Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

1/2

Johan Wanloo: Munskydd var punk – men inte längre

Johan Wanloo har känt sig rebellisk med sitt munskydd på spårvagnen. Men frågan är vad som händer med dess punkstatus nu när till och med Anders Tegnell uppmanar oss att bära det i kollektivtrafiken.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag skulle åka spårvagn och hade impulsköpt ett paket med munskydd eftersom min idol The Rock uppmanat folk att bära mask på Instagram. Men nu ångrade jag mig för det hela kändes konstigt. Det var inte bara för att snoddarna skavde bakom öronen på mitt stora huvud. Jag kände mig självmedveten. Pinsam. Som den gången jag fick gå runt på Nordstan i ett lånat par för små gubbtofflor medan jag väntade på att skomakaren akutlagade mina riktiga skor. Det kändes som alla tittade och skrattade.

Men det gick snabbt över. Snart började jag känna mig märkligt fri. Som om jag plötsligt fått någon slags makt jag inte hade innan. Jag kunde ju göra vilka fula miner som helst mot vem som helst under det där munskyddet. Ingen kan ju se det ändå. Och vad skulle de göra om de nu mot förmodan kunde se mig grimasera mitt på blanka dagen i den där spårvagnen? Jag hade ju, eftersom jag faktiskt bar munskydd, det moraliska övertaget.

LÄS MER: Subkulturerna är på väg att försvinna helt

Och vad skulle de göra om de nu mot förmodan kunde se mig grimasera mitt på blanka dagen i den här spårvagnen? Jag har ju, eftersom jag faktiskt bär munskydd, det moraliska övertaget.

Då jag visade så extremt lite av mitt ansikte och därmed mina riktiga känslor fanns det heller knappt någon yta för den i Göteborg så vanligt förekommande kontaktsökande missbrukaren/kufen/dagdrivaren att ta fasta på. Ledsen, kompis, men i dag får du snacka med dig själv. Ju mer jag dolde mitt ansikte desto friare kände jag mig. Testade att dra ner mössan i pannan. Drog över jackans luva över mössan. Det kändes som en rustning. Tur att jag inte hade solglasögon med mig för då hade jag förmodligen fått hybris.

Plötsligt förstod jag varför människor i alla tider spökat ut sig. Det handlar lika mycket om att väcka uppmärksamhet som att få vara ifred. Från ”motorburen ungdom” som chockade den hatt- och rockbärande samtiden genom att bära skinnkeps, till punkaren med grönfärgad mohikanfrisyr. Titta gärna men håll er undan.

LÄS MER: Jag vill ha mjukisbyxor på mig dygnet runt

Plötsligt förstår jag varför människor i alla tider spökat ut sig. Det handlar lika mycket om att väcka uppmärksamhet som att få vara ifred.

Fast tyvärr, om det fanns någon enda knivsudd ”punk” i det här med att bära munskydd så blåstes det bort när Tegnell till slut föll till föga och rekommenderade alla att bära dem. Allt som är fräckt ska den vägen vandra. Det är som punken självt. Ena dagen är det något subversivt och nytt. Nästa är det ett uppslag i Vecko-Revyn och i dag är Johnny Rotten ett konservativt ägg som håller på Trump.

Så vad ska en fräcking som både vill vara lite tuff och säker i kollektivtrafiken göra då? Jag tror killen jag såg häromdagen som bar gasmask är inne på rätt spår.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.