Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Göteborgarna lämnade inte gatorna rena åt nazisterna, skriver America Vera Zavala. Foto: Jenny Ingemarsson/Kollage.

America Vera-Zavala: Mamman mot nazism blev dagens hjälte

Klockan är 14.33, jag sitter på ett tåg på väg till Lund. SVT:s reporter har precis flyttat ner från den balkong hon har stått på under den flera timmar långa sändningen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Hela tiden har hon varit spänd, nu ser hon avslappnad ut. Hon säger att hela platsen som var ämnad som startplats för nazistdemonstrationen är ockuperad av motdemonstranter. Det jag ser bakom henne är en folkfest, en massa vanliga människor som står på den plats i Göteborg där den största nazistiska uppvisningen i modern tid skulle äga rum. 

I flera timmar har jag sett bilder från Göteborg, bilder från författare som står och läser utanför Domkyrkan, bilder på ett par med en bebis på magen som spontant målat en banderoll på parkeringsplatsen där nazisterna samlats där det står INGA NAZISTER PÅ VÅRA GATOR. Bilder från Heden där tusentals och åter tusentals samlats i glädje och beslutsamhet.

Jag har sett videor på den kör som sjöng och jag har sett folk dansa och sjunga tillsammans. 

I medierna är intet nytt, där är längtan efter våldet ohämmat, rubriker handlar om en slagen polis, om pepparsprej, om utbrytningsförsök. Och det har i flera dagar funnits en spänd förväntan på vad de ”våldsamma motdemonstranterna” ska hitta på. Men vad spelar egentligen en liten grupp motdemonstranter för roll i jämförelse med den folkrika massan som idag stoppade nazisterna med kraft och övertygelse utan en tillstymmelse till våld?

Den kanske mäktigaste bilden jag ser på teve är flygbilden över Korsvägen. Först hör jag skrik och blir orolig, men sen inser jag att det är annorlunda skrik jag hör, höga roliga skrik från åkattraktionerna på Liseberg dit folk trots allt har åkt. Sen ser jag mängder med folk som samlas vid övergångsställena för att vid ett givet ögonblick välla över gatan.

Vad är det som händer tänker jag? Våldsamma motdemonstranter som går till attack? Nej, vanliga göteborgare som går över gatan på en av de mest folkrika övergångsställena under bokmässehelgen.

Göteborg lämnade inte gatan ren åt nazisterna, de bemöttes med folkliv och demonstrationer och just därför kanske de gamla slitna slagorden som No Pasaran och Inte en meter blev sanna. De få nazister som gick i demonstrationen idag kom inte långt. Och de gick inte där det var tänkt att gå. Och om generalrepetitionen förra helgen var lyckad då polisen inte stoppade dem alls så var premiären idag ett fiasko, huvudrollsinnehavarna kom inte ens upp på scen.

Klockan är 18,00. Staden Göteborg vann en seger. Men dagens blomma, den får nog ändå gå till den där mamman med sin bebis i bärsele på en parkering full av nazister. Göteborgsmamman mot nazism.