inte hur som helst. Om kampanjen verkligen blir till samtal och boken läses av människor som pratar med varandra och sedan reser sig från bordet för att göra något – då kan råden bli till något annat än förnumstigheter. Men något måste också hända med mekanismer och institutioner, vilka alla behandlas mycket lite i boken. Något måste bli nytt, något måste ändra spelplanen, igen, för att det som kallas demokratin i den här boken ska behålla sin spänst.

Han sa så där, Donald Trump. Han gjorde det. Vänj dig inte.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.