Mark Isitt: 25 minuter som gör skillnad

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Tjugofem minuter. Så lång tid tar det för professor Olof Åslund att summera sin 112-sidiga rapport om segregationen i svenska storstäder. Lika lång tid som det tar att resa från Brunnsparken till Komettorget i Bergsjön, tänker jag och undrar om inte professorn borde göra sin dragning där istället, direkt på spårvagnen, inför de segregerade själva. Vore inte det mer verkningsfullt?

Eller skulle han känna sig utanför då?

Utanför känner han sig definitivt inte här, denna torsdagskväll, i SEB:ss crèmefärgade huvudkontor på Östra Hamngatan 24. SNS, ett nätverk av opinionsbildare grundat av en trio bankdirektörer, är rapportens utgivare och här är vi alla lika, vita medelålders medelklassare. Däribland Anna Johansson (S) och Jan Hallberg (M) som kilat över gatan från Stadshuset och Elisabeth Söderberg, Bergsjöns socialchef, och Daniel Norlander, chef för polisen i Hjällbo/Hammarkullen (i uniform). Strax gör de professorn sällskap på ­scenen för att diskutera– dem.

ANNONS

Professorn pekar med hela handen på snustorra diagram och grafer och kurvor. Figurerna visar att turkarna jobbar med turkar och bosnierna gifter sig med bosnier och somalierna bor med somalier. Och hans upptäckter framstår som helt sensationellt banbrytande trots att de egentligen bara befäster det vi redan vet. Att invandrarna vill vara bland sina landsmän. Precis som vi. Tänk att det ska vara så svårt att förstå.

Därmed inte sagt att segregationsproblemet är överdrivet. Rapporten visar att kontakten mellan svenskar och invandrare blir allt mindre. ”Mina döttrars kompisar vill inte besöka oss för de tror det är farligt”, säger Johansson (som bor i Bergsjön). ”Runt 50 procent av de som lämnar Hjällboskolan når inte grundskolemålen”, säger Norlander. ”97 procent av svenska företagsledare föredrar att anställa infödda”, säger Åslund. ”60 procent av dem som har försörjningsstöd i Bergsjön är fullt arbetsdugliga”, säger Söderberg.” ”Vi måste få in dem i samhället!” säger panelen i kör.

Men att enas om hur är svårare. Hallberg kommer med det mest intressanta förslaget: ”Låt oss starta ett nytt egna­hemsprogram”, säger han och låter rent Per Albinsk när han beskriver hur de borde få lov att bygga massvis av billiga bostäder istället för att trängas i miljonprogrammets containrar. ”Så att de kan göra boendekarriär inom området.” Och på så vis stärka sin självkänsla.

ANNONS

Med tanke på att kommunen är ­Göteborgs överlägset största markägare är det svårt att förstå varför det inte redan blivit av. Kanske för att Bergsjön ligger utom synhåll? Ibland gör 25 minuter världens skillnad.

ANNONS