Maniska maskar shoppar loss

ANNONS
|

Några direkta samtidspolitiska kommentarer eller problem brukar inte stå i fokus i Pernilla Stalfelts bilderböcker. I historier som Lokvargen, Fisksaga, Fickspöken och Lilla och Stora maskboken handlar det mest om en sorts underfundig crazyhumor. Och i "encyklopedierna" - underbara Hårboken, tioårsjubilerande Bajsboken och de andra "-boken" (Kärlek-, Våld-, Döden-) - ägnar hon sig åt en sorts sociologiska undersökningar av vardagsnära fenomen och gränsdragningar.

Nyutkomna Maskboken mittemellan (den tredje boken med ett gäng maskar i huvudrollen), ser däremot ut som en replik till vårens konsumtionsdebatt. Den börjar som en gång Lilla maskboken, med några maskar som inte har något att göra, men i stället för att som de tio maskarna där ge sig ut på en tur med riktning rakt fram och ta stunden som den kommer, ger sig de fem maskarna i Maskboken mittemellan ut på shoppingrunda. När de tänkt jättejättejättelänge på vad de ska göra, får nämligen Aina en snilleblixt: "Shopping!" och alla blir nästan som galna av lycka, hämtar sina handväskor och glider ut för att köpa sånt de anser sig behöva: tjusiga hattar, tuffa glasögon, underbara skor, spännande smink och smarriga bakelser.

ANNONS

I mina vuxenögon är det en jättekritisk, eller kanske än hellre jätteironisk text, med udden riktad mot alla dem som tror att det går att köpa sig lycka. Men för min fyraåring är det i stället en ljuvligt härlig historia om fem maskar som har massor med pengar och får köpa så mycket vackert de bara vill och dessutom därefter, som det heter redan i boken, "känner sig väldigt snygga och glada".

Jag försöker på alla möjliga vis, många grovt ledande, hitta den kritiska ingången. "Blir man verkligen vacker och lycklig av att handla?". "Jaaaa!", säger fyraåringen med en djup suck av sällhet. "Men blir man inte lyckligare av att leka och själv hitta på saker?". "Jo, men mamma, det är jättekul att leka med sånt som man har köpt."

Tja ... kanske vi kommer att läsa - det verkar redan så - Maskboken mittemellan lika många gånger som vi läst Lilla Maskboken (vilket är åtskilliga) och kanske kommer vi då en dag, när texten och vi som läser och lyssnar mognat, också kunna närma oss de spörsmål i den som gör att dess undertitel inte är "En underbar och rolig bok", utan det långt mer mångbottnat återhållna: "En lagom rolig bok".

ANNONS

Pernilla Stalfelt

ANNONS