Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den som vill rida ut apokalypsen gör bäst i att lagra mat. Mycket mat. Men glöm inte choklad, tipsar GP:s Jan Andersson. Bild: Pi Frisk / SvD / TT

Möt apokalypsen med choklad

GP:s Jan Andersson lagrar choklad men tvivlar på att en amerikansk prepper kan styra upp vår postapokalyptiska värld.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nu är det snart ett år sedan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) skickade ut sin uppmuntrande överlevnadsbroschyr "Om krisen eller kriget kommer". Sedan dess har vår familj diskuterat och funderat på hur vi bäst ska överleva undergången. För överleva ska vi, det hade vi nog tänkt oss, och det gäller att vara beredd när samhället kollapsar och skiten når fläkten.

Därför har vi nu äntligen ett överlevnadskit bakom dörren hemma i gästrummet. En sådan där rejäl papperskasse, vit och rymlig. ICA:s största. Men det är dyrt att rida ut apokalypsen. En nödranson currywurst kostar 89 kronor på äventyrsbutiken i Majorna och deras kex med 20-årig hållbarhetstid går på 40 kronor/styck. I vår prepperpåse finns därför snabbmakaroner, matolja och svarta bönor, men också en stor påse med nötter och torkad frukt, tortillabröd, en burk gulaschsoppa, två dubbeljapp och ett oläst exemplar av Jim Cobbs bok "Prepparens guide: överlev på lång sikt".

Jim Cobb är redaktör på survivalweekly.com och bor i en bunker någonstans i den amerikanska mellanvästern.

Från början låg där två Dajmrullar i papperskassen men de försvann plötsligt, utredning pågår, och på chokladbitarna sitter nu en gul post it-lapp med texten "RÖR EJ!" i versaler och med utropstecken. Lappen är min idé. Utan att peka finger riktar den sig främst till de två huvudmisstänkta Dajmtjuvarna, tolvåringen och hans tonårige storebror Glufs-Glufs, men även till min chokladälskande fru.

När katastrofen kommer vill man ju inte bara överleva (snabbmakaroner) utan såklart leva lite också (dubbeljapp). Så tänker jag. Och jag vet vad ni tänker. Varför så mycket mat ..? Därför att krisen kan bli långvarig. Så tänker Jim Cobb.

Jag plockar upp hans bok och börjar bläddra i den. Jim Cobb är redaktör på survivalweekly.com och bor i en bunker någonstans i den amerikanska mellanvästern. Han gillar portabla solpaneler och vapen. På fritiden skriver han prepperguider, renar vatten och befäster sitt hem.

Däremot dricker han inte sin egen urin. Något som den brittiske äventyraren Bear Grylls rekommenderar så fort man går vilse i skogen, får bensinstopp eller fastnar i en hiss.

Dessutom vloggar Jim Cobb på en Youtubekanal med över 400 prenumeranter, testar fickknivar och ger finurliga råd inför civilisationens förestående kollaps. Han rekommenderar till exempel att man packar ner en pennvässare i sitt överlevnadskit för att 1) slipa små pinnar till fnöske och 2) kunna göra ett spjut om en björn skulle anfalla.

Däremot dricker han inte sin egen urin. Något som den brittiske äventyraren Bear Grylls rekommenderar så fort man går vilse i skogen, får bensinstopp eller fastnar i en hiss.

Men jag vet inte ... ju mer jag bläddrar i Jim Cobbs bok desto tröttare blir jag, för att till slut slå ihop den helt. Konkreta förslag på hur man klarar ett längre strömavbrott – absolut! – men en amerikansk bunkerpreppares tips på hur vi bygger ett nytt, postapokalyptiskt samhälle känns svårare att ta till sig.

Jag ställer in boken i hyllan och lägger i stället ner MSB:s lilla folder i vårt nödpaket. För ett sådant tror jag fortfarande på. Gärna med lite extra choklad.