Rapparen Einár på en arkivbild från 2019.
Rapparen Einár på en arkivbild från 2019. Bild: Jessica Gow/TT

Mordet på Einár visar att kulturjournalistik behövs

Artisten Einárs död har lett till självkritik på kultursidorna. Men Karin Pettersson, chef på Aftonbladet Kultur, underkänner det egna skrået som behövs för att förstå kulturen som hänger ihop med det brutala gängvåldet, menar Victoria Greve.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Efter mordet på den unga artisten Einár, eller Nils Grönberg som han egentligen hette, har kulturskribenterna rannsakat sig själva.

Under ett par års tid har en stor musikgenre vuxit fram som är intimt sammankopplad med ett brutalt våld där unga pojkar dödar varandra i hämndaktioner där knappt någon minns det ursprungliga motivet. Har vi skrivit för lite och för oinitierat? Svaret borde vara självklart ja.

Men tydligen inte. I en märklig text slår Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson fast att analyserna handlar om ”den tjattrande klassens behov av att vältra sig i sin egen narcissism”. Hon konstaterar att hennes eget skrå (!) är överflödigt, gör bäst i att sluta analysera låttexter och gå och läsa Diamant Salihus (visserligen utmärkta) bok ”Tills alla dör” i stället. Pikant nog avrundas texten med en annonslänk till samma bok som går att köpa genom Aftonbladets egen shop.

ANNONS

LÄS MER:Rapparen Alex Ceesay : "Jag var orolig för Einár"

Ingen har påstått att just kulturjournalister och vad vi bevakar skulle påverka de fruktansvärda skjutningarna som drabbat familjer och samhällen i så många av Sveriges största städer. Det är en ren halmgubbe.

Om vi inte ska skriva om ett av de största samtida kulturuttrycken, vad ska vi ha en kultursida till?

Frågorna som väcks nu är inte enkla.

Fungerar ryggmärgsreflexen att hålla fast vid att bara skilja på verk och person när äkthet är en så viktig del av att bygga sin trovärdighet som gangsterrappare? Borde P3 spela låtar som innehåller hot mot enskilda människors liv? Är det orimligt att polisen använder låttexter som bevismaterial i sina utredningar? Vem ska ställa kritiska frågor till Miriam Bryant och Zara Larsson och andra stora mainstreamartister som boostat sina karriärer och varumärken med samarbeten med artister nära kopplade till gängen? Vilken roll spelar Spotify och vilket ansvar kan utkrävas av dem? Hur ska vi förstå gangfluencer-kontona i sociala medier som sprider bilder på mördade barn med hånfulla kommentarer som sedan konsumeras som underhållning av en väldigt ung publik?

LÄS MER:Här finns inget tryggt Hollywoodslut

LÄS MER:Einárs döda kropp blir underhållning på Tiktok

Det är en smutsig och komplicerad värld av cred, pengar och våld, utan självklara svar. Kulturjournalistikens roll måste vara att gå in, problematisera, reda i gråzonerna. Inte att kapitulera fullständigt och nöja sig med att upplåta kultursidan till textreklam.

ANNONS

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS