Känd för sin blygsamhet och för att inte ens dyka upp för att ta emot fina litteraturpriser kom Nobelpristagaren ändå till den välbesökta presskonferensen på sitt förlag Gallimard på torsdagseftermiddagen.
När han väl dök upp var det minst 100 journalister på plats. Tidigare på dagen hade han fått ett gratulationssamtal från Frankrikes president François Hollande.
Patrick Modiano, vars dotter är tillsammans med en svensk musiker förklarade att han var extra rörd av priset för att han har ett tvåårigt svenskt barnbarn. Med ett snabbt "ja, ja" lovade han komma till Sverige för att ta emot priset.
Modiano hade svårt att förstå att han i och med Nobelpriset hamnat samma sällskap som sin ungdoms litterära stjärnor, Sartre och Camus.
-Jag läste Camus när jag var ung och det känns lite overkligt att vara bland dessa människor som man ser upp till.
Modiano var märkbart nervös och såg ut att vara ovan vid ett så stort pressuppbåd.
Han fick reda på att han fått Nobelpriset kvart över ett. Det var hans dotter som fick komma med nyheten. Svenska Akademien misslyckades med att nå honom innan tillkännagivandet klockan 13.
-Jag blev ganska förvånad, jag var ute och gick.
Patrick Modiano är känd för att vara blyg och vänlig, samt något av en enstöring.
-När man skriver är det ett ganska ensamt arbete. Man måste koncentrera sig, men man vänjer sig vid att vara ensam.
Han berättade också att han skriver alla sina böcker för hand och att han ser sitt skrivande som något ständigt pågående.
-Det är en storts drömmeri, drömmandet är behagligt, men sedan måste jag materialisera det, det svåra är att skriva ner det på papper.
Patrick Modiano fick frågan om vad han tycker om att Svenska Akademien ger honom Nobelpriset för "den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld".
-Ja, det är en bra resumé. Jag tycker om precisa meningar. Det är uppmuntrande.
