Författaren Gunnar Ardelius.
Författaren Gunnar Ardelius. Bild: Erik Ardelius

Modigt överdramatiskt om unga män

Sedan Gunnar Ardelius debuterade 2006 har han gjort sig känd som en säker skildrare av tonårskillars inre liv. Victoria Greve läser en roman som inte backar för det storvulna.

ANNONS
|

Det börjar redan på sidan ett. Sebastians ögon blixtrar till: "Ja, ett liv." Han möter Agnetas blick och fortsätter: "En vän, en lägenhet, en tjock bunt med sedlar, någon att älska och så en utbildning som leder till jobb, men annars är det bra." Själv rullar jag med ögonen åt den melodramatiskt överspända tonen.

LÄS MER:Elin Willows gestaltar främlingskapet med skärpa

Medan kompisarna från gymnasiet drar till Sydostasien för att äventyra stannar snart tjugoårige Sebastian hemma och delar ut reklam, spelar Angry Birds på mobilen och börjar ligga med sin mammas jobbarkompis Hanna.

Dukat bord för freudianer

Men Gunnar Ardelius övertygar mig. Om Tjuren från Solna vinglar runt mellan grandiosa utspel om vad det innebär att vara en ung man av i dag så beror det mer på insiktsfull gestaltning av en tonårings inre liv än på klumpigt författarhantverk. Med andra ord exakt så överspänt som världen ter sig för en snart tjugoåring som satsar på att komma in på scenskolan och försöka närma sig världsvana innerstadskids med pengar och kulturellt kapital huvudpersonen bara kan drömma om.

ANNONS

LÄS MER: GP Kulturs recension av Friheten förde oss hit

Sedan den prisbelönta debuten 2006 med Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket har Gunnar Ardelius skildrat tonårskillar och unga män med träffsäkerhet och värme, och med Tjuren från Solna går han modigt rakt ut i manegen. Boken är som ett dukat buffébord för en konferens med freudianska psykoanalytiker: Här finns en vek ung man som avvisas av sin mamma, inleder en relation med en sorts ställföreträdare till henne, gott om detaljerade sexskildringar med inslag av skuld och ensamt juckande framför spegeln, metaforer om mjäkiga tjurar och fler referenser till grekiska myter än jag kan hålla ordning på.

LÄS MER:Roxane Gays bok är ljusår från fettaktivism och peppiga budskap

Det finns gott om blindskär att stöta i. Ändå kryssar berättelsen fram utan större missöden. Mot slutet av boken har Sebastian också gjort en liten inre odyssé, utan att så mycket av de yttre omständigheterna egentligen har förändrats. Vackert så.

ANNONS