Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Näslund. Bild: Lisa Thanner
Maria Näslund. Bild: Lisa Thanner

Misslyckade poliser blickar bakåt

Maria Näslund spanar in deckarhösten där kalla fall är hetare än någonsin.

Det finns inget hetare än kalla fall. I alla fall inte i deckarvärlden hösten 2018. Ju äldre desto bättre; allt går att lösa bara man gräver tillräckligt länge och djupt och har rätt person vid rodret. Se på Lina Bengtsdotter som ger sin huvudperson Charlie Lager uppdraget att hitta lösningen på ett 30 år gammalt fall i hemorten Gullspång. En tonåring som försvann mystiskt och utan ett spår 1989 är det knappt någon som talar om längre – tills Lager dyker upp och börjar rota. Eller islänningen Ragnar Jónassons kommissarie Hulda Hermannsdóttir som ser igenom kollegornas undermåliga utredning och tar ett nytt men inte ofarligt spadtag bakåt i tiden. Hans bok kom ut 2015 i hemlandet och har alltså nu översatts till svenska. Ytterligare två böcker i samma serie finns utgivna på isländska.

LÄS MER: Slitna murvlar och lek med referenser

I flera nya kriminalromaner handlar det dock om poliser som ser tillbaka på sina egna misslyckanden och som är fast beslutna att göra om och göra rätt. Håkan Nesser låter till exempel sin populäre kommissarie Van Veeteren göra comeback i De vänsterhäntas förening där den sedan länge pensionerade polisen plötsligt får ett gammalt fall på halsen. Det gjordes en mordutredning på Van Veeterens tid men mördaren kunde aldrig hittas – något som alltid stört den framgångsrike utredaren. Hur fortsättningen följer är inte så svårt att gissa.

Ett liknande upplägg har norrmannen Jørn Lier Horst som efter en lång rad böcker med polisen William Wisting i huvudrollen sätter sin hjälte att nysta i ”cold cases” (som man kan läsa redan på omslagets framsida). Den första boken i den nya serien är ett fall som upptagit kommissariens tankar sedan det inträffade för nästan 25 år sedan, just på grund av att man aldrig hittade vare sig den försvunna Katharina eller en förövare. Varje år vid samma tid tar Wisting fram den gamla utredningen i tre stora kartonger, kliar sig i huvudet och försöker se något nytt, något som han kan ha missat. Men precis som Van Veeteren behöver han en liten knuff utifrån för att komma vidare.

LÄS MER: Drivet om organhandel

Att de åldrande poliserna ser tillbaka och reflekterar över det som varit faller sig egentligen ganska naturligt och är högst mänskligt. I vår är det premiär för en ny serie i SVT där journalisten och programledaren Janne Josefsson återvänder till några av sina reportage från de senaste 30 åren och tar reda på vad som hänt med de medverkande människorna. ”Har jag gått över lik? Var går min egen gräns?”, som Josefsson själv kommenterade serien i en intervju i denna tidning.

Det är inte bara påhittade poliser som ägnar sig åt självrannsakan – även om det är en synnerligen smart form för en deckare.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.