Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/6

Misslisibell berättar om mobbningen

Hon har 400 000 följare på Youtube men inga vänner. Nu berättar Lisa Jonsson, Youtube-fenomenet Misslisibell, om varför hon skrivit en bok om mobbning.

Katten Räkan möter oss först, sedan lilla svarta Kila, blandrashunden som är mest lik en pudel.

Här hemma har Lisa Jonsson, på nätet kallad Misslisibell, sin studio. Det är därifrån hennes ansikte utåt sprids, den glada, goa tjejen, kompisen att följa på Youtube, hon som testar smink, delar med sig av tips, förlänger håret, är med i tv-program, utses till superkommunikatör, byter klädstil – allt medan kameran rullar.

Hemma i studion. Härifrån gör Lisa Jonsson sina Youtube-filmer. Sedan hon startade som tioåring har hon lärt sig mycket om ljussättning, film- och klippteknik. Samtidigt som filmkanalen växte och bloggen lockade läsare, hade Lisa Jonsson en svår tid i skolan. Nu berättar hon om mobbningen i boken Ni vann aldrig – så tog jag mig levande genom högstadiet.. Bild: Jenny Ingemarsson

Hon var tio år när hon började med sina sminkvideos och särskilt för de unga tjejerna blev hon lite som en kompis att hänga med på nätet, men också någon att se upp till, någon att ha koll på.

Samtidigt som Misslisibell växte sig stor på internet, var vardagen för Lisa Jonsson en annan, berättar hon i boken Ni vann aldrig – Så tog jag mig levande genom högstadiet.

Med hjälp av Göteborgsbaserade skribenten och redaktören Pernilla Karlsson, beskriver hon mobbningen på högstadiet. Hon berättar om utfrysning och om att bli utsatt för ryktesspridning både på och utanför nätet, framför allt på sajten Askfm. Hon bytte skola under högstadiet för att starta på nytt, men även där upplevde hon mobbningen. I nian slutade hon två månader före de andra i klassen, eftersom hon då ansågs ha fullgjort sin studietid.

Lisa Jonsson vill vara tydlig med att hon inte skrivit boken för att hänga ut någon annan.

– Jag känner inget agg, jag är inte arg, jag har gått vidare. Snarare kan man sakna det som var bra, det är tråkigt att det blev som det blev.

Varför ville du skriva den här boken?

– Den största anledningen är att jag känner att jag har en position, att jag kunna göra något bra eftersom jag har så många följare. Jag med min historia kan hjälpa andra. Många mobbade känner sig ensamma, att det är fel på dem, att de inte kan prata med någon. Då kände jag att om jag öppnar upp mig kan säkert de också göra det, till lärare och föräldrar.

När vi ses är även Lisas mamma Maria Jonsson med. Hon berättar också i boken hur hon upplevde de här åren:

– Det var jättesvårt. Först vet man inte vad som är vanligt ungdomstjafs – och var går gränsen från tjafs till mobbning? Varenda gång vi pratade med lärare och rektor så skrevs det direkt på Ask att Lisa hade skvallrat. Det var jättesvårt att veta hur man skulle göra, för vad vi än gjorde så blev det värre.

Under arbetet med boken har Lisa Jonsson haft ett nära samarbete med Pernilla Karlsson och pratat igenom allt som hände de här åren.

– Vi har gått igenom varje detalj, jobbat tillsammans för att få ett bra manus som jag känner är bekvämt och ungdomligt, men som även vuxna ska kunna ta till sig, berättar Lisa Jonsson, som sparat klipp och skärmdumpar om sådant som sagts och skrivits om henne.

Hur mår du i dag?

– Jag mår ju mycket, mycket bättre, men jag påverkas fortfarande. Jag har inga kompisar, jag vill inte ha några vänrelationer. Jag vill inte gå i skolan. Jag har tappat det helt. Jag håller mig mest hemma, det har blivit lite av en isolering. Men det har egentligen bara varit bra, för då har jag kunnat reflektera.

Vad gjorde du åt näthatet?

– Jag svarade aldrig någonting. Jag anmälde spam, skickade mail till Ask och berättade hur det var, som då stängde ner konton.

Det fanns aldrig en tanke hos dig att bara stänga av hela flödet och sluta titta på det?

– Nej. Jag hade sätt att ta en paus från det. Men samtidigt kände jag att jag var tvungen att hålla koll på allt som skrevs för att veta hur jag skulle bete mig nästa skoldag.

Hur ska man göra om man är mobbad, tycker du?

– Jag tänker att man kan inte klara det själv. Ungdomar kan inte lösa något. Det var därför jag gick till lärare. Man måste berätta, man kan inte klara det själv.

Vad betydde det att du hade Youtube-kanalen, bloggen och alla följare under den här tiden?

– Det var jätteviktigt, det var det enda roliga jag hade. Mina följare visste ju inte först att jag var mobbad, men de märkte ju att något var fel, då fick man ju meddelande från folk som skickade kärlek och positiva meddelanden, av dem fick jag höra att jag var bra.

Fakta: Lisa Jonsson

Ålder: 17 år

Är: Bloggare, Youtube-fenomen känd under namnet Misslisibell. År 2015 utsågs hon till en av näringslivets superkommunikatörer av tidningen Resumé och hon har deltagit i tv-program som Fångarna på fortet och Stjärnhoppningen.

Aktuell med: Boken Ni vann aldrig – Så tog jag mig levande genom högstadiet, skriven tillsammans med Pernilla Karlsson.

Om mobbning: I boken finns också en lång rad tips för den som är mobbad, om nätmobbning och om vad föräldrar och skola kan göra. Om man är utsatt för mobbning ska man prata med föräldrar, lärare eller någon annan vuxen som man litar på. Eller ta kontakt med organisationer som jobbar med frågor kring mobbning, till exempel:

Bris, Barnens rätt i samhället, bris.se

Beo, Barn- och elevombudsmannen, [email protected]

Friends, [email protected]

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.