"För en författare är det alltid märkligt, man tror att man helt och hållet har skapat en ny karaktär."
"För en författare är det alltid märkligt, man tror att man helt och hållet har skapat en ny karaktär."

Michael Ondaatje gör som det faller honom in

ANNONS
|

Efter intervjun ska Michael Ondaatje ut på Stockholms gator för att leta efter t-shirts med speciella tryck. Eller gå till något bibliotek. Han utstrålar ett slags metodiskt lugn, ett lugn som kompletteras fint av en stillsam humor.

Han växte upp i det land som då hette Ceylon, numera Sri Lanka, och skickades med båt till London för att där återförenas med sin mor och för att starta ett nytt liv. Michael Ondaatje kommer inte ihåg tiden på skeppet mer än att han fick några vänner som han inte har några minnen av, att han aldrig blev sjösjuk, att han var närvarande vid varje måltid och att det fanns en person som reste i första klass, en person som skulle hålla koll på den elvaårige pojken.

ANNONS

Många gånger har hans barn undrat över den där resan och många gånger har de liksom han själv förfärats av blotta tanken på att ett barn fick tillbringa flera veckor ensam på en stor båt. De egna funderingarna växte till en berättelse om en liten skygg pojke som ganska snabbt fick sällskap av två andra pojkar och de tre var förpassade till det lägst rankade bordet på båten, kattens bord. Men författaren blev också nyfiken på vad som hände Mynah, Cassius och Ramadhin i livet efter båtresan.

– Samtidigt ville jag ha resan som en ram, där allt börjar och slutar, för livet är allt annat än enkelt för de här personerna och människorna i deras närhet. Därför ville jag komma tillbaka till fartyget Oronsay och se pojkarna där, då de fortfarande var oförstörda och helt orädda.

Kattens bord är en nästan filmisk skildring av nyfikenhet, mod och vänskap men också en historia om att aningen för tidigt liksom knuffas in i vuxenvärlden. Boken, med all sin dramatik och sitt fantasifulla och mångkulturella persongalleri, är inte självbiografisk men berättelsens Mynah heter egentligen Michael.

– Jag vet inte hur mycket Mynah det finns i mig eller tvärtom. För en författare är det alltid märkligt, man tror att man helt och hållet har skapat en ny karaktär. Men i själva verket finns jag nog i alla mina karaktärer eftersom jag ser världen genom deras ögon. Genom att kalla den här pojken Michael gjorde jag en osannolik historia sannolik. Samtidigt är vi väldigt olika varandra på många sätt.

ANNONS

Väl i England tvingades Michael Ondaatje som elvaåring till förändring. På internatskolan med alla engelska regler och klädkoder fick han hitta på sig själv på nytt. Aldrig missnöjd, aldrig deprimerad men rotlös, så kände han sig i England, men när han som 18-åring flyttade till Kanada öppnades dörren till litteraturens och skrivandets värld av en fantastisk lärare.

Nu, mer än 50 år senare, är Michael Ondaatje en etablerad författare som bland annat har fått Bookerpriset för Den engelske patienten som även filmatiserades och fick nio Oscars 1997. Men oron och tvivlet finns fortfarande kvar, inte minst när en bok är klar och längtan efter att skapa nästa universum börjar spira. Mitt i den oron längtar han inte bara efter att skriva, efter att den rätta idén ska komma till honom, han ser också fram emot ensamheten och den totala koncentrationen.

I Kanada är Michael Ondaatje en kändis efter succén med Den engelske patienten och får därför leva med att intresset är minst lika stort för hans person som för hans skrivande och hans böcker. Men framgångarna gjorde att han kunde säga upp sig från sitt jobb som lärare och att han numera kan ägna sig åt precis de böcker han själv vill skriva, de böcker som verkligen intresserar honom.

ANNONS

Ofta har han poängterat att han som författare är väldigt inspirerad av den muntliga berättartraditionen i Sri Lanka, av skrönor och lögner.

– Det har alltid funnits med mig och jag tror att det bara har varit bra för mig och mitt författarskap. Även i Kattens bord finns det bitar som påminner om osannolika skrönor, som vävs in i helheten.

I Kattens bord precis som i hans tidigare böcker hamnar familjen i centrum, inte nödvändigtvis den som hör ihop genom blodsband, utan även den skapade, som det vilda gäng som pojkarna på båten bildar.

– I livet träffar du personer som du sedan kommer tillbringa all din tid med. Du gifter dig eller så gifter du dig inte, din närmaste vän kanske är en ungersk basebollspelare och de här människorna har ingenting med din släkt eller din ursprungliga familj att göra. Den närheten, den känslan av gemenskap, kan ibland vara starkare än blodsband och det glöms ofta bort. Som de tre pojkarna i Kattens bord som blir som bröder. Det sorgliga med den här typen av familjer är dock att den ibland bara varar en kort tid.

Född: 12 september 1943 i Colombo, Sri Lanka.

Bor: 1954 flyttade han till England för att åtta år senare lämna för Kanada. Där bor han fortfarande. I Toronto.

Karriär: började som poet men har i snart 40 år skrivit romaner. Den engelske patienten är den mest kända. För den fick han Bookerpriset och filmatiseringen fick senare också nio Oscars.

Aktuellt: romanen Kattens bord.

ANNONS