Lars Henriksson: Makthavarna kommer inte rädda oss från klimatkrisen

Det var som att de blivit skakade över sin egen rapport, de som i måndags presenterade IPCC:s sjätte sammanställning av klimatforskningen. För ett år sedan, när den tunga delrapporten om uppvärmningens effekter publicerades, kallade FN:s generalsekreterare Guterres utsläpparna för mordbrännare och de ansvarsabdikerande regeringarna för kriminella. Nu var det mildare ord om samarbete mellan regeringar, finanssektor och företag och vädjanden om att löften om ”netto noll” skulle uppfyllas i tid. Kanske var det ett försök att ingjuta hopp och inte skrämma publiken. För innehållet är sannerligen skrämmande.

För varje tidigare rapport har den vetenskapliga grunden varit fastare och slutsatserna mer ödesdigra. Så också denna gång. Utsläppen under det föregående årtiondet var de största någonsin och konsekvenserna värre. Tvärtemot vad som ständigt basuneras ut från politik och näringsliv är vi alltså inte på rätt väg. Kolet, oljan och gasen brinner med oförminskad flamma, understödda av världens stater. Klimattoppmötet i Glasgow 2021 lovade ökade ansträngningar att ”fasa ut ineffektiva subventioner av fossila bränslen.” I en färsk rapport visar Internationella energiorganisationen hur det gått med detta. Inte så bra, för att uttrycka det försiktigt.

Och eftersom de liksom alla andra privata företag har vinstmaximering som enda ledstjärna backar nu oljebolagen till och med från sina tidigare PR-drivna klimatlöften.

I fjol översteg subventionerna för första gången tusen miljarder dollar, dubbelt så mycket som satsningarna på förnybar energi. Dåliga nyheter för mänskligheten och klimatet men lysande tider för de som säljer varorna. Höga priser och subventioner i ena änden är naturligtvis stora inkomster i den andra och de stora energibolagen visar allesamman historiska vinstrekord. Och eftersom de liksom alla andra privata företag har vinstmaximering som enda ledstjärna backar nu oljebolagen till och med från sina tidigare PR-drivna klimatlöften. Shells vd Wael Sawan talar för hela branschen: ”Våra aktieägare förtjänar att se att vi jagar stark avkastning (...) vi vill fortsätta att satsa på lägre och lägre koldioxidutsläpp, men det måste vara lönsamt.”

Problemet är alltså inte de bondfångare som försöker vinna politiska poäng genom att sprida förvirring och ovetenskap om klimatet. Det stora problemet är alla de som under lovprisande av hållbarhet, klimatomställning eller den yttersta absurditeten, ”grön tillväxt”, fortsätter att sluta upp kring ett ekonomiskt system som är riggat för att driva på katastrofen.

Så länge utvinningen av fossilbränslen pågår kommer alla ambitioner att stoppa klimatkrisen på skam. Med tanke på de vinster denna industri har gjort genom historien och de konsekvenser verksamheten medför vore det rimligt om världens regeringar nu deklarerade att festen är slut och helt sonika satte företagen på ett snabbspår för avveckling. Är det en alltför radikal tanke skulle fossilsubventionerna räcka till att snabbt köpa ut dem. I synnerhet till de börskurser som skulle uppstå om deras tillgångar förklarades vara så värdelösa som de är om vår livsmiljö ska räddas.

Sådant internationellt samarbete är alls inte omöjligt. När pandemin slog till kunde miljarder pumpas in för att hålla ekonomin igång, precis som när bankerna räddades vid finanskrisen. Säkert finns just nu liknande planer ifall den senaste veckans bankkrascher sprider sig. Men dessa samordnade och närmast obegränsade satsningar står i skriande kontrast till saktfärdigheten när det gäller klimatet. Makthavarna har visat att de inte kommer att rädda oss. Det är upp till oss själva att tillsammans skrämma dem så att passiviteten blir politiskt omöjlig.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Vilka metoder är tillåtna för att rädda mänskligheten?

LÄS MER:Greta Thunbergs tålamod är få förunnat

LÄS MER:Slutdaltat med naturen – fritt fram för industrin

Lars Henriksson