Romanförfattaren Lukas Moodysson är tillbaka. Regissören Lukas Moodysson är borta - för överskådlig tid.
-Jag är tveksam om jag har kvar snabbheten som en regissör behöver, säger Moodysson.
Tjugoett år efter sin senaste roman, "Vitt blod", några år efter att hans pappa gått bort, ger Malmöförfattaren Lukas Moodysson ut "Döden & co". En bok om Lucas, en författare som bor i Malmö och nyligen förlorat sin pappa.
Lucas som alltså är mycket lik Lukas. Men också mycket olik. Moodysson beskriver det som ett alter ego där några få detaljer förändrats så att livet blivit helt annorlunda.
-Att skriva självbiografiskt är ointressant för mig. Däremot är jag väldigt fascinerad av vad som skulle hända med människor om något oerhört litet skulle ha ändrats i deras liv när de var 7, 15 eller 25. Jag har en stark känsla av att mina alter egon går bredvid mig, att det hade kunnat gå så här eller så här för mig i stället.
Svek i centrum
Bokens centrum, ett av flera, är ett svek. Pappans svek mot sonen. Ett svek som aldrig blir utrett och en dag är det för sent.
-Jag och min pappa var väldigt olika människorna i boken, vi var till exempel inga ensamma människor. Sveket i boken har inte hänt i mitt eget liv. Däremot identifierar jag mig jättestarkt med känslan när någon dör innan något är ouppklarat. Folk dör ju ofta lite plötsligt och det gör att människor i deras närhet har saker de inte fick säga, inte fick fråga, saker som de inte fick bli arga för.
-Sedan kan jag också känna igen en annan känsla i boken: att en relation med någon man tyckt om inte tar slut bara för att den människan dör. Det har också med ärlighet att göra. Man kan inte ljuga eller gömma sig för någon som har dött. Det var märkligt, att man blir ärligare mot dem som inte finns längre.
Återuppståndelse
Lukas Moodysson återkommer flera gånger till hur roligt det var att skriva "Döden & co". Han beskriver det som något av en återuppståndelse, vilket också är ett av romanens teman.
-Jag känner igen känslan från två gånger tidigare. När jag var 15, 16 år och skrev min första diktsamling. Det var starten på något. Och så när jag gjorde "Fucking Åmål", det blev en start på något annat, en omstart. Jag känner samma sak med den här boken.
Vart Lukas Moodysson går efter den nya starten är mer osäkert. Däremot känns det som att nästa film av regissören Moodysson ligger mycket långt borta.
-Jag är inte sugen på att regissera film, däremot kanske att skriva film. Eller att vara biproducent. Men regissera... det handlar nog om att det är ganska svårt. Jag är tveksam till om jag fortfarande har kvar den tankehastigheten och någonsin får tillbaka den. Det menar jag väldigt konkret, att stå på inspelningsplatsen och ha en snabb åsikt om något, bedöma det. Det har successivt blivit långsammare i huvudet, jag känner ett ökande behov av att gå hem och fundera på saker. Det går inte ihop med tempot på en filminspelning.
-Jag märkte det i min senaste film, "Mammut". Jag kunde hamna i situationer där jag först i efterhand förstod vad jag skulle ha gjort. Men två timmar senare var det för sent.
Som modellera
Vad nästa projekt blir vet han inte än.
-Jag skriver på något som jag känner är intressant men vet inte vad det ska bli. Ibland kan man ändra något väldigt litet och få en väldigt stor förändring, som om man tar bort de tre första sidorna och får en helt annan berättelse, kanske en helt annan genre. Och ibland är det som att ha en stor bit modellera, ta en kniv och dela den mitt itu.
Ålder: 42.
Bakgrund: Var med i den provokativa poetgruppen Malmöligan under åren kring 1990. Bokdebuterade med diktsamlingen "Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner" 1987. Har gett ut flera diktsamlingar, senast "Apo kryp hos" 2006 och manuset till filmen "Container" 2009. Hans första roman, "Vitt blod", gavs ut 1990.
Moodysson är förstås mest känd som filmare efter bland annat "Fucking Åmål" 1998, "Tillsammans" 2000, "Lilja 4-ever" 2002 och internationella samproduktionen "Mammut" 2009.
Aktuell: Med romanen "Döden & co".
