Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Musikaliskt möte<br>i Göteborg

De kommer från olika håll med instrument i hand. Några ungdomar är från Kulmus i Göteborg, andra kommer betydligt längre ifrån. Nio ungdomar har rest ända från Betlehem, Jerusalem och Ramallah. Tillsammans skall de spela klassisk arabisk musik.
Vinden pinar över fotbollsplanen vid Järnbrottsskolan dit Daniel Lyngfelt är på väg för att möta nio palestinska ungdomar som spelar i orkestern Maqamat. Själv går han första året på gymnasiet och har spelat fiol i kommunala musikskolan sedan han var liten. Eftermiddagen och kvällen är vikt åt workshop och en avslutande konsert för föräldrar.
För några veckor sedan fick han och hans kamrater i Kulmus några noter i sin hand. Tre melodier, orientaliska toner, en skala och rytm så annorlunda än den svenska, att öva på. Nervös?
- Nä, det är cool, säger han.
Det får inte plats en person till, inte minsta lilla flöjt, när alla är på plats på scen i aulan. Sida vid sida sitter fiol, cello, tvärflöjt, saxofon, oud (luta), qanun (cittra), ney (flöjt), saz (släkt med grekiska bouzoukin), darabouka (trumma) och riqq (tamburin).
Palestiniern Ahmed Al Khatib räknar in den nyfödda orkestern. Han är i Sverige som treårig utbytesstudent på Högskolan för scen och musik i Göteborg, men undervisar också en del. Nu är han med och tar emot det palestinska besöket.
Musikhögskolan har under sex år samarbetat med The Edward Said National Conservatory of Music med filialer i Jerusalem, Betlehem och Ramallah. Palestinska musikstudenter har besökt Sverige och vice versa. Nyligen reste en av Musikhögskolans elever ner för att arbeta som pianolärare på skolan i Jerusalem. På grund av krig och isolering har skolan stor brist på lärare.
Den bildades 1993 och stöttas ekonomiskt av Sida. Merparten av pengarna går till skolans ordinarie verksamhet men också till musikutbyte.
- Skolan lyckas trots alla svårigheter att hålla en hög kvalitet, arbetet fortsätter oavsett intifada eller ej, säger Maria Larsson, projektansvarig på Musikhögskolan.
En som lever i den verkligheten är Ibrahim Najem, 24 år, från Betlehem. Han studerar på konservatoriet och spelar bas i Maqamat som funnits i några år. Orkesterns deltagare i åldrarna 15-24 år finns i Jerusalem, Betlehem och Ramallah. För att träffas krävs både mod och tålamod. En resa till en gemensam spelning eller repetition kan ta många timmar. Ibrahim är van att stoppas vid någon av alla checkpoints, avkrävas legitimation och kanske vända tillbaka.
- Livet är hårt under den israeliska ockupationsmakten. Det är så mycket annat än musik som vi måste koncentrera oss på, att överleva till exempel. Hemma har jag inga rättigheter som människa, men jag har musiken. Här kan jag visa en annan bild av oss. Folk tänker palestinier med gevär i hand. Jag är palestinier och spelar musik.
Vad betyder en sådan här resa?
- Att det inte spelar någon roll varifrån vi kommer, vilken religion vi har eller vilket språk vi talar. Vi spelar varandras musik och musiken blir vårt språk. Två saker har jag med mig när jag reser hem om en vecka, som människa och som musiker. Att jag är välkommen som den jag är och att jag kan vara stolt över vår musik.
Och Daniel Lyngfelt, Anna Rosengren och Katrin Alexandersson är imponerade. I en paus under workshopen kommenterar de den arabiska musiken. "Mycket mer uttrycksfullt och med mer temperament än i svensk musik". "Vi kommer nog att spela mer sån här musik framöver." "De är asgrymma, grymt mycket bättre än oss."
Maqamat spelar på Blå Stället i Angered i kväll samt på Världskulturmuseet och i Majornas missionskyrka på söndag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.