Jack Vreeswijk är ju i de flesta svenskars ögon överlägset mest känd för sitt efternamn. Det har han själv förstås inte försökt smita från utan tvärtom livnärt sig på egna tolkningar av pappa Cornelis sånger. Att relationen färgat Jacks 54-åriga liv blir inte mindre tydligt av att pappa dyker upp redan i sommarpratets första mening.
Huvudpersonen beskriver sommarpratet som "ett frosseri i minnen" och det är exakt vad det blir. Cajsastina Åkerström, pappa Cornelis och släkten i Holland turas om att stå i centrum när Jack tar oss genom sitt liv.
Men mest plats av allt tar pappa. Den röda tråd som finns är just den relationen, både innan och efter pappans bortgång. Jack konstaterar att pappa ofta var arg, kommer ihåg hur Cornelis lämnade honom och mamman under barndomen, och minns smärtan när han gjordes arvslös.
Berättelsen om försoningen blir fin – men att mamman, som fick ta ansvaret när pappan försvann, mest passeras i bisatser blir tyvärr en tråkig konsekvens när relationen till Cornelis får ta största delen av programtiden.
