Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Malin Lindroth: Malin Lindroth: Handlar det ens om erotik?

Det mest alarmerande med Fifty shades of Grey är hur den med sin märkliga mix av sexsaga, rom-com och psykologisk realism obetänkt – eller spekulativt? – löser upp gränsen mellan sexuell praktik och misshandel, anser Malin Lindroth.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Sällan har man väl läst så vitsig kritik, som den som har skrivits sedan Fifty shades of Grey gick upp på biograferna! Med undantag av de som välkomnat filmen som helt okej mjukporr tycks var och varannan kritiker plockat fram en stå-upp-komisk ådra.

”Det verkar som om Ana inte var den enda som bar ögonbindel under inspelningen.” ”Man ser mer genitalier i ett TED-föredrag om renässansmålningar.” ”… julafton hela veckan i vårdhemmet för ålderssvaga klichéer.” Ja, så där har det låtit i amerikanska Variety, The New Yorker och här hemma i SvD.

Att filmen, som helt har missat vad som krävs för att lyfta klichéerna i E L James roman – hjärta, distans, humor – väcker häcklarlusten är kanske inte så konstigt. Samtidigt är det något som skaver medan jag läser recensionerna. En känsla av att vitsandet fungerar som ett undvikande och inte alls kommer åt vilken sorts historia vi har att göra med här. Porrig bagatell, som bara är till för att kåta upp publiken? Daterad klichésoppa att hälla rakt ned i slasken? Den film jag ser på Biopalatset i fullsatt salong på Alla hjärtans dag är av en tredje sort.

Hur erotisk är E L James erotik överhuvudtaget? Min första tanke när jag ser Dakota Johnson i rollen som Anastasia ramla in på Christian Greys kontor – otymplig, stammande, i flickig blus – är att hon är väldigt lik Jane Eyre när hon anländer till godset Thornfield Hall och strax därefter faller för den rike godsherren. Hemma hos miljardären Grey finns visserligen ingen galen fru på vinden. Däremot skuggan av en misshandlande mamma ruvande i barndomen. När nycklarna så småningom vrids om till de hemliga rummen i båda världarna blir förlösningen dubbel.

Den klumpiga oskulden får sex och maktmännen förlöses från den onda kvinnan i det förflutna: kontrollen återställd!

Om E L James hade skrivit en kinky version på Charlotte Brontës roman hade jag inte klagat. Problemet är att hon inte nöjer sig med sexet. Mer än att skriva sagan om dominanta Christian och undergivna Ana som möts och förhandlar om ett BDSM-kontrakt vill hon skriva en relationsroman med romantisk intrig och förklarande bakgrundshistorier. Och här någonstans börjar det bli förvirrat. Att Ana trivs i sin roll som sexuellt undergiven är väl bara att gratulera. Värre är den maktutövning som pågår utanför The Red Room of pain där Christian slutar att förhandla om maktrelationen och beter sig som om han aldrig hade hört talas om BDSM-utövarens gyllene regel: safe, sane and consensual. I ena stunden tar han drinkarna ur Anas hand och bannar henne som ett barn. I andra stunden rusar han själv in med flaskan och häller i henne. Han går över gränser, säljer hennes bil, får svartsjukeutbrott när Ana ska hälsa på mamma och uttrycker sig som vilken våldtäktsromantiker som helst: ”Jag står ut inte med att lämna dig ensam. ” ”Din mun säger nej, din kropp säger ja.” Och så vidare.

I en undersökning från 2013 visar den amerikanska sociologen Amy E. Bonomi tillsammans med en grupp expertläsare hur i stort sett varenda interaktion mellan Christian och Ana rymmer spår av partnervåld. Nu när filmen har skurit ned sexscenerna så mycket att det nästan blir komiskt blir den sortens maktutövning än mer synlig. Var går gränsen mellan sexuell praktik och misshandel?

Det mest alarmerande med Fifty shades är hur den med sin märkliga mix av sexsaga, rom-com och psykologisk realism obetänkt – eller spekulativt? – löser upp gränsen där emellan. Bondage. Barndomstraumor Romantik. Stalking. Allt slängs in som likvärdiga delar i samma erotiska äventyr.

Att filmen kritiserats för ”onaturligt sex” är på sätt och vis ironiskt. Som jag ser det är The red room of pain den tryggaste platsen i hela filmen. Här finns ändå gränsdragningar och förhandlingar om maktordningen.

Man kan fundera på hajpen kring Fifty shades of Grey. Handlar vår tids stora erotikroman ens om erotik? När jag nu ser filmen känns ryktet om dess sexighet och mysiga gränsöverskridande konstigare än någonsin. "Vad vi har att göra med är väl snarare en fantasi av den sorten som är så lätt att ta till för att slippa se våld i nära relationer. ("De är så snygga. De har ett så spännande liv.") Kort sagt, en misshandelshistroia, lömskt förpackad till erotik."

Att BDSM-utövare så väl som Kvinnojourer och forskare riktat massiv kritik mot Fifty shades för att förvrida bilden av en sexuell praktik och normalisera partnervåld är utmärkt bra. Dessutom kan man fundera på det tvång, som publiken utsätts för.

Jag kan känna det så tydligt, i biomörkret, i sällskap med jag vet inte hur många biobesökare världen runt. Hur E L James och filmskaparna utövar ett våld på min blick, som toppar allt som försiggår i miljardärens lekrum. Så förfärligt ändå, att jag sitter här som ett stumt vittne och nästan inte märker hur gränser är på väg att ritas om. Som om jag satt här och tränades i en kollektiv blindhet, som inte alls känner gränsen mellan kärlek och manipulation. Allt medan Beyoncé sjunger om kärleken som gör oss galna. So crazy.

Att vifta bort filmen som ett skämt gör inte precis blicken klarare.

  

Källa: Double crap!” abuse and harmed identity in Fifty shades of Grey.

Bonomi, Nemeth, Altenburger m.fl Journal of Womens Health, 2013

Ämnet

Handlar vår tids stora erotikroman Fifty shades of Grey ens om erotik? När Malin Lindroth ser filmen känns ryktet om dess sexighet och mysiga gränsöverskridande konstigare än någonsin tycker hon.

Skribenten

Malin Lindroth är författare och dramatiker och skriver regelbundet för GP Kultur. Krönikerade senast om pakten men kulturmannen.