Nu tar Göteborgs tingsrätt återigen upp det gravfridsbrott journalisten Henrik Evertsson och undervattensfilmaren Linus Andersson begick under produktionen av ”Estonia – fyndet som ändrar allt”. Båda har erkänt men anfört att de närde en journalistisk drivkraft och borde skyddas av yttrandefriheten. I detta har de fått stöd av Svenska journalistförbundet och Reportrar utan gränser, vilka även har framhållit det stora allmänintresset för TV-serien.
För att prövas kan argumentet överföras till mer jordnära förhållanden. Säg att duon i stället fått för sig att en sedan länge avliden kändis blivit mördad. Skulle de då ha rätt att skända dennes grav för att ta prover som eventuellt stödde hypotesen? Skulle rätten dessutom stärkas om tilltaget väckte enorm uppmärksamhet?
Nej, de flesta köper nog den vedertagna ordningen: envar får använda sin grundlagsfästa yttrandefrihet till att offentliggöra så välbelagda uppgifter att myndigheterna utför den sortens undersökningar, enligt gällande juridiska ramverk. Äpplen är äpplen och päron är päron.
Dessvärre är Svenska journalistförbundets och Reportrar utan gränsers snedtänkta hållning typisk för Mediesveriges agerande kring tv-serien.
En så omfattande katastrof som Estoniaolyckan rymmer oräkneliga detaljer att skärskåda och kritisera. Att så också har skett alltsedan olycksnatten motsäger inte att det aldrig utgjort något mysterium varför färjan förliste. Redan dagen efter katastrofen berättade en besättningsman att han sett vatten forsa in på bildäck samt att hela fartygets så kallade bogvisir fallit av, vilket snart bekräftades av andra överlevare.
Att Estonias stäv varit för klen för vågkrafterna verifierades av tekniska fynd, hållfasthetsprov, matematiska beräkningar och modellförsök. Denna slutsats från svenska, finska och estniska experter överprövades och styrktes av marintekniska institut i Nederländerna, Skottland och Tyskland.
Det hindrar inte att olyckan attraherat allsköns individer som lanserat alternativa förklaringar samt idén att myndigheterna hemlighållit dem för allmänheten. Gemensamt för deras teorier är att de undersökts och avfärdats på sakliga grunder, eller varit så vrickade att de inte kunnat prövas.
Oavsett om Henrik Evertsson trodde på konspirationsteoretikerna är det ett faktum att han handplockade några av de kändaste till sin tv-serie. I stället för att skjuta hål på deras påståenden – förhållandevis enkelt i Estoniafallet – lyfte han fram dem som ignorerade röster som förtjänade att tas på allvar. Därtill genomförde han alltså dykexpeditionen ihop med Andersson.
Att Estonias stäv varit för klen för vågkrafterna verifierades av tekniska fynd, hållfasthetsprov, matematiska beräkningar och modellförsök
Av tv-serien framgår Evertssons reaktion när ett tidigare okänt hål framträdde på undervattenskamerans monitor: »Det är precis där det ska finnas.« Han syftade på den avfärdade hypotesen att Estonia inte förliste på grund av den 25 kvadratmeter stora öppningen i fören – utan ett annat hål någonstans under fartygets vattenlinje. Emellertid befann sig skrovskadan cirka två meter över färjans vattenlinje, och ett förhållandevis litet hål på den platsen kan svårligen sänka ett fartyg. Dessutom befann det sig på en yta av vraket som tidigare legat mot havsbottnen, så varför det inte hittats förut var självskrivet.
Sist men inte minst visade de geologiska undersökningar som gjordes 1995–96 att vraket vilade på en rygg med hårt bottenmaterial, bland annat där hålet upptäcktes. Allt talade alltså för att skadan uppstått av lika naturliga som självklara orsaker när den 16 000 ton tunga färjan slog i backen.
Huruvida hålet matchades av en intilliggande bottenformation har Evertsson uppgett att expeditionen inte hann kolla, trots att man var på platsen i tre dagar. I serien föreslår hursomhelst en norsk professor att det skapats av en »stein på bunn«. Som motargument presenterar då Evertsson en illustration som han hävdar är från de historiska bottenundersökningarna, samt påstår att de fastslagit att vraket vilar på lös och djup lera. Dokumentet var dock ett egentillverkat hopkok av två irrelevanta bilder i en rapport från Sjöfartsverket – och helt missvisande i sammanhanget.
Genom att på liknande vis fuska sig förbi eller ignorera invändningar och motbevis kunde Evertsson stapla konspirationsteori på konspirationsteori, och skenbart bekräfta dem med upptäckten av hålet. Därefter lanserades ”Estonia – fyndet som ändrar allt” som ett stort journalistiskt avslöjande.
Snart två år senare har inte ett enda konspirationsteoretiskt påstående i TV-serien letts i bevis.
Hösten 2020 fanns goda skäl för svenska nyhetsmedier att vara vaksamma. Som sagt hade Estoniakatastrofen redan genomlysts av otaliga granskningar, varför chansen var liten att något skulle kunna »ändra allt«. I det här fallet var avsändaren Discovery Networks vars kanalutbud saknar undersökande journalistik och domineras av underhållningsserier om kändisfamiljer eller kontakter med andevärlden. Till råga på allt fördes vid tillfället en utbredd debatt om just faran med konspirationsteorier, då fenomenet blivit så utbrett i USA – med allt från antivaxxers till den beväpnade man som stormat en pizzeria i tron att den dolde en pedofilsekt.
Trots det presenterade i princip samtliga stora svenska nyhetsmedier hålet som en omvälvande upptäckt. Uppgiften kommenterades av allehanda röster som näppeligen visste vad de pratade om eftersom serien inte ens haft premiär. Gissningar ledde till nya spekulationer tills man skapat en självgenererande åsiktsorkan närmast befriad från faktaupplysningar och källkritik. Staten kunde bara reagera på ett sätt: utlova förnyade undersökningar av vraket. Debaclet fullbordades med att Henrik Evertsson tilldelades Stora journalistpriset som Årets avslöjare – med hänvisning till uppmärksamheten och att myndigheterna tvingats agera. Ett cirkelresonemang.
Snart två år senare har inte ett enda konspirationsteoretiskt påstående i tv-serien letts i bevis. Haverikommissionen har kastat 50 miljoner kronor i Östersjön, och då bland annat funnit en klippformation några decimeter från hålet Evertsson filmade. Att klippan med största sannolikhet är fyndet som förklarar allt medger numera även Evertsson och Andersson.
I det sammanhanget framstår rättegången som en bisak. Den viktigare fråga som bör utredas är hur stora svenska medier som SVT, SR och de riksspridda dagstidningarna – samt Svenska journalistförbundet, Reportrar utan gränser och Stora journalistprisets jury – kunnat köpa en idé i strid med såväl logiskt tänkande som välkända fakta.
Kärnan i Evertssons serie är trots allt vanföreställningen att minst tre stabila demokratiers regeringar och myndigheter i snart trettio år lyckats hemlighålla en avsiktlig sänkning av Estonia, en operation som i så fall involverat och varit känd av hundratals.
Ordningen att man förfasas åt amerikanska Qanon-anhängare och samtidigt sprider tankegods från svenska motsvarigheter är orimlig. Särskilt om man av bara farten har visat överseende med gravfridsbrott, bevismanipulering och undanhållande av fakta – och själv har bidragit till förnyad traumatisering av Estoniaöverlevare och anhöriga, förslösandet av skattemedel samt svårbedömda förtroendeskador för demokratin.
Mattias Göransson är chefredaktör för Magasinet Filter, som publicerat flera granskningar av konspirationsteorierna kring Estonia.
LÄS MER:Henrik Evertsson och Linus Andersson inför rätta för brott mot gravfriden vid Estonia
LÄS MER:Hyllade Estonia-dokumentären kritiseras: "Riktigt upprörande”
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
