Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sverige fokuserar mer på svenska vinnare i EU-valet än de gör under Eurovision, tycker Emanuel Karlsten. På bild Sara Skyttedahl, David Lega och Ebba Busch Thor under KD:s valvaka. Bild: Henrik Montgomery/TT

Medierna glömde Europa under EU-valet

Medierna rapporterar om Eurovision song contest bättre än om EU-valet, tycker Emanuel Karlsten som är kritisk till att söndagens EU-rapportering fokuserat på Sverige och inte Europa.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Föreställ er att Eurovision song contest var avklarat, en vinnare korad, men att svenska medier la allt fokus på vilka kandidater Sverige röstat på. Det är en banal liknelse, samtidigt relevant efter helgens valvakor. För den beskriver hur vilseledande rapporteringen om EU-valet har varit. Och hur oacceptabelt det är.

Det var nästan som om manuskort från riksdagsvalet återanvänts under SVT:s valvaka i söndags: Vallokalsundersökning, preliminärt valresultat och sedan en kavalkad i partiledare som grät eller jublade över resultatet. Slut. Bara då och då fick vi korta nedslag i andra länder eller bredare bilder av parlamentets sammansättning, för att sedan återgå till de svenska partiernas resultat.

Sverige stod i detta val för 2,6 procent av EU. Våra röster hade alltså 2,6 procents betydelse för parlamentets sammansättning. Det kan kännas betydelselöst lite. Det är därför inte så konstigt att bara drygt hälften av svenskarna släpade sig till vallokalen. Men allt handlar ändå om perspektiv. För även i riksdagsvalet är väljaren en del av en kommun som bara står för några procent av det stora parlamentets sammansättning. Ändå känner vi lust och engagemang. Riksdagsvalet lockade 87 procent.

Men när det kommer till EU saknar vi perspektiv.

EU är ett viktigt projekt, men som med alla demokratiska projekt så blir de problematiska ju längre bort från medborgaren de är. Exakt hur långt bort EU är blev uppenbart för den försökte klicka sig igenom valkompassen, bara för att inse hur få av frågorna som var begripliga. Det är svårt att fatta vad ett “Europeiskt FBI” innebär, som Liberalerna vill ha. Eller vad som blir bättre av en god “digital inre marknad”, som Moderaterna önskar. Och då är ändå det två av valets enklare frågor.

Den svenska valvakan betedde sig som om EU-valet vore en opinionsundersökning för svensk inrikespolitik.

Men bara för att frågorna är komplexa betyder det inte att de är oviktiga. Och här kommer mediernas ansvar in. För vi får sällan hjälp att sätta frågorna i kontext. Vi har medier som rapporterar högt och lågt om nationens och världens ledare, men betydligt mindre om den europeiska politiken. Vi vet mer om Donald Trumps slipshöjd än om Jean-Claude Junckers makt.

Och när vi tappar kontext tappar vi engagemang. Därför riktas vårt intresse mot det som är begripligt: våra 2,6 svenska procent. Då kan vi prata om Liberalernas decimaler och huruvida de får ett mandat - som om det skulle ha någon som helst betydelse för parlamentet. Här faller ett stort ansvar på medier och därför blir liknelsen med Eurovision relevant. Föreställ er att vi, efter Nederländernas vinst, skulle börjat dissekera de svenska poängen. Vad våra tolv poäng till Norge egentligen betydde för Sverige. Det skulle vara både ointressant och bisarrt eftersom grejen med tävlingen är vem som blir hela Europas vinnare.

Det var också vad som var på spel i söndags - men nu kring vilka som bestämmer över vår framtid. Drygt 40 procent av Sveriges nya lagar kommer från EU-beslut. På kommunnivå är det mer, 47 procent. Ändå kändes den svenska valvakan som om EU-valet vore en opinionsundersökning för svensk inrikespolitik. Det är ovärdigt, oacceptabelt och i längden ohållbart.