Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En bild på Diego Maradona utanför Kubas ambassad i Buenos Aires.  Bild: Rodrigo Abd
En bild på Diego Maradona utanför Kubas ambassad i Buenos Aires. Bild: Rodrigo Abd

America Vera-Zavala: Maradona tillhörde folket

America Vera-Zavala om varför fotbollsstjärnan var så älskad i sitt hemland Argentina.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När Argentinas president Alberto Fernandez meddelades om Maradonas död så ställde han in alla sina möten, utlyste tre dagars landssorg och erbjöd familjen att likvakan skulle hållas i La Casa Rosada, presidentpalatset vid ena änden av Buenos Aires ståtliga aveny: Avenida de Mayo.

Och sedan brast staden och landet ut i tårar. Det är som att varje krets har sin egen sång, sitt minne, sin hyllning. En av de mest finstämda låtarna som delats i sociala medier är Leonel Capitanos – Mi tango a Maradona. Den mest populära är förmodligen Manu Chau ”La vida es una tombola” som var ledmotivet till Emir Kustoricas film om Maradona. Där finns raderna:

”Si yo fuera Maradona saldría en mondovision

Para gritarle a la FIFA

¡Que ellos son el gran ladrón!”

”Om jag var Maradona skulle jag framträda i mondovison (ett franskt begrepp för satellit-tv) och skrika åt FIFA att de är den stora tjuven.”

Maradona blev på en och samma gång världens största fotbollspelare och en anti-imperalistisk ikon då han förnedrade Storbritannien i VM 1986. Maradona var både politisk och uppkäftig. De sakerna gick hand i hand. Han pekade gärna fulfinger uppåt och vänsterledare älskade att bli fotade med Maradona. Han hade en speciell relation till Fidel Castro eftersom han avgiftades för sitt kokainmissbruk och vårdades på Cuba. Och Che Guevara bar han alltid med sig intatuerad på sin överarm.

En av alla de som på dödsdagen publicerade ett foto och ett minne av Maradona var en av grundarna till mödrarna på Plaza de Mayo, de galna mödrarna som med huvudet täckt av en sjal gick runt, runt i en cirkel framför presidentpalatset för att under diktaturen (1976-1984) claima de torterade, döda och försvunna. Maradona var deras vän. Men kanske är det i kritiken mot FIFA som han vågade mest, och som kostade mest. Och därför sjunger argentinarna extra starkt – Maradona es mas grande que Pele – Maradona är större än Pele – när de möter Brasilien. Pele har alltid varit FIFAs vän.

Män grät på gatorna, de höll om, höll uppe varandra, grät nedböjda, grät som om om något i dem själva brutit sig loss och gått förlorat.

”Krönika om ett förebådat dödsfall” av Gabriel Garcia Marquez läser vi med spänning trots att vi vet att utgången är död. På samma sätt har vi sett världens störste fotbollsspelare dö inför våra ögon flera gånger om: dö av skam i Neapel när inte bara missbruk, sexköp utan också samröre med maffian uppdagades, dö som fotbollsspelare när han i VM 1994 visar sig vara dopad, dö år 2000 av en överdos, och så där har det fortsatt. Och folkets kärlek har alltid varit starkt.

Maradona har tillhört folket, de älskar honom, de hyllar honom. Och det var nog i de bilderna, från gatorna i Buenos Aires som kärleken gestaltades tydligast. När familjen hade accepterat att likvakan skulle hållas inne i presidentpalatset fylldes hela avenyn av människor, unga, gamla som ville ta ett sista farväl, en sista applåd.

Arbetarklassens män och kvinnor. I prydliga rader passerade hundratusentals människor framför kistan i några sekunder. De som i Argentina med en alldeles för tidig lockdown suttit i karantän i månader, i ett land som redan innan var i ekonomisk kris.

Män grät på gatorna, de höll om, höll uppe varandra, grät nedböjda, grät som om om något i dem själva brutit sig loss och gått förlorat. Av alla smeknamn Maradona har så är den enklaste Dieguito, lille Diego. Det var så de älskade honom, han som gav dem så mycket glädje, och som alltid stod på deras sida, och som alltid överlevde allt tills den dag han dog, 60 år gammal.

Läs mer av America Vera-Zavala:

LÄS MER: Matbloggspriset borde låtit ”Khadijas Kitchen” vinna Folkets pris

LÄS MER: Därför skriver jag om min mamma

LÄS MER: Prisvinnande "Familjen” är vit förorts-fantasy

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.