Alice Munro har ofta beskrivit sig själv som udda - i de kanadensiska småstäder som hon skildrar i sina mästerliga noveller, i en omgivning där skrivandet aldrig hade en naturlig plats.
Årets Nobelföreläsning kom också att bli en annorlunda historia. Eftersom Munro själv, av ålders- och hälsoskäl, inte kunde vara på plats visades ett filmat samtal mellan författaren och SVT:s reporter Stefan Åsberg.
Publiken i Börssalen i Stockholm fick möta en ovanligt öppen och avspänd Nobelpristagare som inledde med att berätta att det var HC Andersens saga "Den lilla sjöjungfrun" som satte i gång hennes intresse för läsning och skrivande. Eftersom sagan var så förskräckligt sorglig och orättvis gentemot den lilla sjöjungfrun hittade barnet på ett eget lyckligt slut.
De barnsliga fantasierna om prinsessor, hjältinnor och lyckliga slut gick nästan skarvlöst över i berättelser där det allra mest vardagliga ställs sida vid sida med det tragiska. I sina egna noveller har Alice Munro inte känt behov av att skildra en mer exotisk plats än den där hon själv levt och verkat.
- Jag tycker att vilket liv som helst kan vara intressant, vilken plats som helst kan vara intressant, sade hon.
Kanske har hennes författarskap till och med gynnats av det liv hon levt.
- Jag tror inte att jag hade kunnat vara så modig om jag hade bott i en stad och tävlat med alla andra på det man kan kalla en allmänt högre kulturell nivå. Den utmaningen slapp jag.
Är hon feminist? Det är klart, svarar Alice Munro, med tillägget att hon vuxit upp i en del av Kanada där kvinnor hade lättare att skriva än män. Männen var ute och tog hand om "det viktiga arbetet", sagorna fanns inte i deras värld.
Som författare har hon ibland upplevt att hon stått utanför den vanliga världen. För ett år sedan fattade hon därför beslutet att sluta skriva.
- När man skriver gör man något som andra inte känner till och man kan egentligen inte tala om det, man letar sig hela tiden fram i denna hemliga värld, och så gör man andra saker i den vanliga världen. Och jag börjar på sätt och vis tröttna på det, jag har ju gjort det hela livet, verkligen hela livet.
