Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Med donuten mot en bättre värld

Ann Ighe har läst Kate Rawroths bok som förklarar världsekonomins utmaningar med hjälp av ett hålformat bakverk. Men kanske borde den snarare beskrivas som en livboj.

Film

Kate Raworth

Donutekonomi. Sju principer för en framtida ekonomi

Daidalos 2018

Översättning: Linus Kollberg

Kate Raworth har stora ambitioner i boken med den något corny titeln ”donutekonomi”. Hon är akademiskt skolad nationalekonom, verksam vid Oxford University, med stor erfarenhet av såväl solidaritetsarbete som internationellt policyarbete. Och hon menar att det är dags att den moderna nationalekonomins dramaturgi och rolluppsättning förändras i grunden. Vårt tänkande har låtit sig styras av förenklingar, metaforer och bilder som har bidragit till att skapa problem, men framförallt är illa skickade att lösa de problem som mänskligheten globalt står inför idag, och åtminstone det närmaste seklet framöver.

Det här är dock inte en bok som avfärdar förenklingen, i form av visualiseringar, tvärtom, Raworth omfamnar dess kraft. Men, hon hävdar med emfas vikten av att vi förstår att både människan och våra samhällen är mycket komplexa organismer.

Den förenkling Raworth föreslår är att vi ska se på människans utrymme i världen som en donut – en ganska tjock ring med ett hål i. Den yttre cirkeln utgör den ekologiska gränsen. Överträdandet av den innebär stor fara, som exempelvis stora klimatförändringar och svår förlust av biologisk mångfald. Innanför den inre cirkeln, hålet i mitten, finns de stora sociala bristerna, som svält, analfabetism, hemlöshet. Budskapet är att vi måste sträva efter att alla människors liv och villkor befinner sig inne i denna ”donut”. Den allra största tillgången med denna bild är att fattigdom och sociala problem inte betraktas som att de hör till någon slags ”utanförskap”. De kan inte reduceras till ”externa effekter”. De utgör kärnan. Det finns ett ekologiskt tak, det finns ett socialt fundament. Mänskligheten får inte slå i detta tak, människor får inte halka under fundamentet.

Inte nytt, men välskrivet

Andra bilder Raworth vill förändra är den av ekonomin som ett slutet system, av ekonomen som ingenjör och av människan i allmänhet som ensam, egoistisk och rationell. William Stanley Jevons, Paul Samuelson liksom många andra får sina fiskar varma. Raworths doktrinhistoriska exposéer är fylliga, intressanta och rappt skrivna, men visar också en medvetenhet om de historiska sammanhang i vilka idéer utvecklas och vinner inflytande. Raworth uttrycker längtan i sin bok, efter en bättre värld, men också efter en nationalekonomi som söker sig tillbaka till sina rötter som högeligen inbäddad i annat vetande och kunskapssökande.

Det är inte första gången kritik av detta slag presenteras, men det är väldigt välskrivet. Helt centrala är författarens förslag på en ny rollista för ekonomin, där marknaden föreslås möjligen få tävla i kategorin ”bästa biroll”, och där statens ansvar att understödja de viktiga allmänningarna understryks. Hon vill tippa våra värdeskalor och tycker att människan måste skapa sig en ny självbild, ett nytt självporträtt, för att ersätta den förment vetenskapliga homo economicus. Men, som titeln antyder, hon går också ganska långt i att föreslå vad om bör göras i framtiden: Vi bör planera för fördelning, och vara agnostiker när det gäller tillväxt. Det här är en bok där nya sätt att omfördela förmögenhet för att minska ojämlikheten talas om som centrala innovationer.

Det finns emellanåt anledning att fundera över varför facklitteratur på engelska ska översättas till svenska. Men i det här fallet kan den här boken alldeles säkert användas på universiteten – jag tycker att den ska det – men den kan också läsas av många andra. Översättningen av Linus Kollberg flyter utmärkt, och tar exempelvis till vara möjligheten till allitterationer, utan att göra att texten känns sökt. Raworths pedagogiska ambitioner och förmåga är uppenbara, och är värda såväl bred läsekrets som verkligt kritiska diskussioner av budskapet.

Hellre livboj än donut

Men själva bilden av en ”donut” då, den som ska vara det nya här? Låt mig börja med att understryka att Raworth lyckas väldigt väl med att skapa nya bilder. Hon utnyttjar årtionden av kritiskt nationalekonomiskt, socialpsykologiskt och annat tänkande för att möblera om i rollistan, ge oss andra målbilder och problembeskrivningar och inte minst ställa nya krav på hur beslutsfattare bör förhålla sig till det där med ”ekonomin”.

Men ändå – allt detta, en donut? Varför inte till exempel en livboj? Detta är dock småaktigt av mig, och i alla händelser försent. Jag sväljer väl (mitt förtret över) donuten då, jag vill hellre leva i den. Som bild finns den redan, den är presenterad på seminarier och publicerad många gånger om. Och nu finns den på svenska också. Gör något av den, säger jag till alla oss som kan läsa, tänka och påverka. Helst politik.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.