Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag undrar vad som går genom partiledarnas huvud i detta nu, skriver Emanuel Karlsten.  Bild: Sören Andersson/TT
Jag undrar vad som går genom partiledarnas huvud i detta nu, skriver Emanuel Karlsten. Bild: Sören Andersson/TT

Emanuel Karlsten: M och KD segrar – men förlusterna är större

I månader har Ulf Kristersson och Ebba Busch borgat för SD. Deras valseger nu är knapp och kommer med stora förluster. Jag undrar vad som går genom partiledarnas huvud i detta nu, skriver Emanuel Karlsten.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Pyrrhus. Det är den första jag tänker på när valresultatet står klart och Ebba Busch blir den första att utropa segern på Instagram. Att det ser ut som en Pyrrhusseger.

Pyrrhus var inte partiledare, men väl kung i Grekland för drygt två tusen år sedan. Precis som Ebba Busch och Ulf Kristersson förde Pyrrhus en kamp mot dåtidens makthavare: romarna. Och precis som Ulf och Ebba vann Pyrrhus, men kom att lida stora förluster.

Detta är inte en politisk text som jublar eller gråter över det ena eller andra resultatet, utan som ställer sig frågan om vad som går genom huvudet på Kristersson och Busch. I månader – ja egentligen sedan Alliansen upplöstes – har de båda borgarna borgat för SD. “Inget annat parti har som SD, i stark motvind, stått upp för att vi inte kan öka invandringen”, sa Kristersson i sitt Almedalen-tal. Och Busch har förklarat att det inte behöver vara konstigt att sitta i regering med SD – det kan hända redan nästa val.

Kanske är det huvudanledningen till att denna valrörelse har varit så tandlös. Försvaret av SD har desarmerat den politiska dynamit som partiet tidigare utgjorde och kylt ned den temperatur som funnits under de senaste tre valrörelserna. För fram till denna valrörelse har det funnits en unik ideologisk konfliktyta. Inte många har brytt sig om hur sjukvårdskrisen ska lösas, men “alla” har sett frågan om SD som en ödesfråga.

På valdagen 2010 vaknade Sverige upp till löpsedlar med ett “NEJ” och en bild på en hopknycklad valsedel från SD liggandes i en rännsten. Efter valnatten 2014 gjorde Expressen hela sin löpsedel sorgesvart. Tidningen motiverade det med att löpsedeln speglade vad övriga partiledare sagt och känt efter SD:s framgångar. Valrörelsen 2018 blev febrigast av de alla: Kändissverige mobiliserade i en slags folkrörelse mot SD. Jonas Gardell övervägde fly landet och fick nästan 100 000 digitala reaktioner som stöd. DN publicerade intervju med Hédi Fried, där Kristersson lovade henne att aldrig ha samröre med SD. Den ideologiska konfliktytan där majoritetssamhället fick något viktigt att organisera sig mot, la grunden för att vi 2018 fick det högsta valdeltagandet på 33 år. Men det var då.

Partiet som ingen nyss ville röra har nu adopterats av tre andra partier.

Årets valrörelse har varit helt annorlunda. Att gå igenom den sista valveckans hetaste artiklar är att vada genom nyheter om kändisbröllop och drottning Elizabeths död innan man till sist hittar två politiska debattartiklar och ett nödrop om stödröster från Miljöpartiet. Dessa tre var denna valrörelses mest engagerade politiska artiklar. Och tillsammans nådde de knappt upp till anklarna på den förra valrörelsen. De tre hetaste artiklarna 2018 samlade ungefär åtta gånger större engagemang och läsning.

Det är kanske inte konstigt för vad fanns att tycka, känna eller engageras av i årets val. Valrörelsen har mest varit tjafsig, substanslös. Partiet som ingen nyss ville röra har nu adopterats av tre andra partier. Inte heller det är kanske så konstigt. Strategin fram tills nu hade inte fungerat. SD har växt i varje val och “alla” de som varit emot SD har blivit färre. Vem kan klandra partier som ville testa något nytt?

Men deras försök har gett oss detta trendbrott och en närmast bisarr valrörelse där enorma avslöjanden bara har kunnat passera. Det började med att SD själv erkände att de var grundade av nazister. Och den fortsatte sedan med att 214 av SD:s aktiva kandidater avslöjades ha koppling till nazism eller högerextremism. Trots detta har inget momentum skapats. Ingen har kastats under någon buss. Framför den eventuella buss av folkvrede som skulle kunna köra över partiet har Ulf och Ebba stått och förklarat att SD är i deras lag nu, att de är ett bra parti som kan ge dem segern. Skulle strategin fungera? Nu vet vi resultatet. SD fortsatte växa. KD och M förlorade var tionde väljare. Men de vann regeringsmakten.

Därför är undrar jag vad Ebba Busch och Ulf Kristersson nu tänker. Kanske samma sak som kungen Pyrrhus. Som efter segern som kostat honom nästan allt konstaterade: “En sådan seger till, och jag är förlorad”.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Vi måste skilja på strategi och skandal

LÄS OCKSÅ: Recension: ”Sommar i P1” med Emanuel Karlsten

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.