Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mikael van Reis: Språkets nyord speglar samtiden

Nyordslistan är förstås en mätare på både trender, dumheter och en ibland ganska munter kreativitet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nyordslistan är förstås en mätare på både trender, dumheter och en ibland ganska munter kreativitet. Är man en person som tycker att språket skall bestå av fler ord än uppskattningsvis hundrafemtio måste man bejaka det. Det betyder inte att man inte förmår att skilja på bättre och sämre språk. Det handlar snarare om olika slags distans och med avståndet kommer ironi och lekfullhet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Fäbodifiering på listan är en sådan leende ironi. Själv är jag samtidigt noga med att inte använda engelska låneord som ultimat och najs – och skulle aldrig i lokalpatriotisk nit säga gôtt. Det vore en glennifiering. Inte heller skulle jag chilla som drottningen ("Jag skall försöka chilla mera").

Språket är en samtidsspegel och om några år är många av orden på listan som bortspolade. I dag är det inte längre aktuellt – av olika goda skäl – att tala om kalaspingla och hamnbuse. Men det är inte heller aktuellt att enkelt bestämma vad som är rätt eller fel. Även om en inte så liten grupp äldre män hävdar sin rätt att säga vad som är fel.

Riktigt långt tillbaka var detta en stor sak. Barska män talade om vad som var riktig svenska och falsk svenska. De författade böcker. Antibarbarus kallades dessa språkläror som skulle rensa ut fulspråket – det vill säga alla osvenska och därmed orena låneord. De var i princip motståndare till språkets inte bara barbariska utan också babelska ursprung av blandning och besmittelse. Det är en i grunden antilitterär hållning eftersom det är just litteraturen som både utvidgar och kritiserar språket.

Själv är jag djupt skeptisk till hur vissa värdeord korrumperas eller förvandlas till språkliga klichéer. Hör jag ytterligare en gång ordet "utmaning" rinna ur munnen på en nytillträdd och distanslös chef osäkrar jag min dator. Och svordomarna saknar numera all kreativitet. Fast listan härintill innehåller en del humor och med humorn finns viktig distans.

Kanske inte i den enfaldiga anglicismen "utsmarta", men väl i "klicktivism" och "carpa", det senare hade för övrigt glatt romaren Horatius och en del latinintresserade herrar (carpa efter latinets carpe diem). Just humorn och distansen skapar vanligtvis ett skydd mot alltför närgången språkkontroll.