Med Charlie Watts borta finns inte längre The Rolling Stones

Charlie Watts är död. Och därmed tystnar rockmusikens mest vitala, viktigaste och långlivade band. Med Charlie borta finns inte längre Rolling Stones.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag noterade mest i förbifarten att Charlie Watts varit sjuk igen och inte kunde åka med på Rolling Stones planerade USA-turné i höst. Han skulle ju bara vila upp sig, ersättaren Steve Jordan var en temporär lösning.

LÄS MER:Charlie Watts liv i bilder

Snart skulle Charlie Watts vara tillbaka bakom sitt lilla, mycket funktionella trumset. Rak i ryggen, med sitt släpande sväng som så många förgäves letat efter men som för honom var så naturligt. Som tillsammans med Keith Richards gitarr och Mick Jaggers sång gjorde The Rolling Stones till Londons bästa bluesband och sedan världens största och häftigaste rockband.

Man kan prata hur länge som helst om hur The Beatles förändrade popmusiken, rentav uppfann den. För mig var Rolling Stones alltid mer angelägna. Svängigare, hårdare, galnare, snyggare. Bättre, helt enkelt. Och när Mick och Keith tog dekadensen och hedonismen så långt de mäktade axlade Charlie Watts rollen som trygg gentleman i tweed.

ANNONS

LÄS MER:Jazzälskande motorn i Rolling Stones död

Stones har dessutom alltid existerat. Bandet har varit en konstant. Ett riktmärke.

The Beatles kom och gick innan jag ens hunnit födas. Rolling Stones däremot fyllde Eriksberg 1990 och jag var 19 år och stod längst fram vid staketet. Sedan har jag sett dem fler gånger än jag har koll på. De kunde vara ganska miserabla, som den där premiären i Helsingfors, men de kunde också vara fullständigt förkrossande bra.

Inget annat band kunde svänga lika djävulskt som Rolling Stones. Och det var naturligtvis tack vare Charlie Watts. Det var han som var nyckeln till att Stones, trots en gigantisk scen med jättelika videoskärmar, fortfarande kunde hitta tillbaka till klubbarna i London. Charlie trodde ju heller inte att det skulle räcka mycket längre än dit. Rolling Stones skulle vara ett tillfällig jobb i rockmusikens tjänst och sedan skulle han få spela jazz igen.

LÄS MER:Rolling Stones trummis Charlie Watts är död

Så blev det inte och nu är Charlie Watts borta.

Och även om jag kan läsa mig till att han blev 80 år är det som att en märklig förtrollning är för alltid bruten. Charlie Watts är verkligen inte den förste rocklegendaren som lämnar oss, men den här gången blir det så smärtsamt tydligt att rockmusiken ändå inte är ungdomens eviga källa. Inte minst Mick Jagger har ju lyckats förkroppsliga den illusionen. Nu går det inte längre, även om Jagger möjligen kommer att försöka hålla cirkusen rullande. När Charlie Watts trumpall står tom har vi förlorat hela rockmusikens riktmärke, kompass och mest pålitliga beat.

ANNONS

Det är över. Föreställningen är slut. Men som Jagger sade det på scen: ”Charlie's good tonight, ain't he?”

Ja, det var han verkligen.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS