Min recension i Aftonbladet av Karl Ove Knausgårds ”Det tredje riket” har fått många reaktioner (27/3). Kommentarer i sociala medier, läsarbrev, inbjudningar till debatter. Och ett par kritiska artiklar, först i norska Dagbladet av Caroline Guldbæk Olsen (29/3), nu i GP av Saga Wallander.
Underbart att avancerad litteraturkritik får så mycket uppmärksamhet!
Både Wallander och Guldbæek Olsen gör en avsiktlig felläsning av ett stycke i min recension. Jag påpekar att det faktum att ”Morgonstjärnan”, den första delen i Knausgårds romanserie, hyllades i Skandinavien av en märkligt homogen kritikerkår. Medan när den kom i engelsk översättning fick den flera råa sågningar.
Min iakttagelse avfärdas genom att förvrängas. Var och en som läser min text ser att iakttagelsen gäller skillnaden i mottagande av ”Morgonstjärnan” i Skandinavien och den engelskspråkiga världen. Jag undviker att läsa recensioner av böcker jag själv recenserar tills jag är färdig med mitt arbete.
Wallander skriver: "än så länge är det alltså bara första delen som publicerats och den har, om än inte hyllats, inte heller sågats."
Rubriken till Alasdair Lees recension i The Telegraph: "Karl Ove Knausgårds fåniga kioskdeckare är ett häpnadsväckande misslyckande" (3/10/21). Rubriken till Sam Byers recension i The Guardian lyder: "svullen och osammanhängande" (1/10/21).
Om Saga Wallander menar att det inte är sågningar, hoppas jag vid Gud att jag aldrig kommer att bli sågad av henne.
Och efter en lång serie kritiska argument, sammanfattar Byers: "nu när Knausgård skurit bort sin semimytologiska persona från sitt verk, står han avslöjad på ett osmickrande sätt. När han förut var uttömmande, är han nu uttömd."
Om Saga Wallander menar att det inte är sågningar, hoppas jag vid Gud att jag aldrig kommer att bli sågad av henne.
Vad menar Wallander när hon avfärdar mitt kritiska arbete som positionering? Hon hävdar att jag inte skriver vad jag faktiskt anser om ”Det tredje riket” och romanserien, utan skriver vad andra inte anser. Jag skulle alltså göra våld på mitt eget omdöme för att vinna – vad? Makt? Berömmelse? Mutor?
En sak som fascinerar mig i båda artiklarna är den osynliga frågan: vad är det som har gjort att jag kunde såga ”Det tredje riket”? Är det ofattbart att en kritiker kan finna boken dålig?
Det spelar ingen roll hur jag förklarar min kritiska dom. Mina argument förnekas eller förringas. I stället söker Wallander och Guldbæk Olsen orsaken till min kritik utanför själva det kritiska arbetet: i externa faktorer:
I den norska tidningen utpekas min nationalitet som orsaken, i den svenska utpekas min makthunger.
Oförmågan att acceptera mitt avvikande omdöme och kritisera det utifrån mina argument tyder på ett ofärdigt sorgearbete.
Inte hade jag en aning om att kollegorna skulle bli så sårade av att jag – liksom flera kollegor i den engelskspråkiga världen – menar att Knausgårds Morgonstjärnan-serie är ett misslyckande.
Som om jag oavsiktligt hade sågat Astrid Lindgren.
Carl-Michael Edenborg är författare och litteraturkritiker på Aftonbladet.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sågningen av Knausgård är ett tröttsamt positionerande
LÄS MER:Recension: ”Det tredje riket” av Karl-Ove Knausgård
LÄS MER:Jag har inte hittat på könsvåldet
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
