Mailers livsverk en bild av Amerika

ANNONS
|

Författaren Norman Mailer har just fyllt åttio år och tycker inte längre att det är njutbart att resa. Det är lite som lockar honom att förflytta sig, mest handlar motviljan om att säkerhetskontrollerna gjort att en timmas flygresa kan bli tre gånger så lång om alla väntetider och allt köande räknas in. Dessutom säger han att han på senare år känt att tiden är utmätt, att han har så mycket kvar som han vill skriva.

Det betyder koncentration och disciplin.

Numera bor han permanent med sin sjätte fru, Norris Church, i Provincetown längst ute på Cape Cod, halvön som sticker ut som en klo i Atlanten söder om Boston. Han tillbringar bara två-tre veckor om året i sitt radhus vid Brooklynbron i New York med panoramautsikt över södra Manhattan.

ANNONS

Ändå är det New York som han närmast växt ihop med sedan barndomen, i dag säger han att han sällan eller aldrig längtar dit. Och han beklagar inte ens att han inte kunde skildra den 11 september 2001 hemifrån sin egen utsiktsplats.

Han var i Provincetown och fick direktrapport i telefon från dottern och hennes vänner som såg genom fönstret det som miljarder människor världen över bevittnade i tv.

- Det hade varit en annan sak för fyrtio år sedan, säger han. Då hade jag lidit och tänkt att det säkert skulle vara 300 eller 400 eller kanske 1 000 författare som skulle skildra detta bra och jag hade känt att det var svårt att inte vara en av dem.

Och förresten tyckte han aldrig om tvillingtornen, World Trade Center.

- Tornen var en arkitektonisk arrogans utan respekt för den byggnation som fanns runtomkring, säger han och berättar att han under många år protesterade och klagade när tornen planerades och började byggas.

- De fördärvade New Yorks vackra skyline, säger han. Men nu när de rasat ser man plötsligt vilken tegelskit som sedan dess byggts runtomkring. Det ser värre ut än någonsin. Tornen kunde i alla fall ibland se någorlunda ut i rätt ljus.

ANNONS

Nu bryr han sig inte om vad som kommer att bli av Ground Zero, han talar i stället om vikten av att bevara sina "kristaller", saker som han inte tänker skriva om.

- Så länge man kan hålla kvar dem kan de användas i det oändliga, säger han och jämför med skådespelaren som behåller vissa emotionella erfarenheter längst innerst inne och därför kan utnyttja dem när de behövs, när de är öppet exponerade är de borta.

Norman Mailer säger att den 11 september var en "känslomässig katastrof" för Amerika och att han "hatar terrorism". Det finns så många inslag, många av dem självklara, i hans hat mot terrorismen. Men ett är att han tror på reinkarnation .

- Det sätt man dör på är oerhört viktigt, säger han. Jag vill möta döden med ett speciellt allvar. För mig är tanken på att dö utan förvarning förfärlig för då går det inte att förbereda sig själv in i det sista för nästa existens.

Och han säger att det inte är för de goda fäderna, mödrarna, döttrarna, sönerna, bröderna, systrarna, hustrurna och männen som han bekymrar sig mest när han tänker på offren för terrordåden den 11 september.

ANNONS

- När en bra familjemedlem dör så finns det en ömhet och en sorg som kan hjälpa till att bygga upp livet för dem som lämnas kvar, säger han. Men när någon dör som är till hälften omtyckt och till hälften illa omtyckt av sin egen familj blir det så mycket värre, för barnen till exempel som hade velat komma närmare. Det är de mindre lyckade familjerna som terrorismen drabbade värst.

Och han talar om Paris där han tidvis var under Algerietkriget på 1960-talet.

- De som sände ut människor att placera sprängladdningar i papperskorgar brydde sig inte ens om i fall de egna lyckades ta sig över gatan innan laddningarna gick av.

I Provincetown befinner sig Norman Mailer långt ifrån den brutalitet som han skildrat i flera av sina böcker. Utsikten från huset på den smala huvudgatan Commerce Street är ändlös, över bukten, ut mot fyren och Atlanten. Tidvattnet och stormarna står för dramatiken.

I dag är det solvarmt och stilla, sjöfåglarna sitter på bryggkanter och förtöjningsstolpar, turisterna är ovanligt sena i år och monumentet till minne av pilgrimerna, som strandande 1620, har bara haft en handfull besökare.

Vid piren ligger båtarna förtöjda som skall lägga ut för den nya sortens valjakt där kameror ersatt harpuner.

ANNONS

Den stora valepoken var över på 1910-talet och P-town, som Provincetown ibland kallas, lockade konstnärer och författare i stället för sjöfararare. Men arvet från fiske och valfångst lever kvar med det portugisiska som ett inslag.

Unga äventyrliga män sökte sig förr till Provincetown från bland annat den portugisiska kolonin Cap Verde.

Staden växer på somrarna och har blivit gaystaden framför alla andra på den amerikanska östkusten. Norman Mailer säger att han hade svårare att hantera gaykulturen när han var yngre men de senaste trettio åren har han haft lättare att förstå och acceptera.

Provincetown har varit en del av Norman Mailers liv sedan 20-årsåldern. Det var här ute som han, 23 år gammal, började skriva den roman som skulle göra honom världsberömd och kritikerhyllad. De nakna och de döda kom ut 1948.

Mailer anses i dag som USA:s främste levande författare. Så spänner hans livsverk också från krigsromanen De nakna och de döda, med de egna krigserfarenheterna från andra världskriget som grund, till böcker om Marilyn Monroe och Testamentet skrivet med Jesus som berättare.

Hans senaste bok The Spooky art, som handlar om skrivandets svåra konst, utkom till 80-årsdagen i januari. En tunnare bok om det amerikanska kriget mot terrorismen Why are we at war? publicerades ungefär samtidigt. Han hoppas att skrivarboken skall hjälpa unga skribenter och säger:

ANNONS

- Jag tänker på den här boken som på pornografisk film.Tänk så mycket jag kunnat lära mig och så mycket lärotid jag skulle kunnat bespara mig själv om jag sett på porrfilm när jag var ung

Han skriver på en ny bok men vill inte berätta vad den handlar om, bara att den kan bli omfattande men i så fall i flera delar om ungefär 400 sidor i varje.

- Jag är rädd att jag dödar boken om jag talar om den, säger han. Jag har inte ens avslöjat för min fru vad den handlar om. Och det är inte säkert att jag klarar av att skriva den. Chansen att det blir något är 50/50.

Hustrun Norris Church är konstnär och författare. Och hon kan, säger hennes man, hålla flera bollar i luften samtidigt.

- Jag vill ha rutiner och lugn och ro omkring mig. Jag säger att ingen får störa mig när jag skriver annat än om huset är på väg att brinna ner. Men Norris kunde stå med vår nu vuxne son på ena armen och telefonen under hakan och måla på ett av sina konstverk samtidigt. Jag fattade inte hur det gick till!

ANNONS

Förr ville Norman Mailer sitta med utsikt över havet när han skrev men numera drar han ned persiennerna, han tycker att ljuset är för starkt för ögonen. Han har fortfarande sina ritualer med att vässa pennor och skriver alltid för hand. Han tillhör de författare som faktiskt väntar på inspiration. Det kan ta en timma eller en och en halv innan han kommer i rätt stämningsläge.

- Jag litar på mitt undermedvetna som ger mig klartecken att börja skriva eller att vänta, säger han.

Varje dag faxar han sina handskrivna sidor till sekreteraren i Brooklyn som skriver rent på dator och faxar tillbaka.

Han börjar varje dag med att gå igenom gårdagens text. När han skrev De nakna och de döda inledde han med att läsa i böcker av Thomas Wolfe och Leo Tolstoj för att komma i rätt stämning. Det gör han inte längre.

Men han ångrar att han han avslutade sitt mastodontarbete Harlots Ghost (Patrioten) om CIA med "fortsättning följer".

- Det var ett misstag, säger han. Jag trodde att jag hade en fortsättning men upptäckte att jag inte kunde skriva den. För tre år sedan började jag igen och höll på i tre månader men gav upp. CIA har blivit byråkratiskt och mindre intressant och jag klarade inte av att följa upp vad jag skrivit tidigare.

ANNONS

Norman Mailers samhällsengagemang är lika starkt som tidigare och han bekymrar sig för den amerikanska demokratin.

- I USA är demokratin beroende av att nationen växer upp långsamt. Vi har all makt och alla fördelar, vi är som ett bortskämt barn.

Och Mailer fortsätter:

- Det är väldigt illa att ljuga för ett bortskämt barn.

Han tror att lögnen inte är lika allvarlig i Europa.

- Där kan man säga att det är klart att han ljuger, alla politiker och presidenter gör det. Hur skulle de klara sig annars om de inte ljög!

I USA är det, enligt Norman Mailer, annorlunda:

- Vi amerikaner är troende. Amerika är religionen. Eftersom Amerika är religionen är lögnen väldigt farlig. När tron är borta vad finns då kvar?

Irakkriget inleddes med lögner. Och frågorna börjar ställas:

- Var finns massförstörelsevapnen som USA gick i krig för?

Mailer tillägger:

- George W Bush säger att vi skall hitta massförstörelsevapnen. Men han fortsätter inte meningen som egentligen borde avslutas med att "om vi inte hittar dem får vi tillverka dem själva".

Ännu tycker sig Norman Mailer inte se att amerikanen i allmänhet börjat ifrågasätta kriget.

ANNONS

Kanske kommer det inte heller att ske på länge. Det tog fyra-fem år innan "vanliga" amerikaner förstod vad Vietnamkriget handlade om och började protestera.

Lyndon Johnson begrep att han aldrig skulle vinna presidentvalet 1968 när antikrigsdemonstranterna tågade utanför Pentagon.

- Johnson såg hårt arbetande medelamerikaner som betalat resan till Washington själva och som avskydde tanken på att bli slagna i skallen med polisbatonger. Han insåg att när de marscherade mot kriget så var det allvar.

Norman Mailer konstaterar att det kaotiska presidentvalet 2000 inte diskuteras.

- Amerikaner är praktiska, säger han. De vet att de inte kan göra något åt valutgången.

Och han tror inte att det kommer att bli några valreformer heller på länge:

- Varför skulle Bush delta i ett reformarbete? Det skulle ju vara som att erkänna att han inte hade rätt till presidentposten.

Han vill inte spekulera om utgången av det kommande presidentvalet 2004.

- Det är som med Irakkriget. Det är så många "om" som kommer in i bilden.

För om Israel/Palestinakonflikten blir löst så kan Irakkriget försvaras med det. Och om det inte blir löst så kan Bush oförmåga försvaras med att palestinier och israeler motarbetat presidenten. Och om Irak fortsätter att vara kaotiskt kan det ursäktas med att de "otacksamma" irakierna inte förstått att de borde vara tacksamma mot den amerikanske presidenten.

ANNONS

- Det enda som kan sägas är att Bush kan försvara lögnerna inför det amerikanska folket om Israel/Palestinakonflikten blir löst och Irak får stabilitet, framhåller Mailer.

Norman Mailer anser att George W Bush "behövde ett krig". Militären är stark, motiverad och välutrustad. I USA finns en rad problem som var viktiga att ta sig an - ekonomin, skandalerna kring storföretagen och den katolska kyrkan. Bland annat. Men Bush ville vända blickarna åt ett annat håll:

- Jag är inte säker men jag misstänker att det dessutom fanns underrättelseuppgifter om att Irak var svagt.

Och han fortsätter:

- Jag vet att min åsikt är kontroversiell men jag är av uppfattningen att det irakiska folket inte tillräckligt starkt önskade en förändring. Det har helt enkelt inte funnits en kapacitet att revoltera.

Mailer talar om många irakiers önskan att leva sina "vanliga, lugna liv" och om att de nödvändigtvis inte hade "tala fritt" högst uppe på sin önskelista. Han vill inte missuppfattas, han har inget till övers för Saddam Hussein. Men han ser också svårigheten att hitta människor i det nya Irak som kan styra, en hel del av de yngre, ambitiösa, duktiga har inte haft ett annat val än att gå med i Saddams Baathparti. Det hade gått att vänta tills Saddam Hussein dött.

ANNONS

Mailer talar om massgravarna,som grävs upp, och påpekar att en del av offren är från den tiden då USA satt vid sidlinjen, som under Iran/Irakkriget, eller övergav dem som lovats stöd under shiaupproret i söder efter Gulfkriget.

- Och nu skall USA förbättra villkoren i Irak. Vi som inte ens kan uppfostra våra hundar!

Norman Mailer är ingen beundrade av president George W Bushs politik. Men han förstår varför Bush får höga popularitetssiffror:

- Han är den mest fotogeniske president vi haft under min livstid med undantag av Franklin D Roosevelt. Om Bush inte varit son till en mäktig man så hade han kunnat bli USA:s bästa modell för herrkläder. Det finns inte en dålig bild på honom. Se bara hur snyggt han rör sig när han matar hunden!

USA har, säger Mailer, alltid helst velat ha filmstjärnor som presidenter. Ronald Reagan hade varit det, John F Kennedy såg ut som en och Bill Clinton passade också in i bilden.

Att George W Bushs språkbruk upprör kostar honom inte heller så mycket i popularitet.

- Hälften gillar det inte, men den andra hälften gör det.

Och Mailer förklarar:

ANNONS

- Det är som att ha en partner som man från början vet vad han eller hon tänker säga. Vissa av oss står inte ut med det. Andra uppskattar att inte bli överraskade. Bush är förbannat förutsägbar och halva Amerika älskar det.

Och några metaforer lär inte komma ur Bushs mun.

- Han skulle hellre amputera en vital del av sig själv än att yttra en metafor. Men skyll inte på hans föräldrar. Hans far var ingen stor talare men någorlunda hygglig. Hans mor är intellegent, litterärt intresserad, charmerande.

Norman Mailer anser att problemet med George W Bush är ett helt annat:

- Man kan inte stoppa en man som aldrig har känt att han har skämt ut sig själv.

Och Mailer tar George W Bushs landning ombord på hangarfartyget Abraham Lincoln efter kriget mot Irak som exempel och skakar på huvudet:

- Där stod han i flygmundering och med hjälmen under armen och såg inte ett dugg generad ut ...

Norman Mailer reser sig upp från stolen på terrassen, han har solen i ryggen när han lutar sig mot räcket:

- Jag hoppas att jag hinner bli klar med min nya bok. Men man vet aldrig i den här åldern.

ANNONS

Det börjar bli sen eftermiddag. Tidvattnet är på väg in, solljuset är mindre starkt. Minst en timma till tänker han skriva innan han faxar iväg de handskrivna sidorna till sekreteraren.

ANNONS