På ett kalas kastar ett gäng killar upp födelsedagsbarnet i luften, en gång för varje år. Men den trettonde gången drar de, i en tyst överenskommelse, undan sina händer. Pojken faller handlöst på rygg ner i stengolvet. Händelsen, som givit romanen "Att falla" dess titel, har Michel Laub hämtat från sin egen skolgång. Även om han själv inte var med etsade sig incidenten fast i minnet. I romanen har pojken förvandlats till den enda icke-judiska eleven på skolan, en fattig pojke som berättarjaget senare känner oändlig skuld inför.
"Att falla" är Michel Laubs femte roman och den som fått i särklass störst genomslag. I augusti kom den på svenska och när Bokmässan i Göteborg i år har tema Brasilien är Michel Laub ett av huvudnamnen.
Bokens berättarjag är förvillande lik författaren själv - de har bland annat den judiska bakgrunden och journalistyrket gemensamt - och det är frestande att läsa in Michel Laubs eget liv i berättelsen. Ett medvetet val, säger han, och även ett sätt att kittla läsarens nyfikenhet.
Men han berättar också att hans farmor, precis som bokens farfar, hörde till de judiska flyktingar som kom till Brasilien efter Förintelsen, på en av de fullpackade båtarna, "som boskap för vilka historien tycktes vara slut". Där väntade en hård tillvaro och Michel Laub skriver gripande om hur romanens farfar hanterar det: anteckningsbok efter anteckningsbok fylls av beskrivningar av det nya livet, men han skriver inte som det är utan hur det borde vara. Mjölken, den första han drack på flera år, beskriver han som det ideala födoämnet, när bakterierna i den i själva verket höll på att kosta honom livet.
Berättelserna om Förintelsens överlevare i Brasilien är ytterst få, men Michel Laub kände sig ändå tveksam till att skriva om den.
Ålder: 41 år.
Bor: I Sao Paolo, uppvuxen i Porto Alegre.
Yrke: Författare och journalist. Från början jurist.
Böcker: Har skrivit sex romaner, men bara "Att falla" finns på svenska.
Michel Laub om sin judiska uppväxt i Port Alegro, där omkring 10 000 judiska människor bor: "Många judiska familjer i Brasilien lever långt mer ortodoxa liv än vad vi gör. Jag tror att en jämnårig man med liknande social bakgrund känner större samhörighet med mig än vad en judisk man nödvändigtvis gör. I Sao Paolo är den judiska populationen snarare 100 000 och många är betydligt mer ortodoxa."
